Motverka återfall i brott

Reflektioner kring Trygghetsberedningens förslag
”Vägar till ett tryggare samhälle – Åtgärder för att motverka återfall i brott” (SOU 2024:54)

Trygghetsberedningen är en parlamentarisk kommitté med representanter från samtliga riksdagspartier. De har knutit ett tiotal experter från olika myndigheter till gruppen. Det huvudsakliga uppdraget har varit att se över samhällets arbete med att förebygga återfall i brott och föreslå åtgärder i syfte att minska andelen återfall i brott. I uppdraget har även ingått att genom en internationell jämförelse lyfta fram goda exempel på hur det återfallsförebyggande arbetet är organiserat i andra jämförbara länder och med utgångspunkt i den rådande normaliseringsprincipen lämna förslag på hur det återfallsförebyggande arbetet kan utvecklats i syfte att minska andelen återfall i brott.

Utifrån forskning identifiera de risk- och skyddsfaktorer som ökar respektive skyddar från en utveckling av en kriminell livsstil

Till skillnad från Tidöavtalets olika förslag grundar denna utredning sina förslag genom att utifrån forskning identifiera de risk- och skyddsfaktorer som ökar respektive skyddar från en utveckling av en kriminell livsstil. Man nämner skyddsfaktorer som arbete, missbruk, bostad, utbildning och tillgång till psykiatrisk diagnosticering och vård.

Men tyvärr belyser man inte alla de brottsförebyggande insatser som kan genomföras på en generell nivå inom olika politikområden som är berörda: skolpolitik, arbetsmarknadspolitik, socialpolitik, sjukvårdspolitik etcetera. Man hämtar heller inte några exempel från Danmark som sedan över ett decennium arbetat med att fånga upp ungdomar i riskzon på väg in i gängbrottslighet. Insatser som utvärderats och enligt forskarna befunnits minska nyrekryteringen till gängen med ca 30 procent. Detta trots att en annan del av Danmarks kriminalpolitik ofta används för att motivera Tidöavtalets hårda repressiva förslag.

Beredningen koncentreras i stället på uppdraget att analysera insatser mot återfall i brott under tiden dömda avtjänar påföljder i Kriminalvården.

Ungdomar som begår många brott är belastade med många riskfaktorer och utredningen konstaterar att särskilt positiv effekt uppnås när återfallsförebyggande åtgärder riktas mot flera av den dömdes problemområden.

En målgrupp belastad med många riskfaktorer, traumatiserade och med svåra psykiska problem

Beredningen beskriver inte dessa ungdomars olika riskfaktorer men de finns väl dokumenterade i Sis kartläggningar vid inskrivning till Sis särskilda ungdomshem. Under år 2020 skrevs ca 1400 ungdomar in på Sis akut-, utrednings- eller behandlingsinstitution. Kartläggningen vid inskrivningen visar följande: En majoritet av ungdomarna (73 procent) har problem med alkohol och droger och har fler fysiska hälsoproblem än ungdomar i allmänhet. Den psykiska ohälsan är omfattande: 70 procent av flickorna har självskadebeteende, 20 procent av pojkarna, över 50 procent av flickorna har utsatts för sexuella övergrepp, 2-3 procent av pojkarna, hälften av flickorna har gjort självmordsförsök 13 procent av pojkarna. Både pojkar och flickor lider av svår ångest och depressiva känslor och kan inte kontrollera känslor. Hälften har våldsamt beteende och hälften har utsatts för fysiskt och psykiskt våld. En majoritet har koncentrationssvårigheter, lider av sömnstörningar och mardrömmar, känner hopplöshet inför framtiden. Hälften av flickorna har varit inblandade i brott och en fjärdedel av pojkarna, men pojkarna har allvarligare brottslighet som rån, mordbrand, våldtäkt, dråp eller mord. 83 procent av flickorna och 68 procent av pojkarna litar inte på vuxna. 7 av 10 är födda i Sverige.

Problemet för SiS är att de inte har något sjukvårdsuppdrag och kan därför inte bygga upp en sjukvårdande verksamhet utifrån ungdomarnas behov

Det är således en målgrupp belastad med många riskfaktorer, traumatiserade och med svåra psykiska problem. De har stort behov av högspecialiserad vård av olika slag. Problemet för Sis är att de inte har något sjukvårdsuppdrag och därför inte kan bygga upp en sjukvårdande verksamhet utifrån ungdomarnas behov. De tungt kriminella ungdomar som senare år begått allvarliga våldsbrott och dömts till Sluten ungdomsvård är enligt uppgift från Sis förutom en kriminell identitet ännu mer psykiskt skadade. Gruppen har ökat stort. År 2023 hade Sis 58 LSU (Lag om Sluten Ungdomsvård) placerade. I september 2024 har man 140. Sis har inte kunnat anpassa omhändertagandet efter behov av ökad kontroll och säkerhet på grund av rådande lagstiftning.

