Enligt statistik från Eurostat är Sverige det land i Europa som, tillsammans med England och Wales, har det högsta antalet våldtäkter per capita. Det genomsnittliga antalet anmälda våldtäkter per 100 000 invånare åren 2013 – 2017 var 63 i Sverige, att jämföra med nio i Tyskland, tre i Bulgarien och två i Grekland.
Sveriges höga siffra har i internationella media skapat bilden av ett ”våldtäktsland”.
Frågan är i vilken utsträckning dessa siffror speglar faktiska skillnader i antalet våldtäkter eller om det finns andra förklaringar. Det har Brå studerat närmare i rapporten Anmälda och uppklarade våldtäkter i Europa. Svårigheter vid internationella jämförelser (Rapport 2020:2).
Docent Stina Holmberg, som är en av rapportförfattarna, skriver här om studien. Artikeln publicerades i TfK första gången på Internationella kvinnodagen 2023.

Sverige och England- Wales utmärker sig i Eurostats statistik över polisanmälda våldtäkter 2013 -2017. Antalet anmälda våldtäkter är påtagligt högre än i övriga länder. Särskilt stor är skillnaden i förhållande till de sydeuropeiska länderna. De har överlag färre än fem polisanmälningar om våldtäkt per 100 000 invånare, mot alltså 63 i Sverige.

