På sociala medier har det kommit uppgifter om att kriminalvården planerar att upphöra med det nationella 12-stegsprogrammet.
Här förmedlas några vittnesmål från intagna som genomgått detta program på anstalt.  

Med anledning av ryktet har 71 vittnesmål inkommit.
Nedan finns 23 av dessa med godkännande att publiceras i Tidskrift för Kriminalvård. Några har valt att vara anonyma.

Här följer vittnesmål från intagna som deltagit i kriminalvårdens 12-stegsbehandling

Såg ett delat inlägg ang behandlingen på Hinseberg.
Här kommer mina ord.

Jag var 21 år när jag för första och sista gången klev in igenom grinden till ett fängelse. Fylld av en stark tro att ”nu gäller det att stå upp för sig själv” men samtidigt fylld av en stark rädsla. Efter ca 3 månader på utredningsenheten fick jag erbjudande om en plats på Hinsebergs 12-stegsavdelning. När jag klev in genom dörrarna på slottet var jag helt ovetandes om den förändring som skulle ske fortfarande fylld av rädsla.

Jag var där under en period på ca 1år och 6 månader. Det var dom absolut värsta månaderna i mitt liv och samtidigt dom absolut bästa. Jag fick under den tiden möjlighet att möta mig själv och anledningarna till att jag hamnat där jag var. Jag mötte personal som behandlade mig med ödmjukhet och respekt och som hjälpte mig att kunna släppa den rädslan jag bar på. Jag träffade medintagna som hjälpte och stöttade mig framåt genom sorg, skam, rädsla och alla dom andra känslorna jag bar på.

Det är nu snart 15 år sedan jag var på Hinsebergs behandlingsavdelning. När jag pratar med personer om min tid i fängelse brukar jag alltid säga att jag tänker på tiden på Hinseberg med värme. 

Jag hade aldrig varit där jag är idag utan Hinseberg. 

Och var är jag idag? Jag är lyckligt gift, har 4! Barn, arbetar som behandlare för människor med missbruksproblem, har haft arbete och betalat skatt sedan 2 månader efter villkorlig frigivning och pluggar just nu till KBT terapeut. Det är dom sakerna som ses utåt. Den förändringen som hänt inom mig går knappt att beskriva i ord. JAG LEVER IDAG! Jag överlever inte bara. Och det har jag 12-stegs behandlingen på Hinseberg att tacka för.

Det gör mig oerhört ledsen att läsa att man har funderingar på att lägga ner kriminalvårdens 12-stegs behandling. Speciellt när jag vet hur stor påverkan det haft på mitt och många andras liv.

Vem vill vi ska komma ut i samhället efter avtjänat straff? Jag är helt övertygad om att Hinsebergs 12-stegsbehandling ger personer möjligheten att komma ut från fängelset och få ett meningsfullt liv.
Så ta inte bort den möjligheten för dom kvinnorna som kämpar!

Sandra

Hejsan!  
Jag gjorde min behandling på Hinseberg. Det räddade mitt liv. Har suttit flera gånger tidigare och bara gått programmen som Kriminalvården erbjuder. Dessa program gav inte samma insikter som jag fått med hjälp av 12 stegsprogrammet.  Jag fick mycket hjälp med att titta på alla områden i mitt  liv. Alla mina konsekvenser. Kunde tömma min ryggsäck. Lära mig att lyssna på andra. Ta till mig alla rekommendationer. Prata om mina trauman. Identifikation med personalen som jobbade med behandlingen. Bara umgås med kvinnor som ville göra en förändring i sitt liv. Idag lever jag ett liv som tillfrisknande fortsätter med att leva i programmet. Går på mina AA möten och NA möten. Har en sponsor. Allt detta som jag uppnått idag har jag Hinseberg att tacka för. Jag  är en produktiv och samhällsnyttig medborgare. Betalar skatt lever hederligt. Att lägga ner 12 STEGSBEHANDLING på anstalt vore förödande. Varför ändra på ett vinnande koncept. Hoppas nu att dom som bestämmer tänker om och lyssnar på oss som vet av egen erfarenhet att detta program funkar för så många. Nu pratar vi om hela världen. I så många år som det funnits. 

Mvh Lena Nordström

Hej!
Yvonne heter jag o jag är en tillfrisknande beroende. Vill härmed påtala vikten o betydelsen av 12- stegsbehandling på anstalter o behandlingshem för P34-or. Dessa har gett såååå många missbrukare en ny chans till livet o till ett tillfrisknande, att inte längre bara överleva utan att få leva ett liv på livets villkor Jag är en av dem o är oerhört tacksam för detta program( 24,5 år), jag är också tacksam för alla de likasinnade vänner jag har, många som fått de just genom straff på anstalter. De vore förödande för både samhället o gemene man om detta skulle avvecklas. Detta är en vädjan om att fortsätta med detta behjärtansvärda o betydelsefulla arbete på de anstalter som har denna förmån!! 

