Slopa vuxenrabatten och inför ungdomshusarrest med fotboja!
Vårt rättssystem bör vila på vetenskaplig och humanistisk grund och ta hänsyn till hjärnans utveckling. Det finns olika utvecklingsstadier i ungdomars hjärnor som motiverar att ungdomar, för samma brott, bör dömas till mildare straff än vuxna.
Hjärnans utveckling
Frontalloben, som är ansvarig för beslutsfattande, impulskontroll och förståelse av konsekvenser, är enligt neurovetenskaplig forskning inte fullt utvecklad förrän i 25-årsåldern. Ofullständig utveckling av frontalloben innebär sämre beslutsfattande och bristande förmåga till riskbedömning och konsekvenstänkande. Ett exempel på bristande konsekvenstänkande är det yngre barn som blir lovad en fin mobil om hen tar emot ett vapen för förvaring. Hen förstår inte att det kan vara början till fler uppdrag som kan sluta med krav på att utföra grövre brott.
Ungdomars känslor är också under utveckling. Detta innebär att de kan vara mer impulsiva och mindre kapabla att hantera stress eller starka känslor, vilket kan påverka deras beslut att begå brott.
Ungdomar är mer mottagliga för påverkan från jämnåriga och sociala miljöer. Deras förmåga att motstå grupptryck eller dåliga influenser är inte lika stark som hos vuxna.
Kriminologisk forskning visar att långa straff som sammanför dem med andra kriminella ungdomar har skadliga långsiktiga effekter på utbildning, social utveckling och psykiska hälsa.
Eftersom ungdomars hjärnor fortfarande utvecklas är de dessutom mer mottagliga för utbildnings- och rehabiliteringsprogram som kan förhindra framtida brottslighet än vad vuxna är. Därför borde en husarrest med fotboja och tillgång till stöd, behandlingsprogram och skolutbildning vara betydligt effektivare ur ett både samhälleligt och individuellt perspektiv. Tyvärr finns detta alternativ inte i de lagstiftande vuxnas tankevärld än. Amerikanska kriminalvårdare har varnat Sverige för att gå den amerikanska vägen med förvaring i överfulla fängelser (Se TV-serien Little Scandinavia).
Målet måste vara att integrera kriminella ungdomar tillbaka in i samhället igen på ett konstruktivt sätt snarare än att endast straffa dem med långvarig inlåsning i ett kostsamt ”enmiljonperårvistelse”.
Alla som har artonåringar i sin närhet vet att de ännu inte är vuxna i alla avseenden
De åldersgränser som idag gäller i Sverige är främst baserade på kulturella och sociala normer än neurovetenskap. Vid 15 års ålder är man straffmyndig och vid 16 års ålder är man myndig för egna intjänade pengar. Vid 18 år blir man ansvarig för all ekonomi. 1974 sänktes den s.k. myndighetsåldern från 20 till 18 år. Främsta argumentet enligt förarbetena var att ge möjlighet för studenter att sluta hyresavtal på studieorten utan föräldrarnas godkännande. Det står inget om att en 18-åring är fullvuxen. Bakgrunden till 20 år för köp på Systembolaget är sociologiskt betingad såtillvida att då är umgängeskretsen plus minus 2 år. Det betyder att sällskapsdrycken alkohol är fri från 18 år. Ska en 18-åring ha fest så finns vanligtvis en 20-åring i sällskapet som får köpa ut. Sänks åldern till 18 år blir det fritt alkoholflöde från 16 år. Eftersom hjärnans reparationsresurser (alkohol ska till hjärnan) är fullt utvecklade först vid 25 borde inköpsåldern på Systembolaget vara högre men utvecklingen har här verkligen gått åt rätt håll. Ungdomar dricker mindre och mindre. Här behövs inte en socialingenjör för att skydda den unga hjärnan.
Vuxenansvar vid 18 år återspeglar en rimlig balans mellan neurovetenskapliga rön och sociala, kulturella och juridiska normer. Alla som har artonåringar i sin närhet vet att de ännu inte är vuxna i alla avseenden.
Vid vilken ålder bör ett brott bedömas som utfört av en vuxen person?
Det som under många år varit en självklarhet, att unga människor för lika brott inte ska få samma straff som en fullvuxen har nu panikartat satts ur spel. Barn utmålas t.o.m. som inhemska terrorister som hotar landets säkerhet.
