Kriminalvården är utsatt för en överbelastningsattack!

Att kommuner utsätts för hacker-attacker är vi vana vid. Ett sätt är att överbelasta hemsidan för att försvåra och förstöra för kommunens invånare.

Det som nu händer Kriminalvården är att regeringen överbelastar fängelserna som ett sätt att hantera den ökade allvarliga gängbrottsligheten.

Kriminalvårdens främsta uppgift är att verkställa straff. Straffet är frihetsberövandet i sig. Frihetsberövandet finns i form av inlåsning i anstalt, övervakning i frivård och elektronisk övervakning.
Överbeläggningen av fängelserna intensifieras och regeringen verkar helt tondöv för att den verksamhet som ska lindra skadeverkningarna av frihetsberövandet och minska risken för framtida brott raseras.

Kriminalvården har under tjugohundratalet minskat återfall i brott från 40% till 30%. Det är många brott som inte ägt rum!

För att finna någon förklaring till varför det inte kommer några förslag hur trycket akut borde lättas för Kriminalvården ber här Tidskrift för Kriminalvård den än så länge politiskt oberoende Artificiella Intelligensen ChatGPT-4 om att utreda läget.

Fråga till ChatGPT-4:

Vad kan det finnas för förklaringar till att svenska regeringen fortsätter att föreslå straffskärpningar, slopande av villkorlig frigivning, kriminalisering av rymningar som alla ökar på överbeläggningen av fängelserna som redan är 114%, utan att föreslå utsluss i andra änden med t.ex fotboja för att minska på trycket för både personal och intagna?

ChatGPT svarar:
Det finns flera möjliga förklaringar till varför en regering skulle välja att skärpa straffen, slopa villkorlig frigivning och kriminalisera rymningar trots ökad belastning på fängelserna.
Dessa inkluderar:

A. Politiska anledningar: Det kan vara att regeringen försöker adressera allmänhetens oro för brott och straff, vilket kan öka deras popularitet eller ge dem fördelar i val.

Trygghetsfrågor: Brott och straff är ofta känsliga ämnen som berör många människor. När allmänheten känner sig otrygg eller rädd för brottslighet, kan det skapa ett politiskt tryck att ”göra något” för att hantera problemet. Att föreslå eller genomföra strängare straff kan ses som ett sätt att svara på denna oro. Detta kan visa sig vara populärt bland väljarna, även om det kanske inte alltid är det mest effektiva sättet att hantera brottsligheten.

Law and order-retorik: En del av ”law and order” (lagen och ordningen)-retoriken som ibland används i politiken innebär en betoning på stränga straff för brottslingar. Detta kan vara särskilt lockande för väljare som är frustrerade över brottsligheten eller som tror att den nuvarande rättspolitiken är för lam.

Politiska beräkningar: För vissa politiska aktörer kan en tuff hållning mot brott vara en del av deras image eller varumärke. Att föreslå eller stödja strängare straff kan hjälpa dem att framstå som starka och beslutsamma, vilket kan vara fördelaktigt i ett val.

Motstånd mot förändringar: I vissa fall kan det också handla om motstånd mot mer progressiva eller liberala brottsbekämpnings-metoder. Vissa väljare och politiker kanske inte litar på eller stöder alternativa metoder, som terapi eller rehabilitering. I dessa fall kan strängare straff framstå som det ”säkra” valet.

Konservativa värderingar: Vissa människor, inklusive vissa väljare och politiker, kan ha mer konservativa värderingar och därför föredra traditionella metoder för brottsbekämpning, som inkluderar stränga straff. Dessa individer kanske ser mer progressiva eller liberala brottsbekämpningsmetoder, såsom terapi eller rehabilitering som experimentella, osäkra eller till och med belönande för brottslingar.

Det är inte ovanligt att forskning och data missuppfattas eller avfärdas, särskilt när det kommer till ämnen som brott och straff, där människors åsikter ofta är starkt rotade och känsloladdade

Skepsis mot ny forskning eller metoder: Även om det finns omfattande forskning som stöder användningen av alternativa metoder för brottsbekämpning, kan vissa människor vara skeptiska till denna forskning, särskilt om de inte är bekanta med vetenskapliga metoder eller om de ser forskningen som politiskt vinklad. Detta kan leda dem att avfärda dessa metoder som ineffektiva eller riskfyllda. Det är inte ovanligt att forskning och data missuppfattas eller avfärdas, särskilt när det kommer till ämnen som brott och straff, där människors åsikter ofta är starkt rotade och känsloladdade. Det finns ett antal faktorer som kan bidra till denna skepsis:

Brister i vetenskaplig kunskap: Inte alla är bekanta med vetenskapliga metoder och hur man tolkar forskningsdata. Denna brist på förståelse kan leda till misstro mot forskning och en överdriven tillit till anekdotisk bevisning eller personlig erfarenhet.

Politiska bias: Vissa kan tro att forskning om brottsbekämpning är politiskt vinklad. Till exempel kan de misstänka att forskare som förespråkar för alternativa metoder är politiskt motiverade eller har en dold agenda. Denna misstänksamhet kan leda till att de avfärdar forskningen som opålitlig eller irrelevant.

Medieporträtt: Media kan ibland presentera en förenklad eller missvisande bild av forskningen. Detta kan leda till missförstånd och misstro mot vetenskaplig forskning. Till exempel kan media överdriva risker eller brister med alternativa metoder för brottsbekämpning, vilket leder till ökad skepsis.

Känslor kan göra det svårt för människor att acceptera forskning som utmanar deras befintliga åsikter

Känslomässiga reaktioner: Ämnen som brott och straff kan väcka starka känslor och personliga övertygelser. Dessa känslor kan göra det svårt för människor att acceptera forskning som utmanar deras befintliga åsikter. De kan istället avfärda forskningen som felaktig eller irrelevant.