Professor Tove Pettersson har 2023 (ESO-rapport 2023:9) studerat återfall hos ungdomar dömda till LSU 1999-2017. Varje år döms ca 70 ungdomar till Sluten ungdomsvård. Andelen ungdomar som återfaller är hög, för pojkar 40 procent ett år efter frigivning och 60 procent två år efter frigivning. Av flickorna återfallen 21 procent respektive 36 procent. En viktig slutsats är dock att andelen som återfaller faktiskt minskar över tid.

Beredningen konstaterar att Kriminalvården är navet i det återfallsförebyggande arbetet och bedömer att Kriminalvården bedriver ett i hög grad kvalitativt och kunskapsbaserat arbete för att förebygga återfall i brott, såväl i anstalt som i frivård. Den uppmanar Kriminalvården att öka de motivationshöjande insatserna och upprätthålla verksamhetsinnehållet på en rimlig nivå trots det ansträngda läget och fortsatt prioritera återfallsförebyggande insatser.

Kriminalvården har under de senaste 50 åren arbetat med att utveckla återfallsförebyggande insatser inom olika områden och efterhand alltmer infört kunskapsbaserade och utvärderade insatser av olika slag. En utveckling som gjorts möjlig genom internationella kontakter, kunskapsutbyten och samarbetsgrupper.

Men genom Tidöavtalet och den ständigt ökande mängden utdömda fängelseår (458 fler fängelseår utdömdes år 2022) har Kriminalvården tvingats avstå från en mängd av de väl fungerande och utvärderade insatser som hade återfallsförebyggande effekt. På grund av den stora överbeläggningen finns inte plats för alla som behöver skolundervisning, yrkesutbildning, missbruksbehandling eller motivationshöjande samtal på häkten genom uppsökare. Missbruksbehandling på anstalt som utvecklats de senaste 25 åren och var ytterst välfungerande med goda resultat (t.ex. Tolvstegsprogrammet) har Kriminalvården avvecklat för att kunna pressa in fler platser. Personalen kan inte skapa samma motivationshöjande kontakt som tidigare då möjlighet till enskilda samtal i bostadsrummen saknas. Nu gäller dubbelbeläggning i alla celler. Alla lokaler som är möjliga att använda görs om till celler. Antalet besöksrum minskar, kontakter med barn och familj minskar. Intagna låses in under längre tider.

Tidöavtalet berör överhuvudtaget inte återfallsförebyggande verksamhet

Tidöavtalet berör överhuvudtaget inte återfallsförebyggande verksamhet. Snarare förde det ledande partiet i Tidöavtalet, SD, fram synpunkter som att dessa insatser var att ”dalta” med fångarna som man skulle sluta med och man betonade att de ska straffas.

Trygghetsberedningens förslag om att öka möjligheten att avtjäna kortare fängelsestraff med elektronisk övervakning kommer att hjälpa Kriminalvården i det återfallsförebyggande arbetet. Denna påföljd har mycket bättre resultat (färre återfall) än fängelse. Fängelsestraff riskerar att permanenta en kriminell livsstil och öka återfallen.

Tyvärr föreslår beredningen repressiva åtgärder för unga kriminalvårdsklienter efter det att de avtjänat straff. Kommittén anser det motiverat med föreskrifter om vistelseförbud och husarrest vissa tider dvs. att vistas i bostaden kontrollerad genom elektronisk övervakning utan att föreslå motsvarande kortare fängelsestraff. Dessutom föreslås att det bör användas i större utsträckning än för andra kriminalvårdsklienter. Ungdomarna ska alltså få längre straff.

Unga behöver goda förebilder med stödjande vuxna som kan vägleda till förändring enligt den danska modellen.

Det som unga klienter behöver är stöd att stärka sin självkänsla och sitt självförtroende så de vågar stå emot kraven från det kriminella gänget. De behöver utveckla en egen kontroll inte bara kontrolleras utifrån. En kontroll som ungdomar kommer att uppfatta som ett orättvist straff när det utdömda straffet är avtjänat. Att vara inlåst kommer att förhindra kriminella beteenden just då men inte förändra och minska framtida risk för återfall. Det gemensamma för dessa unga är en dålig tillit till vuxna. De behöver goda förebilder med stödjande vuxna som kan vägleda till förändring enligt den danska modellen. Där stödjer vuxna stödpersoner både föräldrar i sin roll som föräldrar och den unge i skolan och med läxläsning och på fritiden med olika aktiviteter. Dessa stödjande vuxna kan anpassa åtgärderna utifrån varje individs behov, öka tilliten till vuxna och visa vägar ut ur kriminalitet.
Det kan inte inlåsning och elektronisk övervakning utan ett genomtänkt innehåll.