🙏🏻🙏🏻 Mvh ❤

Hej!
Mitt namn är Anneli Wiklund. Jag var på anstalten Färingsö 2001. Min första vistelse på anstalt och sista. Mitt liv hade kantats av hemlöshet, missbruk och kriminalitet många år.

Jag fick chansen att hamna( sökte) på drogfri avdelning med behandling i några veckor( kommer inte ihåg vad den hette), dock inte 12steg. Det betydde allt för mig. Där fick jag påbörja mitt nya tankesätt. Utmana mina/mig utifrån mitt invanda sätt att leva och tänka. Gillade inte urinproverna men det blev en trygghet. Att även ”snacket” på avdelningen var annat än på andra avdelningar gjorde vistelsen tryggare. Där möttes jag av vakter som bemötte mig under samtal om förändring på annat sätt än att bara vara.

Att strukturerat varje dag (under några veckor som kunde varit längre) samtala om förändring på ett naturligt sätt var fantastiskt. Den kursen/ utbildningen blev att jag ville ha mera behandling (sökte 12steg utanför).

Jag var extremt trött på mitt tidigare liv men visste/ kunde inte hitta nycklar till vad jag behövde. Anstalten gav mig mersmak av att förändra utifrån de veckor vi fick i samtal/ kurs. Det var starten på mitt LIV, jag fick tillbaka. Kan bara vara tacksam att anstalten erbjöd detta till mig.

Med vänlig hälsning, Anneli (som LEVER drogfri och är tacksam idag)

Hej!
Jag gjorde 12 steg behandling på Hinseberg  kunde använda mitt straff till stora förändringen i mitt liv. Här varit drogfri sen dess 20 år. Här kunnat vara nykter mamma , jobbat och varit produktiv medlem i samhället. Kan hjälpa andra att tillfriskna och att ett straff kan ändå göra stora ändringen

Mvh Pirkko Malinen

Den 21:a februari har jag 8 års drogfrihet tack vare att jag vaknade till på Gävle anstaltens 12-stegsbehandlings. Jag hann bli 53 år innan jag fattade att jag var ALKOHOLIST. Jag började under tonåren med brass och bärs och lyckades få ett någorlunda normalt liv ändå men amfetaminet har spökade från 18 års

åldern till och från. Jag hade ju problem med ”Tjacket” inte med alkohol, nej då. Några öl kan jag väl dricka och så var det under många år med ständiga återfall på amfetaminet. Tills jag var ca 35år då jag tröttnade på att bygga upp allt efter varje helg eller ”veckorace” det blev ju längre och längre för varje gång jag bara skulle dricka någon öl och jag stoppade naturligtvis ner hela huvudet i tjackpåsen titt som tätt.

Jag skilde mig och gick ”all in” på pundet, jag åkte in och ut på kåken fram tills 21:a februari 2013

Jag har gått en massa olika kurser under mina anstaltsvistelser, minns inte allt vad de heter men det enda som har fungerat, är när jag förstod att jag var alkoholist på Gävles 12-stegsbehandling. Lasse och Gneten och Karl-Inges behandlingspersonalen på kåken var tålmodiga med mig och förklarade om och om igen den mentala besattheten och den fysiska allergin tills jag vaknade ur min Törnrosa sömn aha JAG ÄR ALKOHOLIST också!

Jag går ju regelbundet på AA-möten och jag inser med stor TACKSAMHET att vilken tur jag hade som fick möta 12-stegsbehandlingen bakom lås och bom, för ute i det fria skulle jag nog inte ha klarat av det.

Det var ju så när man nu hade gjort sina månader eller år där inne så var man ju helt på det klara med att NU den här gången ska jag inte börja punda igen vid MUCK. Joo, det blev ju någon öl…… fast inte sista mucken 28 november 2013. 

Hälsningar
Jan Svensson

Jag gjorde min 12 stegsbehandling på Gävle anstalten och detta har räddade mitt liv idag.
Här kommer lite info om hur jag ser på saken med egna ord…  Jag väljer alltid hur mitt liv känns och idag för 8 års sedan gjorde jag det bästa valet jag någonsin gjort. Valet kändes förbannat smärtsamt i början men ändå har jag hela tiden vetat att det var rätt val. Jag försökte verkligen ta mitt eget liv genom att hoppa ut 4 våningar upp genom mitt sovrumsfönster pga av att jag barrikaderade hela lgh först och sedan tände jag eld på skiten i mitt eget sovrum och om de brann för fullt i rummet. Där å då ångrade jag mig och tog ett nytt beslut och överlevde. Långt där inne hos mig själv fanns en otrolig maktlöshet och en längtan efter att ändå överleva å bli normal och en förhoppning att få hjälp att sluta vara i mitt dagliga dysfunktionella destruktiva missbruk. 