Det är viktigt att notera att vetenskaplig forskning är en kritisk komponent i utformningen av effektiva brottsbekämpningsstrategier. Att avfärda eller missförstå denna forskning kan leda till beslut som är ineffektiva, kostsamma, eller till och med kontraproduktiva. Därför är det avgörande att utbilda allmänheten och politiker om vetenskapliga metoder och forskning inom brottsbekämpning, och att sträva efter öppenhet och opartiskhet inom forskningen för att bygga förtroende

Riskaversion: Att göra stora förändringar inom något område innebär ofta en viss risk. Om en ny metod misslyckas kan det ha negativa konsekvenser för samhället och för politiker som stödde förändringen. Detta kan leda till en försiktig hållning där strängare straff ses som det ”säkra” valet, även om det kanske inte är det mest effektiva på lång sikt.

Ingraverade attityder och fördomar: Ibland kan människor ha ingrodda attityder eller fördomar som påverkar deras syn på brottslighet och straff. Till exempel kan de se brottslingar som ”onda” eller ”oförbätterliga”, och därför förtjäna hårda straff. Dessa attityder kan vara svåra att ändra, även i ljuset av motstridig information.

Medan strängare straff kan vara populära på kort sikt, kan de på lång sikt leda till överbelastade fängelser, ökade statskostnader, och misslyckas med att effektivt minska brottsligheten eller rehabilitera brottslingar.

B. Avskräckningsteori: De kanske tror att hårdare straff kommer att avskräcka potentiella brottslingar och därmed minska brottsligheten. Dock har forskning visat blandade resultat om effektiviteten av denna strategi.

Avskräckningsteorin är en teori inom kriminologi som menar att människor väljer att inte begå brott på grund av de potentiella straffen de kan få. Tanken är att om straffen är tillräckligt stränga kommer människor att tänka två gånger innan de begår ett brott, vilket i teorin skulle minska brottsligheten.

Det finns två former av avskräckning: individuell och allmän. Individuell avskräckning är tanken att en person som har straffats för ett brott kommer att vara mindre benägen att begå ett brott i framtiden på grund av rädsla för ytterligare straff. Allmän avskräckning å andra sidan syftar till att avskräcka potentiella brottslingar från att begå brott genom att göra ett exempel av de som straffas.

Det finns dock en debatt inom kriminologin om hur effektiv avskräckning faktiskt är. En del forskning har funnit att strängare straff kan ha en avskräckande effekt, medan andra studier har funnit liten eller ingen effekt.

Vissa faktorer som ofta diskuteras i samband med denna debatt inkluderar:

En hög chans att bli upptäckt har en större avskräckande effekt än ett potentiellt hårt straff.

Visshet kontra svårighet: Forskning har ofta visat att det är sannolikheten för att bli ertappad och straffad, snarare än straffets svårighet, som har störst avskräckande effekt. Med andra ord kan en hög chans att bli upptäckt ha en större avskräckande effekt än ett potentiellt hårt straff.

Omedelbarhet: Forskning har också indikerat att hur snabbt straffet kommer efter brottet kan påverka dess avskräckande effekt. Ju längre tid det tar mellan brott och straff, desto mindre sannolikt är det att straffet kommer att avskräcka framtida brottsligt beteende.

Irrationella brottslingar: En del brottslingar agerar impulsivt eller under påverkan av droger eller alkohol, och tänker inte noga på konsekvenserna av sina handlingar. I dessa fall kan strängare straff inte ha mycket av en avskräckande effekt.

Minskande avkastning: Vissa studier tyder på att det finns en punkt där strängare straff inte leder till mindre brott. Med andra ord, det kan finnas en gräns för hur effektiv avskräckning kan vara.

Trots denna osäkerhet kan politiker och lagstiftare ibland stödja strängare straff på grund av tron på avskräckningsteorin, eller på grund av politiska eller ideologiska skäl.

C: Rättviseteori: Vissa menar att hårdare straff är en fråga om rättvisa, att de som begår brott ska få ett straff som motsvarar brottets allvar.

Rättviseteorin, även känd som retributivism, är en filosofisk inställning till straff som argumenterar för att personer bör straffas för brott de begått, inte nödvändigtvis för att avskräcka dem eller andra från framtida brott, utan för att det är det rättvisa svaret på deras handlingar. Denna inställning ser straff som en form av moralisk vedergällning mot brottslingar.

Enligt rättviseteorin är brott moraliskt fel och skapar en obalans i moralisk ordning. Straffet är då det sätt på vilket denna obalans kan återställas. När en person begår ett brott, bryter de mot samhällets regler och skadar andra människor. Straffet är då det sätt på vilket samhället återställer ordningen och ger brottslingen vad de förtjänar.

Rättviseteorin är ofta kontrasterad mot utilitarism inom kriminologi. Medan utilitarism argumenterar för att straff ska användas för att avskräcka framtida brott eller rehabilitera brottslingen, argumenterar rättviseteorin för att straff ska ges oavsett dessa överväganden, baserat på brottets allvar och brottslingens moraliska skuld.

Förakt för svaghet, att reagera för lindrigt

Denna syn på straff kan leda till stöd för hårdare straff, eftersom dessa kan ses som mer rättvisa svar på allvarliga brott. I vissa fall kan det även leda till motstånd mot metoder som rehabilitering eller alternativa straffmetoder, eftersom dessa kan ses som för lindriga eller otillräckliga svar på brottslighet.

Det är dock viktigt att notera att rättviseteorin även inkluderar idén om proportionalitet, det vill säga att straffet ska vara proportionellt mot brottets allvar. Överdrivet stränga straff kan ses som orättvisa enligt denna syn, precis som för lindriga straff.