Thomas Ekbom bad Katarina Wicksell, Kriminalvårdens samordnare för Psykologiskt ledningsansvar vid huvudkontorets avdelning för verkställighetsinnehåll beskriva situationen i myndigheten.
Hon berättade:
Sedan flera år tillbaka pågår det ett arbete med att förtydliga psykologuppdragen baserat på jämlik vård, evidens, good practice och resurseffektivitet. Ett första steg var att införa en central funktion, PLA (psykologiskt ledningsansvar) som centralt ska kvalitetssäkra och hantera psykologiska frågor och stötta regionerna i hantering av psykologernas uppdrag. Det följdes upp med en rapport som tydliggjorde myndighetens behov och rekommendationer om hur myndigheten ska använda sig av denna specifika kompetens på bästa sätt utifrån både myndighetens uppdrag, hälso- och sjukvårdsramar, resurseffektivitet, normaliseringsprinciper och attraktion.
Det ledde till ett beslut om att införa 5 regionala psykologuppdrag som skulle beskriva psykologernas arbete på ett tydligare sätt och flytta behov och uppdragsbeslut från lokal nivå till den regionala. Syftet var och är fortfarande att göra tillgängligheten till psykologer mer jämlik för klienter/patienter. Prioriteringsrekommendationer infördes baserat på bla återfallspreventiva RBM-principer (RBM- Risk, Behov, Mottaglighet), normaliseringsprinciper och vårdens etiska behovsprinciper, således är behovet störst vid anstalter som har högre säkerhetsklass.
Detta medförde, vad jag uppfattat hos en del av psykologerna i myndigheten, upplevelser av byråkrati, fyrkantighet och centralstyrning som inte tidigare funnits men som efterfrågats länge från regioner och lokala chefer för att kunna leda psykologerna och annan hälso- och sjukvårdspersonal i rätt riktning.
Den psykologiska vården inom KV är oerhört ojämlik där många klienter inte fick adekvat vård
Viktigt att tillföra var att den utredning som föregick både PLA och rapporten visade att den psykologiska vården inom KV var oerhört ojämlik där många klienter inte fick adekvat vård medan ett fåtal fick oerhört mycket vård under längre tid.
Det beslutades även om en ny expertfunktion i form av psykologisk kompetens vid fördjupade risk och behovsutredningar men som inte tillhör hälso- och sjukvårdsorganisationen, ett uppdrag som kräver specifik forensisk kompetens hos psykologer. Dessa tjänster hade vid rekrytering och uppstart inte helt klara ramar och det fanns en osäkerhet inför vad som förväntas av uppdraget.
Ett stort antagande som fortfarande är missledande inom denna verksamhet är att legitimerad hälso-och sjukvårdspersonal, såsom psykologer, alltid har tillgång till och ska dokumentera i patientjournal vilket ställer till det för hantering av informationen vad gäller riskbedömning när myndigheten begär den. Detta är något vi som myndighet och enskilda psykologer har fått kritik för från JO och IVO.
Så ett stort steg har precis tagits för att tydliggöra dessa juridiska förutsättningarna genom en utredning och rapport som i dagarna beslutas så att samtliga aktörer (klienter, psykologer och chefer) vet vad som gäller för att kunna hantera information rättssäkert både när det gäller hälso- och sjukvårdsärenden och inom myndighetens återfallspreventiva- och säkerhetsinriktade uppdrag. Kort sagt så skyddar arbetsgivaren både patienternas integritet och den enskilde psykologens legitimation på ett mycket bättre sätt.
Kommentarer är stängda.