Regeringen har lagt ett förslag till narkotikapolitisk strategi för de närmaste fem åren. Förslaget följer närmast rituellt tidigare handlingsplaner, reflekterar inte över varför politiken hittills inte nått de uppsatta målen, och innehåller inte något svar på riksdagens krav på att den svenska narkotikapolitiken ska utvärderas.
Regeringen presenterade den 18 mars sin strategi för ANDTS, alkohol, narkotika, dopning och tobak, 2021–2025, och där S nu lagts till för spel om pengar (proposition 2020/21:132). Propositionen innehåller en bedömning av narkotikapolitikens utfall under den närmast föregående perioden och förslag till mål och åtgärder under de fem kommande åren.
Narkotikapolitiken 2016–2020 har, enligt propositionen, inte varit så framgångsrik. Polismyndigheten och Tullen rapporterar ökad tillgänglighet av narkotika. Utvecklingen av 9-klassare som prövat eller använder narkotika har varit relativt stabil men tecken tyder på en ökning bland gymnasieelever. Ett minskat avståndstagande från narkotikabruk bland unga kan också konstateras. Handeln har delvis ändrat karaktär genom att köp på internet spelar en allt viktigare roll. Den narkotikarelaterade dödligheten har visserligen gått ned 2018–19 men trenden är långsiktigt ökande och talen ligger högt i relation till andra EU-länder.
Den narkotikapolitiska strategin för 2021–2025 innebär främst att mål och medel från den tidigare femårsperioden upprepas. Den övergripande målsättningen är som tidigare ”Sverige narkotikafritt samhälle”. Tillgången till narkotika ska minska, färre barn och unga ska debutera i narkotika, färre ska utveckla ett skadligt beteende, fler ska kunna få vård och färre ska råka ut för narkotikarelaterad död där en nollvision ställs upp.
Detta låter ju utmärkt men hur ska målen uppnås? Tidiga ingripanden, samverkan mellan myndigheter och organisationer, allmän välfärd och metodutveckling framhålls som vanligt vid åtgärder mot sociala problem i Sverige. Frågan blir på vilket sätt dessa förslag skiljer sig från tidigare insatser som tydligen inte varit verksamma. Då det gäller utvecklingen av beroende av narkotika, som ska minska, sägs att det saknas data som möjliggör jämförelse över tid. Att sådana data inte finns beror på att de tidigare nationella undersökningarna lagts ned sedan antalet med tungt missbruk fördubblats under 1980- och 90-talen.
Hur nollvisionen om narkotikarelaterad död ska uppnås är högst oklart. En minskning av dödligheten anses kunna åstadkommas genom ökad fokus på de övriga målen om att minska narkotikaanvändningen och utvidga vårdinsatserna. Igen inställer sig frågan varför tidigare satsningar på dessa mål inte kunnat böja dödlighetskurvan nedåt.
I flera länder är rekreationsanvändning av droger, och särskilt cannabis, utbrett samtidigt som den narkotikarelaterade dödligheten är lägre än i Sverige.
För att minska dödligheten framhålls i propositionen vikten av att fortsätta arbetet för att minska antalet unga som börjar använda narkotika. Detta är intressant på två sätt. Vad som hävdas är rimligen att det ska finnas ett samband mellan antalet unga som debuterar och antal personer som senare dör narkotikarelaterat. Något sådant samband är svårt att finna. Andelen i 9 klass som har prövat eller har ett mer aktuellt bruk av narkotika har trendmässigt varit relativt konstant sedan mätningarna startade i början av 1970-talet. Det enda undantaget är möjligen den markanta nedgången de första åren som i propositionen benämns den liberala perioden. Dödligheten har däremot under hela perioden ökat mycket kraftigt. Det förfaller svårt att se den som en funktion av antalet unga debutanter. Det går inte heller att konstatera något sådant samband i ett jämförande perspektiv. Sverige har i jämförelse med andra EU-länder få unga som använt narkotika men hög dödlighet. I flera länder är rekreationsanvändning av droger, och särskilt cannabis, utbrett samtidigt som den narkotikarelaterade dödligheten är lägre än i Sverige.
Att propositionen så framhåller betydelsen av arbetet för att minska antalet som debuterar i narkotikakonsumtion beror på att detta är själva indikatorn på den officiella föreställningen om att Sverige för en framgångsrik narkotikapolitik. Detta har genom åren förts fram i flera publikationer på utländska språk. Medan Sverige faller dåligt ut vid jämförelse av dödlighet och problematiskt bruk (enligt senaste mätningar), hänvisar man till det låga antalet som prövat eller använder narkotika för rekreation. Det nya i denna ANDTS-strategi är att debut och dödlighet helt oblygt kopplas samman.
Propositionen behandlar också riksdagens krav på en nollvision mot narkotikarelaterad dödlighet och en utvärdering av den svenska narkotikapolitiken från mars 2020. Genom att regeringen inte har majoritet i riksdagen kan riksdagsledamöterna genom s.k. tillkännagivanden ställa krav på att regeringen vidtar ett antal åtgärder. Detta är för närvarande särskilt vanligt inom kriminalpolitiken.
Regeringen svarar riksdagen om dödligheten i propositionen genom att sätta upp målet om en nollvision, säga att fokus på att minska dödstalen ska bli tydligare, och att vård och stöd ska öka. Härmed anser regeringen att tillkännagivandet i denna del är slutbehandlat.
I propositionen anges dock att frågan om en utvärdering fortfarande ett år efter riksdagens tillkännagivande är under beredning i regeringskansliet.
Tillkännagivandet innehöll också ett krav på utvärdering av den svenska narkotikapolitiken. Någon sådan har aldrig genomförts trots att svenska regeringar såväl inom som utom landet framhållit narkotikapolitiken som framgångsrik. I propositionen anges dock att frågan om en utvärdering fortfarande ett år efter riksdagens tillkännagivande är under beredning i regeringskansliet.
Riksdagen stod enhälligt bakom kravet på en utvärdering. Strid utbröt dock om vad som skulle få ingå. Socialministern och socialdemokraterna motsatte sig att frågan om effekterna av kriminaliseringen av bruk av narkotika skulle få tas upp. Troligen är det nu denna fråga som fördröjt utvärderingen. Samtidigt framstår det som något underligt att bryta ut denna fråga ur propositionen. Hur utvärderingen utformas bör rimligen påverka den narkotikapolitiska strategin för de närmaste fem åren. Att presentera utvärderingen i propositionen hade inneburit att strategin på ett helt annat sätt än nu hade kunnat konkretiseras och också problematisera delar av den hittills förda politiken.
Det får nog anses som mycket tveksamt om ANDTS-propositionen tillgodoser riksdagens tillkännagivande.
Henrik Tham
Ledamot i Tidskrift för Kriminalvård redaktionsråd
Kommentarer är stängda.