Tidigt familjestöd saknas när barn blir kriminella

EnIigt rikspolischefen rekryteras 1 000 nya killar per år in i gängen. I den offentliga diskussionen om hur man ska få stopp på nyrekryteringen så nämns satsningar på socialtjänst, skola och fritidsverksamhet. En viktig pusselbit nämns nästan inte alls. Den handlar om föräldrarna till barnen och ungdomarna som växer upp i utsatta förortsområden.

Bodil Frey verksamhetsledare i föreningen Tidigt Föräldrastöd skriver.

De här föräldrarna verkar vara osynliga. Men vem skulle ha ett större intresse av att deras barn inte hamnar snett i livet – än föräldrarna? Varför ställs de utanför? Anser man att de är en del av problemet? Att de har ett negativt inflytande på sina barn? Eller att det inte går att nå dem för ett samarbete?

I föreningen Tidigt Föräldrastöd har vi fått inblick i familjernas situation i utsatta områden. Vi har identifierat brister i samhällets stöd till föräldrar, som ofta beror på att man inte når föräldrarna.

JAG HAR ARBETAT i 15 år med stöd till föräldrar i nordöstra Göteborg. I föreningen Tidigt Föräldrastöd har vi kulturtolkar som skapar stora kontaktnät med familjerna i området. De ger stöd och information på föräldrarnas modersmål.

En kulturtolk är i första hand en stödperson som ska underlätta kommunikationen. Vi har sett att kulturtolkarna, som själva tidigare invandrat till Sverige, har en unik förmåga att hjälpa till med integration och skapa förtroende. Vi har många exempel på hur de kan hjälpa till att stärka och mobilisera föräldrar genom möten på jämlik nivå.

Många föräldrar känner sig på förhand underkända och misstrodda av samhället

Det vi har sett är att många föräldrar känner sig på förhand underkända och misstrodda av samhället i sitt föräldraskap. De står utanför det stöd till föräldrar, som egentligen ska finnas för alla. Det finns många svårigheter med att vara förälder i ett nytt land. Behovet av anpassat stöd, trygghet och information är stort. De som har störst behov av stöd, får minst. Det får naturligtvis konsekvenser för deras barn, när föräldrar måste kämpa ensamma. Våra kulturtolkar träffar många mammor som är deprimerade och socialt isolerade.

Föräldrarnas rädsla för att socialtjänsten ska ta deras barn försvårar

NÅGOT SOM ytterligare försvårar för föräldrarna är rädslan för att socialtjänsten ska ta deras barn. Rädslan kommer av rykten som sprids, och som gör föräldrarna osäkra och stressade. De får uppfattningen att man inte får sätta gränser för barnen. I Sverige får barnen bestämma. På grund av rädslan för socialtjänsten vågar föräldrarna inte anförtro sig till hälso och sjukvården, förskolan eller skolan, när de har problem med sin barnuppfostran. De vågar inte be om hjälp.

Först när problemen vuxit sig riktigt stora, när barnen är i tonåren och hamnar i drogproblem och kriminalitet, kommer socialtjänsten in genom orosanmälningar. Insatserna kommer sent, problemen är svåra att åtgärda och det blir mycket dyrt för samhället.

DET ÄR TRAGISKT att man missar chansen att möta föräldrarnas behov av stöd och information, medan barnen är små.

Att nå nyanlända föräldrar tidigt med information om att vara förälder i Sverige, är en stor chans att skapa tillit till samhället och goda förutsättningar för föräldraskapet. När man väntar barn, eller nyligen blivit förälder, är de flesta mycket öppna för information och tacksamma för stöd.

Kulturtolkarna håller kurser om föräldraskap i Sverige, ofta tillsammans med socialsekreterare, förskollärare eller poliser. De har lätt att bjuda in deltagare, kurserna är fulla. Kurserna hålls på föräldrarnas modersmål, med samtal och diskussioner mellan deltagarna. Vi möter mycket tacksamhet och lättnad. Föräldrarna känner sig stärkta, och får mer förtroende för samhället. Rädslan för socialtjänsten minskar.

Forskning om förebyggande föräldrastöd

INTERNATIONELLT erkända experter som forskar om att förebygga kriminalitet, våld och aggressioner, har kommit fram till att man behöver identifiera föräldrar som har särskilt svåra förutsättningar, och ge dem stöd så tidigt som möjligt.

