Samtal med kriminalvårdens generaldirektör Martin Holmgren
Kriminalvården i en tid av expansion och förändring
Kriminalvårdens kamratförening har inbjudit
generaldirektör Martin Holmgren till att berätta om sin tid i kriminalvården.
Thomas Ekbom noterade.
Kriminalvården befinner sig i en historiskt expansiv period. Under de senaste åren har myndigheten vuxit kraftigt i både omfattning, personal och budget, samtidigt som uppdraget har förändrats genom en rad kriminalpolitiska reformer. I ett samtal med generaldirektör Martin Holmgren beskriver han en organisation under stark press, men också en organisation med stor förmåga att anpassa sig och fullfölja sitt uppdrag.
När Holmgren tillträdde 2020 var Kriminalvården en betydligt mindre myndighet än i dag.
”När jag började i Kriminalvården i mars 2020 var vi cirka 12 000 anställda. I dag är vi 22 000. Bara Kumlaanstalten, i säkerhetsklass 1, har i dag över 1 000 anställda. Vi hade då en budget på ungefär 10 miljarder kronor. I dag är budgeten 20 miljarder. Kriminalvården är nu Sveriges tredje största myndighet, efter Polisen och Försvarsmakten.”
Denna expansion speglar ett kraftigt ökat behov av häktes- och anstaltsplatser. Utbyggnaden har i stor utsträckning skett genom dubbelbeläggning, ibland under mycket ansträngda förhållanden. Samtidigt har frivårdens uppdrag vuxit och omfattar i dag betydligt fler klienter och fler kontrollfunktioner än tidigare.
Personal och arbetsmiljö
Den snabba expansionen har ställt stora krav på rekrytering och arbetsmiljöarbete. Kriminalvården har genomfört omfattande lönesatsningar och förbättringar för att stärka myndighetens attraktivitet som arbetsgivare.
”Antalet anställda har vuxit kraftigt och rekryteringsutmaningarna har tidvis varit stora. Just nu har vi dock ett relativt gott läge. Vi lyckas rekrytera i hela landet, behålla kriminalvårdare och minska personalomsättningen. Vi har arbetat mycket med arbetsmiljö och genomfört stora lönesatsningar.”
Trots dessa framsteg kvarstår betydande utmaningar, inte minst kopplade till trängsel, säkerhet och möjligheten att bedriva ett differentierat klientarbete. Särskilt på anstalter i säkerhetsklass 1 har våld mellan intagna ökat, vilket försvårar det dagliga arbetet.
Samtidigt betonar Holmgren vikten av att Kriminalvården alltid kan ta emot häktade och dömda. Under våren 2024 nådde situationen en kritisk punkt när upp till 250 häktade tillfälligt placerades i polisarrester. Genom omfattande omdisponeringar och dubbelbeläggning lyckades myndigheten återställa balansen i systemet.
Reformtempo och förändrat uppdrag
Kriminalvården har under de senaste åren fått hantera en rad omfattande reformer, bland annat förändringar i regler om villkorlig frigivning, intensifierad användning av elektronisk övervakning och införandet av kontrollerat boende som ny verkställighetsform. Myndigheten ska också ta emot yngre klienter och hantera nya verkställighetsformer, samtidigt som kriminalisering av rymning och möjligheten att hyra anstaltsplatser utomlands införs.
Holmgren framhåller att reformtakten i sig är en av de största utmaningarna.
”Den höga takten i kriminalpolitiska reformer är en av våra största utmaningar. I våra remissvar framhåller vi ständigt behovet av rimlig framförhållning. Om förändringarna går för snabbt riskerar vi att inte klara vårt uppdrag.”
Trots detta har organisationen visat en betydande förmåga att hantera förändringarna och upprätthålla verksamheten.
Kärnuppdraget i fokus
En central fråga i samtalet är balansen mellan Kriminalvårdens olika uppgifter: att säkerställa verkställighet av straff, upprätthålla säkerhet och samtidigt arbeta återfallsförebyggande. Holmgren betonar att dessa delar inte kan skiljas från varandra.
”Jag tror att med den utveckling vi sett under de senaste åren, präglad av en mer repressiv kriminalpolitik, är framgångsreceptet att hålla fast vid kärnuppdraget. Kärnuppdraget består av flera delar, och det är avgörande att vi förstår balansen mellan dem.”
Han framhåller att återfallsförebyggande arbete genom behandling, utbildning och meningsfull sysselsättning är avgörande, inte bara för individen utan också för samhällets långsiktiga säkerhet. Samtidigt måste myndigheten ha kapacitet att ta emot alla dömda och hantera häktade på ett rättssäkert och säkert sätt.
Framtida utmaningar
Framöver ser Holmgren flera utmaningar. En av de största gäller tiden efter frigivning, då ett stort antal personer kommer att lämna anstalterna under de kommande åren. Här krävs fungerande samverkan med kommuner och socialtjänst, något som i dag varierar kraftigt mellan olika delar av landet.
Han lyfter också frågor om psykisk ohälsa bland intagna, behovet av specialistkompetens och vikten av att upprätthålla kriminalvårdens tradition av dynamisk säkerhet, det vill säga säkerhet genom närvaro, relationer och professionellt bemötande.
Trots de betydande utmaningarna uttrycker Holmgren en stark tilltro till organisationens förmåga.
Kriminalvården har under en period av extrem belastning lyckats upprätthålla sin verksamhet, samtidigt som den genomgått en historisk expansion. Den fortsatta utvecklingen kommer att ställa höga krav på både resurser och organisation, men också på förmågan att hålla fast vid myndighetens grundläggande uppdrag:
Kommentarer är stängda.