Lever den nya regeringens kriminalpolitik upp till förväntningarna och förhoppningarna om minskad grov brottslighet? Eller?
Några reflektioner
Kampen mot den grova kriminaliteten måste vinnas. Är det möjligt ?
Enligt regeringsförklaringen inleds nu den största offensiven i svensk historia mot den organiserade brottsligheten.
En fullständig översyn skall genomföras av strafflagstiftningen och en omfattande satsning för att stärka hela rättsväsendet och dess myndigheter för att därigenom fortsätta det offensiva arbetet mot kriminella gäng.
Polismyndigheten, åklagarmyndigheten, kriminalvården, domstolarna och brottsoffermyndgheten skall få kraftigt ökade anslag.
Vad är det då för brottsbekämpande åtgärder regeringen föreslår och som påstås minska den grova brottsligheten?
Några av regeringens mest spektakulära och genomgripande förslag.
1. införa dubbla straff för brott som utförs i gängkriminella miljöer och gör det straffbart att delta i kriminella nätverk.
Löser egentligen inget då det är svårt att visa vem som har samröre med kriminella nätverk och då det inte går att straffa bort brottslighet. Effekten av förslagen blir marginell. När någon åker in i fängelse står en annan kamrat redo att ta hand om den lediga platsen.
Att fylla fängelserna löser inte problemen med den grova brottsligheten.
2. införa möjlighet till s.k preventiv hemlig avlyssning utan konkret brottsmisstanke.
Att vidtaga ingripande åtgärder mot medborgare utan konkret brottsmisstanke hör inte hemma i en rättsstat och kan dessutom missbrukas. Tveksam effekt.
3. införa tidsbegränsade visitationszoner med rätt för polisen att utan misstanke om brott visitera personer.
Även detta förslag hör närmast hemma i en diktatur och inte i en demokratisk rättsstat och kan självklart missbrukas. Endast liten om någon effekt på brottskurvan .
4. införa möjlighet att vittna anonymt i domstol.
Ett horribelt förslag. Vem skulle vilja bli dömd på uppgifter från någon okänd person. Om det någon gäng kommer till användning blir effekten låg. En stor integritetskränkning med tveksamt bevisvärde.
En mängd ytterligare förslag förs fram av regeringen med en gemensam nämnare att de också saknar kunskapsgrund om de leder till önskad effekt, minskning av den grova brottsligheten.
Dock finns det också glädjande förslag från den nya regeringen. Även om de kommer i slutet och inte som det borde i början på åtgärder.
Det brottsförebyggande arbetet
Regeringen vill att det brottsförebyggande arbetet skall prioritera under mandatperioden.
De viktigaste brottsförebyggande gemenskaperna är fungerande familjer och ett starkt civilsamhälle. Socialtjänsten reformeras och föräldraansvaret stärks.
Detta är bra och nödvändigt för att stoppa nyrekryteringen till bland annat de kriminella gängen och därmed möjliggöra att bryta brottskurvan.
Att begränsa brottsligheten är naturligtvis målet med kriminalpolitiken.
Det handlar inte bara om polisen, åklagarmyndigheten, domstolarna och kriminalvården utan också om barnomsorg, skola, bostadspolitik och arbetsmarknad.
Samhället måste i grunden förändras. Ett solidariskt samhälle med rättvis fördelning av inkomster, bostäder, utbildning och arbete.
Med starka och genomgripande brottsförebyggande åtgärder kommer dessa ha väsentligt mycket större betydelse för minskning av den grova brottsligheten än ännu mer vittgående straffrättsliga reaktioner, som regeringen föreslår, mot redan begångna brott.
Skall regeringen lyckas med föresatsen att minska den grova brottsligheten måste de brottsförebyggande insatserna stärkas och få högsta prioritet.
I annat fall riskeras ännu fler förlorade år, svikna löften och förhoppningar.
Stockholm november 2022
Peter Althin
Advokat
Kommentarer är stängda.