Jag slutade ta mer rakt av efter 30 års konstant missbruk så jag skulle ljuga om jag sa att det inte kändes otroligt smärtsamt. Men jag låste in mej på kåken och tog smällen. Jag visste redan där nånstans att hade jag kunnat börja och levt i mitt långsamma självmord så skulle jag fan kunna bryta det då. Jag hade nog ingen tanke direkt på att fortsätta vara drogfri efter straffet just då utan skulle bara sitta tiden. Men det ändrades när jag ställde in mej och de hade en missbruksavdelning som jag hamnade på. 

Och där fann jag likasinnade människor som hade något i sina ögon som jag så länge jagat efter. De hade en glöd och livsglädje i sina ögon trots att vi satt där vi satt. Så rätt så snart så fick jag med hjälp av ett par terapeuter/plitar att få beviljat vård i stället och jag hamnade på ett par olika behandlings avdelningar där jag var länge. 

Den tiden räddade mitt liv och tankarna på att fortsätta när jag muckade försvann någonstans på vägen. Jag var klar å hade tagit min kvot och med det livet och jag hade slagit i min personliga botten och det var det som krävdes för att jag skulle hålla kvar vid mitt val att inte använda.

Och jag minns inte när jag hade några tankar på att använda och fly sist. Inte ens när mina värsta å mest jobbiga dagar samt tankar och känslor slår till,,, så kommer inte tankarna upp. Inte heller när nån av alla gamla vänner gått bort.  Jag hade förstått att det bara skulle bli värre av att plocka upp igen.

Jag har lärt mej av alla tunga händelser sen jag blev ren att jag har ALLTID ett val hur jag möter det och inte väljer att fly ifrån det. Och hur jag väljer där visar sej i hur mitt liv känns. Så det är enkelt. Gillar jag inte det jag känner i livet så får jag när som helst justera min attityd till det som händer och göra nya val.

Jag är otroligt tacksam för dessa 8 år som gett mej så otroligt mycket  glädje å energin tillbaka. Och jag väljer att alltid gå framåt utan högmod och sitta på dom höga hästarna ,,självömkan, rättfärdiganden och flykt. Visst,, Det händer att jag går tillbaka i tankarna ibland men jag agerar inte på dem utan får justera och bearbeta lite mer om det händer. Och det är alltid ett steg framåt.

Tackar alla de som gått före och visat vägen och gett mej mitt nya tankesätt som gjort så jag har lärt mej ett annat sätt att leva idag så jag idag har ett mycket bättre fantastiskt liv. 

Jag önskar verkligen inte att ni lägger ner 12 stegsbehandlingarna inom kriminalvården!

De finns massor att göra inom dessa områden.

R

Jag är övertygad om att jag har de fina människorna i 12-stegsgemenskapen och Terapeuterna på Gävle-anstaltens behandlingsavdelning och Korpbergets behandlingshem att tacka för att jag lever ett nyktert och drogfritt liv idag. Men det är också så att jag har dem att tacka för att jag lever överhuvudtaget. Många av oss beroende dör alldeles för tidigt. Jag såg många av mina vänner och bekanta lämna oss längs vägen, ”ute i kylan”, och så ser tyvärr historien ut för många av oss. Nu menar jag inte att vara melodramatisk eller något liknande. Men jag skulle ha träffat mina vänner igen på andra sidan om jag inte fått det där första samtalet, och kommit i kontakt med Leif och Lars på Gävle-anstalten. Det tvivlar jag inte på en sekund. Jag hade varit isolerad i många månader och inväntade en dom på flera år. Jag var själsligt döende och övervägde att ta mitt liv, jag var desperat. Jag ville ut ur missbruket och kriminaliteten men visste inte hur. Det var mitt livs mörkaste dagar. Jag valde att lita på rösten i telefonen som sa ”Tänk inte så jävla mycket, sök dig bara hit till Gävle-anstalten så fixar det sig”. Det ena, gav väg till det andra, och jag förstod inte då, att min vilja att lita på den rösten skulle ge såna drastiska förändringar längre fram. Och resten är historia som det brukar sägas. Idag är jag starkare, friskare och lyckligare än jag någonsin varit. Och viktigare än så har jag har utvecklats till att bli en mycket klokare och bättre person. Jag känner en djup sorg över att kriminalvården överväger att lägga ned 12-stegsbehandlingen. Jag tror det är ett stort misstag. Det finns fler som mig där ute. Stäng inte igen dörren för dom.

En som fann värmen

David Mikaelsson

Blev så otroligt ledsen och upprörd när jag fick höra att Kriminalvården planerar att lägga ner 12-stegsbehandlingen på anstalt. Själv genomgick jag behandlingen på Hinseberg i 18 månader med start februari 2007. Den gav mig ett liv. Jag brukar säga att jag fick nåden att överleva för att jag efter behandlingen fick verktygen att leva nykter och drogfri. Det innebär att jag idag har ett liv. 

