Liza Zuniga Collado från Chiles universitet har under hösten varit gästforskare på Kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet.
Henrik Tham har intervjuat henne om brottslighet och fängelser i Chile och Latinamerika och reflekterat över om några slutsatser kan dras för svensk kriminalpolitik.
I Sverige oroar vi oss över ett högt antal gängrelaterade mord och stigande fängelsebeläggning. I de flesta latinamerikanska länder skulle statschefer och borgmästare antagligen be på sina bara knän om man kunde ligga på den låga svenska nivån. En kort beskrivning av situationen i Syd- och Centralamerika, inkl. Karibien, är intressant i sig och kan kanske också vara av intresse för den svenska situationen.
I Sverige är mord- och dråpnivån 1,2 per 100 000 invånare
Alla latinamerikanska länder har betydligt högre mord- och dråpsiffor än Sverige. De länder som har de största kriminella grupperingarna har också högst nivå på det dödliga våldet. Länder som Venezuela och Mexiko har mord- och dråpnivåer på mellan 25 och 40 per 100 000 invånare. Chile ligger lägst men ändå tre gånger över siffran för Sverige som är 1,2 per 100 000.
Gäng som kan betecknas som karteller finns särskilt i Mexiko och Centralamerika. Dessa gäng har ofta bildats i fängelser i USA, där dömda från samma land sätts tillsammans. Åter i hemlandet har de knutit starka kontakter med andra och utvecklar en mer avancerad brottslighet i sina respektive länder.
Den organiserade brottsligheten ägnar sig särskilt åt narkotikabrott och också åt sexhandel. Den sprids också till andra länder. I Chile förknippas denna brottslighet särskilt med gäng från Venezuela. Konflikterna i detta land leder till migration och Chile blir attraktivt genom att ha högre levnadsstandard än i de flesta andra länder i Latinamerika.
Den organiserade brottsligheten är särskilt hög i länder där korruptionen är hög. Venezuela, Mexiko och länderna i Mellanamerika anses vara särskilt korrumperade och där finns också de främsta kriminella grupperingarna. Den organiserade brottsligheten skapar inte korruptionen, men korruption underlättar för organiserad brottslighet, bl.a. då svarta pengar ska omvandlas till vita.
Fängelserna är delvis självorganiserade genom att fångarna sköter den inre verksamheten
Alla latinamerikanska länder har högre eller mycket högre fängelsebeläggning än i Sverige. I genomsnitt rör det sig om fyra gånger fler i förhållande till folkmängden. Överbeläggningen är också omfattande. I flera av länderna är fängelserna delvis självorganiserade genom att fångarna sköter den inre verksamheten. Det kan, om det fungerar, innebära fördelar, men det behövs en hel del våld för att få plats, få mat och för att överleva. I Chile är endast tio procent av de intagna i arbete, resten är mer eller mindre sysslolösa med ett omfattande bruk av narkotika, där drogerna tas in av besökare och vakter eller skickas in med ballong över muren.
Lärdomar för Sverige?
Brottsbilden i Latinamerika och Sverige uppvisar både likheter och skillnader, och det kan vara svårt att göra jämförelser och dra slutsatser för Sverige. I båda fallen gäller att större politiska förändringar och omvälvningar påverkar både brott och straff. Politiska kriser i ett land leder till migrationsströmmar till ett annat. Också i länder som Chile definieras brottsproblemet alltmer som att det är utlänningar som utgör hotet. Om det förhåller sig så, måste det samtidigt innebära att den inhemska befolkningen allt minde begår brott eller i alla fall i mindre utsträckning upplevs som ett brottsproblem.
Narkotikan spelar uppenbarligen en stor roll i gängens verksamhet både i Latinamerika och Sverige. Länder som Mexiko har 10 000 döda i narkotikakriget varje år, och landet liksom många andra länder ser nu över sin narkotikapolitik för att försöka hitta andra vägar för att reglera konsumtionen av narkotika. Har Sverige något att lära här, och skulle skjutningarna och morden minska om den illegala marknaden skulle kunna begränsas genom en annan politik?
Förklaringen till våldet verkar vara sociala förhållanden där fattigdom och ojämlikhet spelar en central roll
Mycket stora fängelsepopulationer har uppenbarligen inte kunnat hålla det dödliga våldet tillbaka i Latinamerika. Ur svenskt perspektiv förefaller förklaringen till våldet inte vara bristen på straff utan sociala förhållanden där fattigdom och ojämlikhet spelar en central roll. El Salvadors massinspärrning av gängmedlemmar kan initialt framstå som en attraktiv kriminalpolitisk modell. Frågan smyger sig ändå in vad som gjort att så många sökt sig till gängen och om denna massinspärrning verkligen kommer att lösa problemen med de kriminella gängen. Förklaringar som ter sig naturliga när något betraktas på avstånd kanske också bör ställas för situationen i dagens Sverige.
Henrik Tham
Professor emeritus i kriminologi
Kommentarer är stängda.