Figur 1. Genomsnittligt antal anmälda våldtäkter per 100 000 invånare i EU åren 2013 – 2017. Källa Eurostat
I studien diskuteras främst tre faktorer som, utöver det faktiska antalet våldtäkter, skulle kunna påverka siffrorna över polisanmälda våldtäkter: den juridiska definitionen på våldtäkt, sättet att föra statistik och kvinnors benägenhet att polisanmäla att de utsatts för en våldtäkt (det rör sig oftast om en kvinna).
Den juridiska definitionen på våldtäkt varierar
På samma sätt som den juridiska definitionen på våldtäkt förändrats över tid i Sverige, skiljer den sig mellan länderna i Europa under den studerade perioden. Lagstiftningen varierade år 2016 mellan en samtyckesbaserad lag i sju länder och krav på våld eller hot i en tredjedel av de 30 studerade länderna. I 17 av länderna ingick endast samlag i definitionen av våldtäkt. Överlag har de länder som har en snävare våldtäktsdefinition också färre anmälningar om våldtäkt. Av de anmälda våldtäkterna i Sverige 2016 inrymde till exempel i storleksordningen 40 procent inget våld utan rörde händelser där den misstänkte angavs ha utnyttjat att målsäganden befann sig i ”en särskilt utsatt situation”, till exempel var kraftigt berusad. Skillnaderna i definition kan alltså förklara en hel del av skillnaderna i anmälningsnivå mellan länderna i Europa.
Sättet att föra statistik över brottsanmälningar skiljer sig
Något som också kan påverka antalet anmälningar är sättet att föra statistik. I Sverige tillämpas generellt sett ett extensivt sätt att föra statistik över anmälda brott. Vid upprepade brott mot samma person räknas varje enskilt brott, till exempel upprepade våldtäkter inom ramen för en nära relation. I en del andra länder räknas detta som ett brott.
Den mest betydelsefulla skillnaden mellan olika länder är dock olikheter i fråga om när i handläggningsprocessen som anmälningen registreras. I Sverige registreras en anmälan om våldtäkt direkt när den kommer in till polisen, oavsett om utredningen sedan visar att det inte var frågan om någon våldtäkt. I närmare hälften av länderna i Europa registreras anmälan först när polisutredningen är klar och då gallras det som visar sig inte vara en våldtäkt bort. Att detta har betydelse för antalet anmälningar framgår av en tidigare studie från Brå (Brå 2019 b). Av de genomgångna anmälningarna från 2016 utgjordes runt en fjärdedel av gärningar som visade sig sannolikt inte ha hänt eller inte uppfyllde kriterierna för en våldtäkt. Om Sverige skulle föra statistiken som i de flesta övriga länder skulle alltså en fjärdedel av de registrerade anmälningar försvinna.
Brå fann åtta olika skillnader mellan länderna i sättet att definiera en våldtäkt och sättet att föra statistik över anmälda våldtäkter. Det visade sig då att Sverige, tillsammans med Danmark och Belgien, utmärkte sig genom att i samtliga studerade avseenden tillämpa regler som bidrar till att antalet anmälda våldtäkter blir högre.
För att få en närmare bild av hur stor betydelse de ovanstående aspekterna kan tänkas ha för antalet registrerade polisanmälningar gjordes en fördjupad jämförelse mellan våldtäktsstatistiken i Tyskland och Sverige. Tyskland valdes som jämförelse eftersom det är ett land som på många sätt liknar Sverige, men som har mycket färre polisanmälda våldtäkter (i genomsnitt 9 de studerade åren mot 63 i Sverige). När siffrorna i Sverige gjordes jämförbara med dem i Tyskland när det gällde vilka handlingar som definieras som våldtäkt och sättet att föra statistik så minskade det genomsnittliga antalet anmälningar per år i Sverige till 15.
Finns det skillnader i anmälningsbenägenhet?
När man beaktar juridiska och statistiska skillnader minskar alltså skillnaderna mellan länderna i antalet anmälningar om våldtäkt påtagligt. Men även efter sådana justeringar har Sverige en högre nivå anmälda brott än många andra länder i Europa. Kan det då finnas ytterligare ”felkällor” när det gäller att använda Eurostats siffror som en indikator på faktiska skillnader mellan länderna i antalet våldtäkter? Den aspekt som då hamnar i fokus är möjliga skillnader i anmälningsbenägenhet. I studien problematiseras denna fråga med hjälp av uppgifter om attityder till sexuellt våld, förtroende för rättsväsendet och jämställdhet mellan könen i de europeiska länderna.
”Våld i hemmet är en privat angelägenhet och ska hanteras inom familjen.”
År 2016 gjorde EU en undersökning i 28 medlemsländer där närmare 28 000 personer intervjuades om könsbaserat våld (Eurobarometer 449). Där ställdes en rad frågor om hur man såg på olika typer av sexuella övergrepp. I en fråga fick de intervjuade ta ställning till påståendet Våld i hemmet är en privat angelägenhet och ska hanteras inom familjen. I en annan skulle de värdera påståendet Våld mot kvinnor ofta är framprovocerat av offret självt. Andra påståenden att ta ställning till var om det i vissa situationer är ok att ha sex med någon utan den personens samtycke. Situationer som listades var bland annat att den andra personen var full eller drogpåverkad, hade flera sexpartners, inte tydligt sa nej eller försökte värja sig fysiskt, samt frivilligt följde med hem, till exempel efter en fest eller dejt. Andelen i varje land som helt tog avstånd från påståendena varierade kraftigt. Sverige utmärkte sig genom att andelen av de svarande som höll med om påståendena var klart lägst. I Sverige tog över 90 procent helt avstånd från påståendena att våld i hemmet är en privat angeläget och att det under vissa förutsättningar är ok att ha sex med någon utan samtycke. I många av de andra länderna var det mer än hälften som helt eller delvis höll med om de påståendena. Det är rimligt att tänka sig att attityder av detta slag i samhället påverkar i vad mån någon som utsatts för ett sexualbrott vill anmäla det till polisen. Brås analys av svarsmönstren visade också att det fanns ett tydligt samband mellan andelen svarande i varje land som höll med om de olika påståendena och antalet anmälda våldtäkter per capita.
Förtroendet för rättsväsendet påverkar anmälningsbenägenheten
En ytterligare faktor som borde påverka om någon som utsatts för våldtäkt går till polisen och anmäler det, är vilket förtroende man har för rättsväsendet. Sverige tillhör de sju länder i Europa där förtroendet för rättsväsendet är störst. Om man jämför förtroendet för rättsväsendet i olika europeiska länder med statistiken över våldtäktsanmälningar i Eurostat ser man ett positivt samband mellan hur stor andel i respektive land som har tilltro till rättsväsendet och antalet våldtäktsanmälningar per invånare. Det förefaller alltså som att en viss tilltro till rättsväsendet är en förutsättning för att de som utsätts för våldtäkt ska anmäla brottet till polisen.
Det som konstateras i Brås rapport är dock att det finns ett starkt samband mellan graden av jämställdhet mellan könen och i vad mån man tar avstånd från våldtäktsmyter.
Den sista faktorn som tas upp i studien är graden av jämlikhet mellan könen i olika europeiska länder. Enligt det jämställdhetsindex som European Institute for Gender Equality (EIGE) sammanställt år 2015 ligger Sverige högst i Europa på den listan, följt av Storbritannien, Belgien och Danmark. Nederst på listan ligger Grekland, Slovakien, Bulgarien och Polen. I vilken utsträckning detta ger stöd för att det begås fler våldtäkter i Sverige än i övriga länder i Europa eller om den höga anmälningsnivån beror på att anmälningsbenägenheten är särskilt hög går inte att säga. Det som konstateras i Brås rapport är dock att det finns ett starkt samband mellan graden av jämställdhet mellan könen och i vad mån man tar avstånd från våldtäktsmyter. Det talar för att högre jämställdhet mellan könen ökar kvinnors benägenhet att göra en polisanmälan om de utsatts för våldtäkt. Men det går inte att säga i vad mån den högre jämställdheten i Sverige också kan ha bidragit till att det begås fler våldtäkter.
I rapporten sammanfattas diskussionen om anmälningsbenägenhet med följande diagram:

Tabell 1.Uppgifter rörande olika europeiska länder avseende dels anmälningsfrekvens dels faktorer som kan inverka på anmälningsbenägenheten.
Sammanfattningsvis reser studien frågor om hur vi ska tolka det faktum att antalet polisanmälningar i våldtäkt i Sverige är högst i Europa.
- Är det ett tecken på att det är vanligare med våldtäkt i Sverige än i andra länder?
- Eller är det kanske snarare ett tecken på att utsattheten är mer synliggjord i kriminalstatistiken i Sverige än i många andra länder?
Kommentarer är stängda.