Jag har idag fjorton års nyktert och drogfritt liv. Jag är så tacksam för det och ofta säger jag att jag har kriminalvården att tacka för att mitt liv har blivit så fantastiskt. 

Jag har fina relationer till barn och barnbarn. Mitt tillfrisknande har också gett ringar på vattnet och jag vet att jag i hög grad har det stoppat familjesjukdomen missbruk. 

Straffet jag fick var inte mitt första, det var mitt andra långa straff. Hand i hand med mitt missbruk var jag grovt kriminell. Efter behandlingen på Hinseberg har jag som sagt levt drogfri och även helt lagligt. Min tid som kriminell var förbi.

Jag har arbetat från det att jag fick min vårdvistelse i slutet av2009 och har betalat min skatt. Jag bekostade så småningom själv min utbildning till drog- och alkoholterapeut som jag har arbetat som sedan 2014. Faktiskt gjorde jag ett kort vikariat på Hinsebergs 12-stegsavdelning i oktober 2020.

Man kan låsa in folk och i stort sett hålla dem borta från både alkohol, droger och kriminalitet, vilket kriminalvården gör, men vad händer sedan. Det behövs hjälpinsatser, ofta kostsamma för att upprätthålla drogfrihet, nykterhet och en icke kriminell livsstil i de flesta fall. Fördelen med 12-steg är en livslång och kostnadsfri eftervård, genom möten, sponsor och stegarbeten. Vilket var min och många andras viktigaste  stöd tillbaka till samhället.

I den grupp som jag gjorde behandling tillsammans med på Hinseberg är faktiskt flertalet av oss nyktra och fungerande personer i samhället. Vi har genomgått en behandling som faktiskt fungerar. Vi själva, våra familjer och samhället har fått glädje och vinst på den 12-stegsbehandling vi fick på anstalt. Snälla ta inte den ifrån nya behövande interner. 

Vänligen Britta Lusi

Jag läste på FB där Leif Johansson skrev att Kriminalvården vill sluta med 12-stegsprogrammet på anstalterna där det finns. Jag önskar därför yttra mig angående detta. Jag var på gävle i cirka 1,5 år 2011-2013. Hade inte tidigare varit i kontakt med 12-stegsprogrammet och trodde som så många andra att det var någon form av sekt. Min drogpersonlighet avskydde varje ord som stod att läsa om 12-stegbehandling, andlighet, moralisk kompass med mera. Alla dessa ord och insikter som dom skulle komma att ge mig var ett stort hot mot mitt dåliga mående och mot det dåliga förstånd som jag levt med så länge. Jag hade sedan länge tappat mitt hopp, min vilja och tron om att det gick att få ett bättre liv. I början när jag kom till Kva Gävles behandlingsavdelning hade jag taggarna utåt och var inte mottaglig för att tro på programmet. Tiden gick och sakta men säkert så tog jag till mig en liten del i taget tills jag var fast övertygad om att jag faktiskt funnit någonting som kunde få mig att ändra levnadssätt. Jag fick en önskan, ett hopp och en tro på att jag skulle kunna ta mig ifrån det kriminella liv jag levt sedan länge och på att jag skulle kunna må bra utan droger. Det jag fick i form av behandling och kunskap där på KVA Gävle har jag med mig än idag. Jag höll mig ute i friheten i hela 5-6 år innan jag hamnade i trubbel med rättvisan igen. Dom 5-6 åren levde jag ett bättre liv än jag vågat drömma om. Utan den chans och dom kunskaper jag fick där skulle jag förmodligen inte ha levt idag. I dagsläget genomgår jag min andra 12-stegsbehandling för det återfall jag tog förra året. Det känns tryggt att veta att programmet är detsamma var jag än genomgår det någonstans. Jag känner tacksamhet till KVA Gävle och till personalen där. Hoppas att dom beslutsfattare som vill ta bort 12-stegsprogrammet från anstalterna tänker om och inser att det räddar människors liv och besparar en massa lidande. Och alla runt omkring som lider i det tysta. Detta måste vara det dummaste förslag som kommit från kriminalvården!! 

GUD GE OSS SINNESRO
ATT ACCEPTERA DET 
VI INTE KAN FÖRÄNDRA
MOD ATT FÖRÄNDRA DET VI KAN 
OCH FÖRSTÅND ATT INSE SKILLNADEN

Mvh
Magnus Johansson

Jag ser på sociala medier att Kriminalvården har planer på att lägga ner 12-stegsprogrammet som finns på 4 anstalter i Sverige idag. 

Detta är oerhört beklagligt! 
Efter 25 år missbruk av diverse droger så vände jag mig som ett sista rop på hjälp till Kriminalvården. Jag dömdes till 2,5 års fängelse och hamnade till slut på Gävle anstalten. Under 9 månaders tid deltog jag i deras 12-stegsprogram. Det förändrade mitt liv för alltid.