Richard Tremblay är en kanadensisk forskare som undersökt varför unga män blir våldsamma och kriminella. Under sin fyrtioåriga forskarbana har han följt orsakerna bakåt i tiden.^⁠1 Till att börja med studerade han tonårskillar som fått problem med rättvisan, och gick sedan hela vägen tillbaka till förskoleåldern, spädbarnstiden och graviditeten.

Anstalt verkade fungera som en inskolning i den kriminella världen

Anledningen att han gjorde det, var att han såg att de insatser man kunde göra när ungdomarna redan börjat begå brott, inte var effektiva. De kunde till och med ibland leda till negativa resultat, och öka risken för fortsatt kriminalitet i vuxen ålder. Det gällde särskilt när ungdomar under 18 år placerades på en anstalt. Det verkade fungera som en inskolning i den kriminella världen.

Varför var vissa barn aggressivt utagerande i förskoleåldern, med risk för en dålig utveckling senare i livet? För att försöka svara på den frågan gick Tremblay ännu längre tillbaka. Han studerade vilka faktorer i spädbarnets miljö som ökade risken att barnet senare skulle bli en ”värsting”. De flesta faktorerna hade med mamman att göra: om hon var mycket ung, ensamstående, fattig, lågutbildad, deprimerad, stressad, rökte, och var undernärd. Andra riskfaktorer var en komplicerad förlossning och en dålig relation mellan föräldrarna.

Det är alltså varningstecken som visar att barnet löper risk att utveckla beteendeproblem som aggressivt utagerande. Med de problemen följer ofta en hel svans senare: misslyckad skolgång, alkohol och droger, kriminalitet.

Tremblay säger att vi fokuserar för mycket på de manliga problemen med våld och kriminalitet, när vi istället borde gå till problemets rot: ge den blivande mamman med riskfaktorer stöd redan från början av graviditeten. Det ger stor utdelning över lång tid, i form av färre missanpassade, kriminella och våldsamma vuxna. Man har chans att bryta det onda arvet mellan generationerna.

Hela hans forskning landade slutligen i att det var där som åtgärder måste sättas in – hos de gravida och nyblivna mammor som hade ett svårare utgångsläge. Tremblay rekommenderar stödjade hembesök under graviditeten och de första åren av barnets liv. För att hjälpa mamman att ge sitt barn en bättre start i livet.

Om samhällets resurser sätts in så här tidigt, får det mycket större effekt än de olika sociala eller straffande åtgärder som kan göras i tonåren. Som ibland alltså snarare får motsatt effekt är den avsedda, enligt Tremblays egen forskning.

Beteendet, risken för felutveckling grundläggs så tidigt i barnets liv. Det är då hjärnan och nervsystemet byggs upp för hela livet. Genom att stödja utsatta mammor kunde barnen få en bättre start i livet.

Richard Tremblay fick 2017 det internationellt ansedda priset Stockholm Prize in Criminology, som delades ut av drottning Silvia. Och hans forskning hyllades vid prisutdelningen av justitieminister Morgan Johansson.

Jag skulle önska att de här forskningsresultaten, som fått erkännande av den svenska regeringen, också skulle omsättas mer i praktisk användning i Sverige. Så är det tyvärr inte.

En annan tung forskare, James Heckman, som är Nobelpristagare i ekonomi, är inne på samma linje som Richard Tremblay. Att det är de tidigaste insatserna som har allra störst chans att lyckas.

Som ekonom har han räknat med Return on Investment (ROI) och skapat Heckmans kurva. Den visar hur samhällsinvesteringar ger mer tillbaka i form av samhällsvinster, ju tidigare de görs. Den allra största ”vinsten” görs med investeringar under graviditeten, och med en fallande kurva under barnets uppväxt.

För att återknyta till gängkriminalitet och problemen med nyrekryteringen, så ska man komma ihåg att ett gott föräldraskap och en stark familjesammanhållning är en motkraft mot gängens lockelse.

De som försöker hitta nya killar till sina gäng söker upp de som är mer sårbara och som saknar trygghet i sina familjer. Man lockar de som saknar detta med ett sammanhang, kontakt och status.