Det råder akut platsbrist i svenska fängelser och häkten. För att underlätta situationen genomför Kriminalvården just nu några åtgärder. En av dem är att celler större än sex kvadratmeter förbereds för att kunna härbärgera två intagna.
En annan åtgärd som Kriminalvården har vidtagit för att skapa fler platser är att bygga om två tredjedelar av besöksrummen på anstalter i säkerhetsklass 1 och 2 till celler.
Europakonventionen berör frågan om cellutrymme för intagna i fängelse utifrån artikel tre i konventionen, i de sammanhang som klagomål från intagna om bristande cellutrymme prövats av Europadomstolen. Det har skett relativt frekvent genom åren.
Ministerkommitte ́ns rekommendationer angående överbeläggning och ökade fängelse- populationer (Committee of Ministers Recommendation No. R (99) 22 on prison overcrowding and prison population inflation): https://rm.coe.int/168070c8ad
Europarådets anti-tortyrkommitté minimistandard för utrymme per intagen
CPT ( Europarådets anti-tortyrkommitté ) beslutade i november 2015 att presentera ett klart ställningstagande beträffande en minimumstandard för utrymme per intagen i celler på fängelser.
Standarder beträffande cellutrymmen.
CPT fastställer att enmansceller ska vara min 6 kvm + yta för sanitära utrymmen (ev. dusch/toalett), medan celler avsedda för flera intagna ska erbjuda 4 kvm per intagen + helt separat/avskilt utrymme för sanitära ändamål.
Takhöjden ska uppgå till minst 2,5 meter och avståndet mellan cellens väggar ska vara minst 2 meter.
Celler som avses är för såväl ordinära bostadsrum för intagna, dels celler avsedda för avskildhet.
CPT fastslår dock beträffande flermansceller att det är önskvärt att dessa har en storlek på 10 kvm för tvåpersonersceller (6+4 kvm) och 14 kvm för trepersonersceller (6+4+4) och 18kvm för fyrapersonersceller (6+4+4+4). Till dessa ytor ska alltså yta för sanitetsutrymmen läggas.
CPT menar att dessa standarder bör användas allra helst vid projektering av nya fängelser.
Större celler (eng. dormitories) har genomgående kritiserats av CPT i samband med besök i medlemsländerna.
Den uppsatta minimistandarderna måste också ses i ljuset av hur förhållandena i övrigt är beträffande avsatt tid för vistelse utanför cellutrymmena, ventilation och ljusförhållanden i cellerna och utrustning i övrigt i cellerna. I detta sammanhang kan bl. a. noteras CPTs krav på att dusch/toalettutrymmen ska vara helt avskilda från det övriga cellutrymmet med hel vägg och dörr i det fall det rör sig om flerpersonersceller.
CPTs minimistandarder är att se som riktlinjer för den praktiska hanteringen av cellutrymmen. Alltjämt är det således ytterst Europadomstolen som ytterst fäller avgörandet om artikel 3 kränks i dessa sammanhang. Domstolen har då att göra en bredare bedömning av förhållandena utöver den regelrätta ”kvadratmeter-exercisen”.
Den svenska kriminalvården har nu alltså uppgiften att balansera och hantera den uppkomna överbeläggningssituationen mot bakgrund av CPTs riktlinjer och Europadomstolens tidigare utslag. Den aviserade utfärdade ambitionen att tillämpa dubbelbeläggning mer generellt kommer sannolikt att erbjuda utmaningar på bl.a. de gamla industrianstalterna – d.v.s. 50- och 60-talsgenerationernas äldre delar då de knappast kan tänkas gå in under CPTs riktlinjer.
En nedflyttning från division 1 till gärdsgårdsserien är således att betrakta som ett paradigmskifte – inte bara i fotbollssammanhang!
CPTs riktlinjer kan sägas ha två nivåer, dels miniminivån och dels ”önskvärdhetsnivån”. Förväntningarna på Sverige i detta avseende borde rimligtvis ha legat på ”önskvärdhetsnivå” i samband med att riktlinjerna utfärdades (2015) då den svenska kriminalpolitiken låg i linje med den skandinaviska modellen. I och med paradigmskiftets genomförande torde förväntningsnivån reduceras till miniminivå-standard, vilket säkert hälsas med glädje av en och annan politisk beslutsfattare. (En nedflyttning från division 1 till gärdsgårdsserien är således att betrakta som ett paradigmskifte – inte bara i fotbollssammanhang!)
En platsökning får med nödvändighet konsekvenser för verksamhetens samtliga delar
Kvadratmeterexercisen är ett begränsat sätt att belysa beläggningstrycket på en fängelse. Begränsningen är uppenbar eftersom ett fängelse också består i andra delar som måste vara i balans för en fungerande verksamhet. Det rör sig om lokaler för traditionell sysselsättning, lokaler för skola och undervisning, lokaler för fritidsverksamhet, lokaler för programverksamhet lokaler för besöksverksamhet till intagna, gemensamhetsutrymmen på intagnas avdelningar som också måste dimensioneras för en ökad beläggningsnivå.
En platsökning får med nödvändighet konsekvenser för verksamhetens samtliga delar.
Pelle Granström
F.d. medlem i Europarådets antitortyrkommitté (CPT) och anstaltsdirektör.
Kommentarer är stängda.