Idag har jag varit nykter och drogfri i exakt 493 dagar! Efter 100-tals timmar av behandling lyckades Kriminalvården att bryta ner min gamla personlighet för att sedan återuppbygga hela min själ och mitt hjärta.

För det är jag dem evigt tacksam! De räddade mitt liv helt enkelt. 

Jag är inget annat än ett livs levande exempel på att detta fantastiska program verkligen fungerar. Mina barn, min familj och mina medmänniskor är idag evigt tacksamma för att de fått tillbaka sin pappa, sin son och sin vän Fredrik. 

Idag har jag ett arbete på KRIS Gävle och en vardag som verkligen fungerar utan droger och kriminalitet. 
Lämna mina ord vidare till Kriminalvårdens huvudkontor är ni snäll. 

Tack för ordet ! 
Kram Fredrik Ingvarsson, Sandviken

Fick hjälp via kriminalvården frivården till en 12-stegs öppenvårdsbehandling 1997.

Är idag pappa till en 15-åring, driver eget företag, bor i villa med katt och har 23-års drogfrihet (inkl alkohol). Jag går fortfarande på 12-stegsmöten och hjälper dagligen andra beroende och mig själv på vår fortsatta väg i tillfrisknandet. 

Hoppas innerligt att andra som kommer efter mig kan få denna chans som gavs mig. 
Att bli av med önskan att använda droger, och finna ett nytt sätt att leva.

Med vänlig hälsning, Arno R

Hej mitt namn är Jacob Fraiman och jag är en beroende ❤🙏 

18 December 2010 blev jag häktad för sista gången. Då hade jag nått min botten igen, hade varit där många gånger förut men kände på riktigt att nu räcker det. Var helt slutkörd av droger, stress och mina konsekvenser var många fler. Blev dömd till fem års straff men i hovrätten fick jag ner det. Jag hade suttit häktad och på kåken förut, men nu äldre och tröttare bestämde jag mig för att göra allt annorlunda. Gick ner på knäna och bad min högre makt om vägledning. Hamnade på en klass 1-anstalt (Salberga) med hög säkerhet, både palestinatråd och elstängsel. Började jobba med mina kriminella tankemönster i olika Krimprogram och andra KBT liknande behandling. Fick senare gå ner till till en klass 2-anstalt ( Österåker) med behandlingsinriktning för att jobba vidare med min drogpersonlighet, min besatthet, min sjukdom. Via 12-stegsprogrammet fick jag lära mig om andliga principer, tömma min ryggsäck och dela för att hela ja, listan är lång. Visste iaf att om jag gjorde rätt saker så kom rätt saker till mig. Jag tror mycket på det man sänder ut får man tillbaka. Därför försöker jag ist göra bra saker och sända ut god energi idag. Framförallt fick lära mig styrkan om förlåtelse och att vara tacksam. Träffade även på KRIS som besökte oss grabbar och försökte inspirera, motivera oss till förändring. Till slut kom jag till ett behandlingshem i Ronna och började min resa i Södertälje. 18 December firade jag 10 års drogfrihet allt tack vare 12-stegs programmet och Kriminalvården. Idag är jag en tvåbarnspappa och ordförande för Unga KRIS Sverige och grundare till KRIS Södertälje.
Tycker det är jättetråkigt att man vill ta bort denna metoden från våra anstalter som jag vet fungerar. Jag är ett levande bevis för detta. 

Den enda hjälpen jag har fått av kriminalvården som jag anser varit relevant för min problematik är 12-steg 1995 blir jag gripen av polisen bla, för att jag försökt frontalkrocka deras polisbil jag stal gjorde inbrott hela tiden jag hatade allt som hade med myndigheter och jag drogade hela tiden jag var en sjuk tornado som for fram och bara förstörde allt jag kom i kontakt med 1996 efter några månader på häktet fick jag plats på Roxtuna. Jag hade en inre bild av mej själv att hela jag var fylld av skit och att jag var sinnessjuk. Den hjälpen och det stöd jag fick där hade jag aldrig kunnat få om jag inte suttit inlåst.
Jag hade aldrig klarat av en behandling ute i frihet.
Efter några månader i behandling och NA mötet vi hade inne på anstalten fick jag för första gången på 22 år en känsla att jag kanske kan klara det här om jag följer dom råden jag fick i behandlingen och stöd av andra med klienter som jag umgicks med. Jag började ta avstånd slutade att bara prata brott o droger som jag alltid gjorde på tidigare straff. Det fanns personal som ville hjälpa mig oss och jag slutade kalla personalen för plitar. Jag vaknade upp och var tacksam för polisen gripit mej tacksam för straffet Jag fått och framförallt att jag fick vara inlåst när jag gick igenom behandling för jag förstod att jag aldrig skulle klarat det ute det hopp jag fick skulle jag aldrig klarat om inte det varit så att det fanns tillgänglig (12-stegsbehandling i kriminalvården. Jag slutade tro att jag var sinnessjuk klarade av permissioner m.m. jag gick ut till en behandling sista tiden. Mitt liv var och blev något helt annat och jag blev en positiv del av det här samhället som hjälper andra att hitta ett nytt sätt att leva. Det gjorde jag i ca 9 år jag blev sjuk och hamnade tillbaka ut i skiten (utbrändhet) och visst det tog tid att hitta  tillbaka men det har jag gjort har 5 års drogfrihet tillfrisknande har utbildning och jag hjälper andra att hitta ett nytt sätt att leva drogfritt och utan kriminalitet och det här hade inte varit möjligt om det inte varit för att hjälpen fanns på den platsens där jag alltid hamnade på kriminalvården fängelset så jag ber er tänk om fortsätt att ge människor chansen att hitta det jag och många andra har gjort. 
Skapa behandlingsanstalter dit man får ansöka för att komma urinprov varje dag inga mediciner och ni kommer att tjäna på det i längden och ni kan fortsätta kalla det kriminalvård. 

