I en ledare i DN 20 juni skriver Emma Høen Bustos:
Till och med till fängelserna är det köer nuförtiden. Det gör att fängelsedömda kan fortsätta att begå brott medan de väntar på att avtjäna sitt straff, enligt Sveriges Radio.
Det är ett skandalöst misslyckande från rättsstatens sida. Det här är personer som utgör ett uppenbart hot mot samhället, men som ändå kan fortsätta begå kriminella handlingar för att det saknas resurser att sätta dem bakom lås och bom.
DN måste ha läst Fotbojan är framtiden:
Fler anstaltsplatser trollas inte fram i en handvändning. Men avlastning finns tillgänglig – i form av fotbojor. I väntan på att fängelsestraff verkställs skulle de dels kunna fungera som ett tillfälligt skydd för brottsoffer som lever under hot, eftersom larm kan anpassas till om förövaren kommer för nära. Dels skulle de i högre utsträckning kunna användas för att åtgärda platsbristen i svenska fängelser i stort.
Kan fler personer avtjäna sitt straff utanför Kriminalvårdens anstalter frigörs plats och resurser åt de grövsta brottslingarna som måste sitta inlåsta. Men det är inte den enda fördelen: Dygnskostnaden för övervakning med fotboja är avsevärt lägre än för en fängelseplats. Och kanske viktigast av allt: Återfallsgraden är lägre för personer som avtjänar sitt straff med fotboja än i fängelse.
Kan fler personer avtjäna sitt straff utanför anstalter frigörs resurser åt de grövsta brottslingarna som måste sitta inlåsta.
Just på grund av detta har Kriminalvården länge förespråkat en ökad användning av fotbojor. Ändå har regeringen slagit dövörat till.
Tvärtom minskar antalet som döms till fotboja.
I den fortsatta artikeln konstateras helt riktigt att fotboja inte är någon mjukislösning. Fotboja är ett kännbart frihetsberövande. Det är därför kriminalvårdens klienter inte gilla bojan.
DN fortsätter:
Sådana förslag passar inte in i det rådande politiska klimatet, som hellre premierar hårdare straff. Men det är på inga sätt en mjukislösning: att gå med fotboja i hemmet innebär utegångsförbud, oftast tillåts den brottsdömde bara att gå ut för nödvändiga ärenden som att arbeta eller studera. Alkohol är förbjudet och kontrollanter har rätt att göra hembesök dygnet runt. Den som missköter sig får avtjäna resten av straffet i fängelse.
Med de möjligheter som moderna fotbojor för med sig framstår det därmed som förlegat, ineffektivt och dyrt att utgå från att precis alla brottslingar behöver sona sina brott bakom fängelsemurar.
Fler fängelseplatser kommer att behövas för de grövsta brottslingarna de närmaste åren, och det är bra att nya anstalter har börjat byggas. Men för förstagångsförbrytare eller de som dömts för mindre företeelser som narkotikainnehav eller rattfylla är det dags att tänka om.
Alternativet är en ständigt växande kö av kriminella. På fri fot.
Tidskrift för Kriminalvård anser att DN bör läsa fler artiklar i TfK!
Läs och begrunda:
Dramatiskt reducerad utsatthet för brott under 20 år. Att risken att utsättas för våld, stöld eller skadegörelse reducerats för individer, sannolikt i stor omfattning, är inte kommunicerat till allmänheten. Det är naturligtvis inte någon konspiration. Oförmågan i svensk offentlig debatt att redovisa dessa grundläggande fakta visar dock på det svenska samhällets svagheter och tillkortakommanden på 2000-talet.
Straffskärpningar och kriminalpolitik. Att värna Sveriges rykte som en human nation på kriminalpolitikens område har ett värde i sig. Sverige är tillsammans med de övriga nordiska länderna på fängelseområdet känt i världen som Scandinavian exceptionalism. Kriminalvården planerar nu för en ökning av anstaltspopulationen med 50 procent fram till 2030. Den vägledande principen är inte längre att land ska med lag byggas utan att land ska med straff byggas. Sverige håller på att bli exceptionellt i motsatt mening.
———
Kommentarer är stängda.