Management möter ondska på Skänningeanstalten

Sveriges Radio och programmet Kaliber har i tre delar granskat missförhållanden och övergrepp på ett av landets största fängelse – Skänningeanstalten.

Både intagna och kriminalvårdare vittnar om händelser av övergrepp, trakasserier och mänsklig förnedring. Ett ondskefullt våld där man vill de intagna medvetet ont. Anstaltens ledning manar på att läsa mer värdegrund och ha nolltolerans för att hantera oegentligheter och illvilliga övergrepp. Kan organisationer verkligen hantera den mänskliga ondskefulla ondska genom moderna trendiga managementprinciper av vision, värdegrund och nolltolerans?
Biter verkligen allmängiltiga principer för att leda organisationer inom något så djupt inrotat som den grymma mänskliga ondskan?

Fallet med våld på Skänningeanstalten som Kaliber beskriver är ett skolboksexempel på hur fängelser snabbt kan utveckla osunda beteenden och ett destruktivt klimat. Det är känt sen länge att människor i dessa slutna institutioner försätts i något som kallas ”the zon of evil”, en sfär som formar och hanterar mänsklighetens ondska. I flera av samhällets institutioner som hanterar våld, ondska och tvångsmakt, som fängelser, militären och polisen, som är i mångt och mycket socialt avstängda från samhället, kan det utvecklas destruktiva kulturer. Fängelser med inlåsta fångar och fångvårdare är en sådan institution, här kan det raskt övergå till att personalen utövar obefogat fysiskt som psykiskt våld på fångarna. Krafterna som finns inbundet i det ondskefulla våldet är stark och kan bli förhärskande relativt snabbt. De mänskliga processerna som leder till illdåd kopplas allt som ofta till att människor bland annat avhumaniserar och avidentifierar sina objekt, i detta fallet de intagna fångarna. I dessa processer av att minska människans värdighet leder till att förövare, som mångt och mycket är normala människor, ger uttryck av makt och dominans mot sina offer, som i sin tur leder till att de blir etiskt och moraliskt blinda i det de gör. Dessutom finns det en motsägelsefullhet gömd i att avhumanisera sin motpart. För fångvårdare är detta också ett godartat sätt att hantera situationen för att mentalt och socialt distansera sig från den intagne. Ett sätt att kunna leva med att spärra in andra människor och inte låta detta ta över och bli en besvärande själslig situation för de som jobbar på anstalten. Kraften i att avhumanisera kan i ena stunden skapa något gott och välgörande men i en annan stund något illavarslande och ondskefullt ont.

Förnedrade irakiska krigsfångar med att klä av dem nakna inför kvinnliga fångvaktare

Detta sociala fenomen med att normala människor blir onda har vetenskapligt prövats i flera studier som det berömda elstötsexperimentet av Stanley Milgram där försökspersonerna till stora delar inte hade problem med att ge den dödliga dosen av elektricitet. I detta sammanhanget med anstalten i Skänninge kan det kända och klassiska vetenskapliga experimentet med Stanfords fängelseexperiment från 1971 utgöra en förklaring till det som händer. I detta experimentet utfört av Philip Zimbardo var syftet att observera interaktionen mellan fånge och fångvaktare och det skulle pågå i 14 dagar. Dock fick man avbryta experimentet efter 6 dygn då grymheterna mot fångarna hade skenat till något ohanterbart och som hade utgångspunkt i ondskans krafter. Redan efter tre dygn i detta experimentet bryter första fången mentalt samman och utgår. Zimbardo var sedan också expert-rådgivare i fängelsehärvan med Abu Ghurayb-fängelset under Irakkriget där fångvaktare utövade våld, omfattande tortyr och trakasserier samt att man förnedrade irakiska krigsfångar med att klä av dem nakna inför kvinnliga fångvaktare. Det blev en uppståndelse av betydelse i USA som rörde om i det politiska och militära elitens etablissemanget med en samhällsdebatt om fångtjänst, tortyr och mänskliga rättighet i krig. Med sina erfarenheter från Stanfords fängelseexperiment och Abu Ghurayb-fängelset skriver sen professor Zimbardo sin klassiska bok om mänsklig ondska – The Lucifer Effect: Understanding How Good People Turn Evil som är från 2007. Sammantaget så vet vetenskapen en hel del av vad som händer inom fängelseväggarna och även hur normala människor kan snabbt försättas i en situation att utöva illdåd och utföra obefogat våld mot andra.

Kalibers granskning av Skänningeanstalten tar en vändning när anstaltschefen konfronteras med vittnesmålen från både intagna och kriminalvårdare. Chefen låter som en modern management-konsult i sina förklaringar och argumenterar upprepat för sin vision, värdegrund och nolltolerans samt de utbildningsinsatser man utfört. Chefens förklaring ter sig vara det arbetssättet ledningen har för att hantera anstaltens osunda kultur och de kända oegentligheterna. Så när anstaltschef uttalar sina populistiska managementbegrepp i radioprogrammet kan man höra okunnigheten, att det är noll och intet om hur fängelser fungerar, hur våld och osunda beteenden utvecklas i fängelser och hur man kan hantera ondskans krafter. Tyvärr visar erfarenheter att moderna och populistiska management-trender, som används i dessa sammanhang, råder inte över dessa problem med ondskans zon och den kraft som utvecklas till ett oberättigat fysiskt och psykiskt våld. Att leda en organisation som alla andra ter sig inte brukligt när man ska hantera våldet i zonen av ondska. För sättet man organiserar sig, leder verksamheten och skapar management kan i sig till och med förstärka ondska och destruktiva beteenden i organisationer.

En modern idealiserad värdegrund och en nolltolerans mot övertramp står sig slätt mot den förvildade ondskefulla kraften

Det råder en idealiserad syn på hur man leder organisationer och en övertygelse att allmänna management principer kan hantera allt. Det finns känd forskning och praktiska fall hur människor blir onda och ondskefulla i olika organisationer och där en modern idealiserad värdegrund och en nolltolerans mot övertramp står sig slätt mot den förvildade ondskefulla kraften. Efter stora utbildningsinsatser, nya visioner, nolltolerans och högläsning i värdegrunden återkommer och upprepas tyvärr oegentligheter i organisationer. Vision, värdegrund och nollvision är ett sätt att ge en godartad förebild och ett styrande ideal hur det borde se ut samt hur en organisation ska utstråla i sin glans. Motsatsen är praktiken, den vardagen som inte alltid står i skrift och som utgör en svårstyrd massa. Allt som ofta särskiljer sig praktiken från idealet man skriver i sina styrdokument. Praktikens beskaffenhet i fängelser är en särpräglad verksamhet som kräver specifik omsorg och unika kunskaper för att kunna ledas.

Hur ska Kriminalvården leda och organisera för att hantera sin unika verksamhet i zonen av ondska?

Kalibers granskning i tre delar om missförhållanden och övergrepp på ett av landets största fängelse – Skänningeanstalten visar på mötet mellan de idealiserade managementprinciper för hur man leder och styr en organisation samt en praktik med att verka inom en zon av våld, ondska och tvångsmakt. Denna debattartikel vill understryka vikten av att förstå sin särpräglade praktik och i detta fallet att verka inom den destruktiva sociala kraften som kan leda till obefogade övergrepp, trakasserier och mänsklig förnedring. För om inte Kriminalvården kan och vet hur ondskans mekanism kan skena och bli förvildad i fängelsemiljön, vem ska då kunna det? Och kopplat till det, hur ska Kriminalvården leda och organisera för att hantera sin unika verksamhet i zonen av ondska?