Stefan Sellström – tacksam för den hjälpen som jag fått.

Jag heter Peter Johansson och är beroende. Jag arbetar i dag på ett 12-stegsbehandlingshem i Göteborg, som verksamhetschef/föreståndare och är utbildad socionom. Vi har ramavtal med kriminalvården och nästan alla kommuner i Sverige. Jag började med kriminalitet redan som barn och började missbruka som 12-åring, jag har suttit på ungdomsvårdsskola och jag har suttit i fängelse i över 18 år. Jag har genomgått en himla massa program på olika fängelser och försökt sluta missbruka med hjälp av dessa men aldrig lyckats. 2006 kom jag i kontakt med 12-stegsprogrammet på gläntan på Halmstadsanstalten. Efter tre månader på Gläntan fick jag en vårdvistelse till ett 12–stegsbehandlingshem och efter två vändor på det behandlingshemmet lyckades jag sluta med både kriminalitet och missbruk. Jag utbildade mig till socionom och öppnade en behandling på ett befintligt halvvägshus. I dag har jag varit med och hjälpt många män att komma ifrån sin kriminalitet och sitt missbruk. Hade jag inte kommit i kontakt med 12-stegsprogrammet inom kriminalvården så tror jag att jag varit död i dag. Jag är, för evigt, tacksam till kriminalvården som presenterade mig för 12-stegsprogrammet, tack vare det har jag i dag, sedan snart 14 år ett fint liv. 

MVH Peter Johansson

Jag har fått till mig att det funderas på att stänga ner 12-stegs behandlingen på Hinseberg. Jag kan inte riktigt förstå resonemanget kring det, visst ekonomiskt.
Men jag är en av dem kvinnor som genomgått behandlingen där och vågade prova under 2017-18. Hade jag inte gjort det hade jag fortfarande suttit på anstalt. Jag kan inte förklara kortfattat vad den har betytt för mig. Jag såg chansen att kanske förhindra att fortsätta helvetet som varit och kunde inte förlora något på det. Det gav mig det som jag inte trodde på fanns, det som inte var verkligt eller möjligt. Ett liv utan droger, kriminalitet, våld och misär. Oavsett hur jobbigt och smärtsamt det var är det de absolut värdefullaste jag gjort i mitt liv, och nu har jag ett. Jag fick verktygen för att hantera anstaltslivet och börja bygget på ett helt nytt liv istället för att dö. Det var och är fortfarande jobbigt och svårt, rädslan av det nya och känslan att ge upp kommer fortfarande. Men jag kämpar vidare tack vare behandlingen. Jag kämpar vidare och gör valen som för mig rätt.

Jag är fortfarande inte där men jag har börjat, och jag är fortfarande ren. Det är just det, jag är ren och jag väljer det, och det kan jag just för behandlingen. Så om det är en ekonomisk fråga, om det ibland inte finns någon efterfrågan så är det ändå inte nog för att lägga ner. För det kommer komma, och dem är värda det. Vi är värda det, vi är värda det de som ni kan erbjuda göra verkligt. Alla borde få hjälp, hjälp att få möjligheten.

Hoppas att det inte stänger ner behandlingen.

MVH Fanny

Hej!
Mitt namn är Christian Lindberg och jag har missbrukat hela mitt vuxna liv. 2013 när jag var 25 åkte jag in på 5 års straff. Redan Genom häkte och riksmottagningen tog ca 1.2 år, och där missbrukade jag så fort jag fick chansen. Jag hamnade sedan på Österåker 12stegsavdelning där jag gjorde behandling i ett års tid på avdelningen H3, det är också där jag använde droger sist. Genom grupperna, NA mötena som hölls där och terapeuterna lärde jag mig ett nytt sätt att leva, igår firade jag 6 års drogfri på ett NA-möte. Utan Österåkers 12stegsbehandling hade jag varit död eller suttit inne idag. Jag är evigt tacksam kriminalvårdens behandling, den räddade mitt liv. Sedan jag muckade 2017-03-30 så har jag bidragit till samhället genom att arbeta, betala skatt och dessutom betalat av min kronofogden skuld på 245000. Nu sparar jag pengar till mitt och min fästmös bröllop. Jag har ett liv och frihet idag. Tack vare 12stegsbehandling och fortsatt NA mötesgående 

