Vi frågade Christer Hallqvist, facklig företrädare för Sekos medlemmar i Kriminalvården.
Kriminalvården är i kris på grund av överbeläggning, ett hårdnande klientel och problem med rekrytering av personal. Vad ser du särskilt är orsakerna till krisen?
Det finns ett flertal orsaker till att kriminalvården befinner sig där de gör. Arbetsmiljön har blivit sämre beroende på dubbelbeläggningar, för stor andel oerfaren och även outbildad personal i det klient nära arbetet, detta slit på erfaren personal som inte orkar arbetat kvar i det klient nära, antingen avslutar de anställningen inom Kriminalvården eller också söker de sig från avdelningsarbetet till inpasseringskontroller, bevakningscentraler, nätter, kontrollgrupper, byggvakter etc. Frånvarande chefer och avsaknaden av ledarskap på flertalet chefer, är också en bidragande orsak, men även andelen nya chefer ökar beroende på den expansionsfas kriminalvården befinner sig i. Givetvis arbetstidens förläggning. Detta påverkar både i ett behållarperspektiv men även gällande rekryteringar, personalomsättningen gällande ex. kriminalvårdare är alldeles för högt.
Kan du ge några konkreta exempel på hur dina medlemmar upplever krisen?
Ökad arbetsbelastning på erfaren personal, beroende på att det finns mer intagna på avdelningen genom dubbelbeläggningen, vilket innebär att flera inte orkar med att arbetat i det klient nära. Hot och våld ökar gentemot personal, det är inte problemet att det bor två intagna i varje cell som är det stora problemet utan frustrationen bland intagna att de delar på gemensamhetsytor som är anpassade för ett lägre antal intagna. Risken för frustrationen går ut över personalen. Men även andelen otillbörliga relationer ökar.
Vad kan Kriminalvårdens chefer göra i den här situationen?
De måste förstå att de har ett arbetsmiljöansvar och att det är de som leder och fördelar arbetet, vilket innebär att de måste vara närvarande på avdelningarna.
Kan Kriminalvården själv göra något mera?
Kriminalvården är beroende av politiska beslut som berör direkt eller indirekt kriminalvårdens verksamhet, men även hur stor budgetfördelning det blir för myndigheten.
Vilket är svårt med utrymme, men man behöver se över lönerna, speciellt när det gäller klient nära, pågår visserligen arbetsgivarpolitiska förflyttningar, men det återstår att se om de träffar rätt. Närvarande ledarskap och arbetstider är två parametrar som kriminalvården kan göra själva. Problemet är att Kriminalvården planerar att minska personalen med 30 % under en tioårsperiod, första budet var att det gällde den klientnära miljön, men nu ska detta innebära även kriminalvårdens stora överbyggnad, detta är viktigt att man ser över på samtliga nivåer och inte enbart på anstalter och häkten.
Har dina medlemmar fått ett minskat beslutsutrymme i krisen?
Våra medlemmar är främst kriminalvårdare och de har inte haft speciellt stort beslutsutrymme tidigare, så beroende på krisen har det inte hänt speciellt mycket i det avseendet.
Är du optimist eller pessimist vad gäller Kriminalvårdens utmaningar?
Att man på sikt klarar att bygga tillräckligt med platser tror jag kriminalvården klarar av, men det som verkligen kommer bli utmanande är hur ska kriminalvården kunna attrahera och behålla personalen. Jag har stora farhågor att kriminalvården inte kommer klara sitt bemanningsbehov.
Kommentarer är stängda.