Hur kan vuxna lagstiftare plötsligt helt förlora perspektivet?
Undomsreduktionen (Det som politiska desinformatörer kallar ungdomsrabatt) har hittills varit ett sätt att reglera för uppenbara skillnader mellan unga och vuxna. Den tillämpas endast för 15-17-åringar och förslag finns att förklara 15-åringar som fullvuxna genom att ta bort ungdomsreduktionen helt. Det finns t.o.m. förslag att 13-åringar borde kunna få livstids fängelse för mord. Oklart vad som ska hända med 12-åringar.
Hur kan det ha blivit så att det inte är allvarligare när en fullvuxen gör samma brott som en 18-åring?
Hur oroliga ska vi vara som tydligt ser att barn inte är vuxna och bör behandlas som barn och inte som vuxna. Hur kan det ha blivit så att det inte är allvarligare när en fullvuxen, som faktiskt borde veta bättre, gör samma brott som en 18-åring?
Hur kan det plötsligt ha införts en vuxenrabatt när åldern för ungdomsreduktionen snarare, med tanke på hjärnans utveckling, borde höjas till 25 år?
För att bedöma utvecklingen och mognaden av hjärnan, särskilt frontalloben finns många vetenskapliga metoder som mäter bl.a. volym, förmågan till problemlösning, impulskontroll, funktionell mognad och socialt beteende. Alla dessa metoder ger värdefull information om hjärnans utvecklingsstatus men de ger inte förslag till exakta åldersgränser.
Att se hjärnan som ”fullvuxen” först vid 25 år är en väl underbyggd och mänsklig inställning att ha i bakhuvudet. Det skulle ta hänsyn till den senaste utvecklingen inom hjärnforskningen och minska risken för att felaktigt döma ungdomar som inte har uppnått full mognad till kontraproduktiva straff.
Ett klokt förslag vore därför att lyssna på hjärnforskningen och helt enkelt slopa den nyligen införda vuxenrabatten genom återställa ungdomsreduktionen till den tidigare rimliga åldern 21 år.
Vart är vi på väg och vad kan göras för att mildra de värsta skadeverkningarna?
Kalla in hjärnforskare och barnpsykologer till Riksdagen och Lagrådet?
En monumental fantasilöshet vad gäller alternativ till fängelse
Nu när antalet barn som begår allvarliga våldsbrott har ökat så kraftigt måste man fråga sig hur en monumental fantasilöshet vad gäller andra påföljder än fängelse har uppstått. Utan det ringaste av tvivel finns endast inlåsning i brottshögskolan fängelse på menyn. Bara en utredning som på förhand förordar ungdomsfängelse finns. Ingen grundlig utredning om alternativ till fängelse för minderåriga har initierats.
Här är ett alternativt förslag:
Inför en ny påföljd ungdomshusarrest med elektronisk fotboja (välutvecklad teknik med GPS finns) med individuellt behandlingsinnehåll under så så lång tid och intensitet som behövs för att återföra den unge till ett laglydigt liv.
En husarrest med fotboja för ungdomar är ett underskattat kännbart frihetsberövande och inkapaciterande som vid eftertanke avskräcker mer än det idealiserade och mytiska fängelsestraffet. Tillsätt en utredning hur det skulle kunna fungera med fotboja. Frågan är bl.a. var dessa ungdomar ska vistas med fotboja med tanke på att många av dem har en dysfunktionell familjesituation och trassliga kamratrelationer. En utredning skulle kunna komma med verkningsfulla förslag.
Utvecklandet av denna påföljd skulle kunna innebära att brottsoffren som hittills genom det kostsamma fängelsestraffet blivit snuvade på miljardresurser äntligen borde kunna erbjudas det omfattande stöd och den upprättelse som de sedan länge behövt.
Låt barn få vara barn och ungdomar få tid att mogna till vuxna i den takt som naturen bestämt
Den nuvarande ordningen där barn behandlas som vuxna är djupt skadlig för alla inblandade och dessutom ovärdig för Sverige. Jag önskar bo i en rättsstat där barn får vara barn och ungdomar får tid att mogna till vuxna i den takt som naturen bestämt. En anständig och mänsklig rättsstat.
Frans Schlyter
F.d utredare på Kriminalvårdens huvudkontor
Kommentarer är stängda.