Tryck ”Enter” för att hoppa till innehåll
Grabbar, jag litar på att ni har vårt land och vårt lands bästa för ögonen. Visa det!

Grabbar, ni låter alltid så förbannade

Den kriminalpolitiska debatten får ständigt bränsle av en jämn ström av rapporter om gängbrottslighetens senaste yttringar. Ett antal aktörer i debatten har utkristalliserat sig och uppträder med samma regelbundenhet som de brott som man vill bekämpa. Det har företrädesvis kommit att bli grabbarnas arena.

Ett framträdande drag i debatten är ilskan som ni demonstrerar. Engagemang och patos i det politiska arbetet måste ses som en tillgång. Men engagemanget har allt som oftast haft en tendens att övergå i en ådagalagd personlig ilska inför TV-kameror och journalisters raspande pennor. Ni redovisar inte så sällan er personliga upprördhet som skäl för en straffrättslig reform. 

Ordvalet som ni demonstrerar i era inlägg i debatten tenderar att närma sig gatans språk. Ni säger att ”buset” som ska ”buras in”. Lagstiftningsidéer formuleras emellanåt med lika lite eftertanke som skytten visar när han avlossar skottet från höften i någon av Stockholm förorter. Konsekvenserna av skottet övervägs inte närmare. Ett tag fick jag känslan av att ett arméns skyttekompanier med hast skulle landsättas någon stans i Järva…

Debatten av förslagen når sällan längre – som det alltför ofta framstår – än till behovet att ådagalägga kraften att ”bura in ” och bestraffa. Effektivitet och kostnader verkar ni komma att bedöma vid något annat tillfälle… 

Ibland får era framförda åsikter förment stöd av hur illa reglerna i visst avseende är utformade idag. Men att beräkna de tidsmässiga konsekvenserna av villkorlig halvtidsfrigivning ter sig ju tämligen obsolet med tanke på att halvtidsfrigivningen infördes år 1983, för att delvis avskaffas tio år senare. År 1999 infördes nya bestämmelser om villkorlig frigivning vilket innebar att möjligheten till halvtidsfrigivning försvann helt. Detta hindrar inte två av er att ändå göra räkneoperationen – i en debattartikel i en av morgondrakarna. Jag antar att det är en kvardröjande ilska som spelade er ett spratt denna gång. För avsikten är väl inte att luras…?

Kraven formuleras från munnar över framskjutna hakor i klass med vilken västernskådis som helst.

Grabbar. Ni låter alltid så förbannade.

Är ni oroliga för att någon (väljare) ska tro att ni är likgiltiga över situationen? Jag tror att ni kan släppa den oron.

Och sluta med att anklaga varandra för att eventuellt uppvisa en sådan likgiltighet.  

Vart leder de framskjutna hakornas demagogi? 

En fara, som jag ser det, är att vad som formulerats i lag under inflytande av idéer som uteslutande inspirerats av ilska inte blir så bra.

Lag som stiftats utan hänsyn till kontinuitet, belagda kunskaper och noggranna överväganden riskerar att bli dålig.

Så sluta med att häckla varandra för överdriven utredningsiver – det är knappast källan till dagens problem. Beredningskravet är väl ändå inte så dumt? 

Vad beträffar snabba skott från höften så kan inte förslaget om en ny påföljd för ungdomsbrottslingar, som lanserades i en av kvällsdrakarna nyligen, inte förbigås med tystnad. Utifrån ett upplevt problem att ”Det går utmärkt att träffa sin övervakare på förmiddagen, gängmedlemmarna på eftermiddagen och som gängledare dela ut order via sms även från hemarrest”, lanseras påföljden ”att döma unga gängkriminella till utvidgad ungdomsövervakning”. Man tänker sig att ”Under den tiden som den unge avtjänar detta bör polisen kunna övervaka vad den unge ägnar sig åt, och ingripa i riskfyllda situationer även när det inte finns någon konkret brottsmisstanke. I sådana situationer ska polisen kunna kroppsvisitera den unge och även kunna få domstolstillstånd till hemliga tvångsmedel som telefonavlyssning. Du grabbar….hur tänkte ni nu..? Hur TÄNKTE ni nu?

En annan aspekt på de framskjutna hakornas attityd är eventuellt att ilskan i vid mening också förs över till exekutörerna av den lagstiftning (bra eller dålig) ni stiftar. Inget främjas av att kriminalvårdaren, polismannen eller domaren varje morgon intar ett glas mental ättika innan de anträder sina respektive värv. Inget främjas av att tingsrätten i sina domar slutar att formulera att ”.. tingsrätten fäster inget avseende vid NNs uppgifter..” och istället formulerar sig litet mer ”street-mässigt” och skriver: Fanskapet sitter ju och blåljuger…och måste buras in”.”Inte fästa avseende vid” är en väl coolare formulering – men för den skull inte oriktig eller luddig. Vad tycker ni?

Formen för budskapet saknar inte betydelse; Ni vill väl inte tro något annat?

Ni talar om upprättelse för brottsoffren och ser straffrätten som ett centralt medel för detta. 

Är det möjligen så att upprättelsen numera ska finnas inom ramen för straffrätten? 

Mårten Schulz (SvD-krönika 23 november 2021) formulerar följande beträffande den tanken/tendensen: ”Lagföringen har ett större syfte än att enbart skapa ett medel för upprättelse åt brottsoffer. Upprättelsefunktionen har mer med skadeståndsrätten än straffansvaret att göra. Skadeståndet är en sak mellan förövare och offer. Straffansvaret är en sak mellan det allmänna och brottslingen.”  Mot den bakgrunden är litet förvånande att se att er upprättelsemetod gentemot brottsoffren handlar mer om skärpta straff än om en generösare skadeståndsreglering. Det är väl inte så illa att ni tror att ni valt en kostnadsmässigt gynnsammare metod! 

Grabbar, jag litar på att ni har vårt land och vårt lands bästa för ögonen. Visa det!

Pelle Granström

Fd chef på anstalten Mariefred

Kommentarer är stängda.