Christian Lindberg

Hej!
Jag har varit på Gävle KVA vid flera tillfällen och det tolvstegs behandlingen gav mig då var en meningsfull tillvaro under mina vistelser där. Även om jag inte blev drogfri just då så sådde det ett frö i mig, som gjorde att jag kom ut på vårdvistelse och där fick fortsätta min resa på behandlings hem.  Sista gången jag satt i fängelse var 2008 och var på Håga anstalten och var på deras behandlings AVD, 12 stegs  program även där och jag åkte till Valbo behandlingshem och är drogfri  13 år har jag i dag och jag är helt övertygad om jag inte fått vara på 12 steg på anstalter jag varit på så hade det varit en omöjlighet för mig att kliva av ett 31 årigt beroende Tack för det kriminalvården för den möjligheten. Jag är som sagt inte ensam i detta.

Med vänlig hälsning FD kriminell narkoman som i dag jobbar som terapeut

Hej!
Jag skriver angående 12 STEGS behandlingen på anstalten Gävle.  Jag kom till anstalten med en önskan att ändra mitt liv,  jag sökte specifikt till Gävle för att få gå 12 steg och få hjälp med mitt missbruks och kriminalitets beroende, jag har aldrig träffat mer genuina människor som lever för att hjälpa andra,  och den förändring som denna behandling har givit mig trodde jag aldrig var möjlig, jag har fått mitt liv tillbaka,  min mamma har fått sin son tillbaka,  min syster har fått sin bror tillbaka. Jag kunde förut inte vara nykter i en dag och nu har jag vart nykter i 3 år och 3 månader,  och kriminalvården och deras 12Stegs behandling är en stor anledning att jag klara det. Jag förstår inte hur man ens kan överväga att ta bort det från anstalterna,  snarare att man skulle utöka och erbjuda det på fler anstalter än dom som de finns på idag! Jag hoppas verkligen att ni får fortsätta med behandlingen så att fler kan få den hjälp och stöttning jag fick , 

mvh Kim Carlsson

Hej!
Jag hade ingen motivering att bli drogfri. Stack kanylen i armen 1969…drog ur de  2001.
Tänkte dö som narkoman.
Men gick upp på 12 stegsbehandlingen på Hinseberg. Trodde det skulle se bra ut i mina papper.
Satt i grupp i mer än 10 månader och fick till slut ett litet förstånd.
Jag har nu varit 100 % drogfri i 19 år.
Jag har varit aktiv i 12 stega grupper i 17 år och fört budskapet vidare …
12-stegs programmet tillsammans med drogfriheten under de två år jag var i fängelset GAV MIG LIVET.

Tack KVV att ni gav mig de 12 stegen!

Billigare livräddning och omprogrammering finns inte…
Så varför inte erbjuda detta bakom lås o bom.
Skulle kunna räkna upp o bevittna om 111 saker som talar FÖR det…
Kan inte komma på en enda som talar emot…
Det vore både oklokt o elakt att lägga ned 12 stegsbehandlingarna på våra fängelser.

Snälla gör inte det!

Mitt namn är Monika Lindberg

Hej!
Jag tycker det låter fruktansvärt att dom vill lägga ner något som fungerar.

Tack vare det bemötande jag fick av Leif och Micke samt dom andra intagna på behandlingsavdelningen i Gävle så lyckades jag komma bort ifrån tankarna på att skada och göra värre saker med de personer som fått mig att hamna där jag var. 

Till slut under tolvstegsbehandlingen kom jag underfund med att allt beror på mig själv och jag måste hitta mitt rätta jag, och det gjorde jag.

Lever nu ett ett kärleksfullt och bra liv med min familj vilket ja inte skulle gjort utan deras hjälp.

MVH 
Dennis Strömbäck

12-stegsbehandling inom kriminalvården

För mig var det helt nödvändigt och HELT avgörande för resten av mitt liv att jag fick möjligheten att göra en 12-stegsbehandling under den tiden jag var dömd till fängelse.

Jag hade ett hårt och långt missbruk i ryggen trots att jag bara var 26 år gammal när jag gick upp på Slottet på Hinseberg. Dessutom hade jag några andra behandlingar i bagaget som jag lite halvhjärtat genomfört utan vidare resultat så i ärlighetens namn trodde jag kanske inte att den här vändan skulle göra nått för mig den heller.. 

Men så fel jag hade!!

Såhär snart 15 år senare, fortfarande nykter en dag i taget kan jag se tillbaka på den här tiden med kärlek till programmet. Det var liksom här, medans jag satt inlåst som jag kunde ge mig chansen att göra det fullt ut. Visst fanns där möjligheter att ställa till det för sig även på anstalt men det är inte lika enkelt som ute på gatan. 

Jag säger inte att det var enkelt att jobba i programmet bara för att jag satt i fängelse, absolut inte men nu kunde jag ge mig själv det jag behövde och dom frestelser och distraktioner som finns där ute i livet suddades ut. 

På slottet träffade jag dessutom den kvinna som fick mig att längta till något annat och som senare även blev min sponsor. Hon kom in som besökare till ett 12-stegs möte och delade med sig av sin resa till nykterhet och hur hon hade jobbat i 12 steg. Och det i kombination med dom fantastiska terapeuter som jobbade med oss fick mig att välja den vägen jag fortfarande går på. 

Det räddade mitt liv. 

Jag har i dag 2 fantastiska barn, pluggar till sjuksköterska och mår alldeles utmärkt. Fortfarande nykter utan återfall. Och jag hoppas så innerligt att fler kvinnor och män ska få samma möjlighet som gavs mig.
Alla är värda den chansen!

Tack!
Catharina 

Här är min berättelse: Min resa inom kriminalvården började 2006 med två domar, en för grovt narkotikabrott och en för misshandel. För dessa blev jag dömd till två år och sex månaders fängelse som jag tjänade av på KVA Haparanda. Från att vara en arbetande som hamnade lite snett och halkade in i kriminalitet genom mitt missbruk av amfetamin och tabletter blev jag under min anstaltsvistelse indoktrinerad i den kriminella livsstilen. Efter min villkorliga frigivning var jag kriminell på heltid. Den livsstilen förde mig nio månader senare in till riksmottagningen på Kumla för rån, grovt vapenbrott med mera. Jag har gjort allvarligt menade försök att bryta med mitt missbruk och min kriminalitet. Under min vistelse på anstalt läste jag upp mina gymnasiebetyg och började läsa kurser på högskola. 2012 efter min VF tog jag tillbaka mitt körkort, skrev högskoleprovet med framgång och började utbilda mig till Fysioterapeut via Universitetet. Den resan slutade på häktet efter återfall i både missbruk och kriminalitet. Blev beviljad kontraktsvård 2015 efter ett nytt grovt narkotikabrott och genomförde en behandling enligt KBT-modellen. Därifrån kom jag med en nyvunnen motivation och plan på att vända mitt liv till det bättre men slutade åter igen på häktet och nytt fängelsestraff.

Så har mitt liv sett ut fram till 2018. Sammanlagt blev det över sju år inom kriminalvården och behandlingsinstitutioner. Från häktet 2018 valde jag att söka mig till behandlingsanstalten i Gävle då jag tänkte mig att jag kommer få en enkel resa därifrån ut på vårdvistelse och komma ut så fort som möjligt. Jag gjorde grundutbildningen och förlängda där och kom sedan ut på vårdvistelse på ett 12-stegsbehandlingshem. Väl där sökte jag förlängning och blev kvar tre månader efter min villkorliga frigivning. Någonstans på vägen hade budskapet börjat sjunka, jag hängav mig åt programmet märkte succesivt att jag började förändra mina värderingar. 

Det är i skrivande stund februari 2021 och jag har sedan 2018 varken brukat alkohol eller narkotika. Jag har fortsatt gå på möten och arbeta i programmet. I januari 2021 blev jag utexaminerad fysioterapeut och har just nu överklagat Socialstyrelsen beslut att avslå min ansökan om fysioterapeutlegitimation på grund av min förekomst i belastningsregistret. Min pappa dog förra sommaren, jag har gjort upp betalningsplaner för alla mina skulder och jag lämnar fortfarande prover för att få behålla mitt körkort. 

Det är inte en enkel sak att bryta en livsstil och ta sig tillbaka till samhället. Utöver tillvarons vanliga upp och nedgångar dyker en del hinder upp som är konsekvenser av mitt gamla liv. Genom min tid i tillfrisknande och mitt arbete i 12-stegsprogrammet har jag fått en tilltro till att allt kommer lösa sig så länge jag sköter min del. Nu för tiden kan jag hantera motgångar och leva livet på livets villkor. 

I den ständiga frågan om vad som är bäst: 12-stegs eller KBT, anser jag att det är två sidor av samma mynt. KBT försöker ändra beteende genom att påverka våra tankemönster medan 12-stegs riktar in sig på beteendet direkt och framför allt viljan till beteendet. Så småningom när vi ändrat vårt beteende nog länge så följer tankarna efter. Vilken metod som fungerar bäst är högst individuellt. För mig var det 12-stegs av den enkla anledningen att jag sett att det fungerat för många av mina gamla vänner som idag lever helt andra liv än tidigare och har många års drogfrihet.
Kriminalvårdens egna program ledda av människor utan egen erfarenhet av missbruk har i mina ögon inte samma trovärdighet.

/ En beroende