Denna artikel är översatt och lätt bearbetad utifrån ett reportage publicerat av Carmilla Floyd och Joseph Rodríguez i The New York Times i december 2024. Camilla Floyd är svensk-amerikansk journalist och författare som skriver om barns rättigheter, gängvåld och kriminalvård. Joseph Rodríguez är fotograf från New York City, USA, som har rapporterat omfattande i artiklar och flera böcker om bland annat gängkriminalitet, kriminalvård och rehabilitering.
Vi brukade tro i Sverige att barns rättigheter och välbefinnande alltid skulle komma först. Men under de senaste två decennierna har en våg av gängvåld skakat det engagemanget. År 2023 krävde 363 skjutningar 53 liv, och i november 2024 hade över 100 sprängdåd kopplade till gängvåld redan registrerats. Vårt land har nu en av de högsta vapenvåldsnivåerna per capita inom EU.
En viktig faktor bakom detta: Polisen säger att gäng rekryterar och utnyttjar barn så unga som 11 år som torpeder.
Två områdespoliser, Rana Yaocub och Rissa Seidou. De arbetar med socialtjänsten, skolor och föräldrar till mördade barn samt med fritidsgårdar i förorterna norr om Stockholm.
Foto: Joseph Rodríguez
En grundläggande princip i det svenska ungdomsrättssystemet har varit att långa fängelsestraff skadar både barn och samhället. Fram tills nyligen placerades unga lagöverträdare i behandlingshem där de fick vård för missbruk och psykisk ohälsa. Fängelse var extremt ovanligt. Personer mellan 18 och 21 år fick ofta strafflindring, så kallade ”ungdomsrabatter”, och placerades också på behandlingshem.
Men i takt med att ungdomsbrottsligheten ökar har regeringen börjat skärpa straffen och avskaffa de flesta ungdomsrabatter. Som en följd av detta dömdes två tonårspojkar i augusti 2024 till tio respektive tolv års fängelse – det längsta straffet som någonsin utdömts till så unga personer i modern svensk historia – efter att ha befunnits skyldiga till en skjutning där tre personer dödades och två skadades, inklusive ett tvåårigt barn.
Det finns ingen brödraskap, ingen lojalitet – bara meningslöst våld och död”, säger före detta gängmedlemmen Essa Kah Sallah, som grundade gänget Chosen Ones men idag arbetar med avhopparverksamhet. Foto: Camilla Floyd
Essa Kah Sallah var omkring 11 år när han började begå mindre brott. Han grundade senare Chosen Ones, ett av Sveriges då mest fruktade gäng. ”Gänget ger dig en illusion av gemenskap”, säger Mr. Sallah. ”Men det finns ingen brödraskap, ingen lojalitet – bara meningslöst våld och död.” Han lämnade Chosen Ones för fyra år sedan och arbetar nu för en avhopparverksamhet som hjälper andra att lämna gänglivet.
En del politiker har lagt skulden för gängvåldet på Sveriges generösa flyktingpolitik, och landet började strama åt sina gränser redan 2018. Vissa på yttersta högerkanten hävdar att en offensiv satsning på återvandring av utlänningar, i synnerhet muslimer, är den enda lösningen. Och efter en dödsskjutning av en ung pappa framför hans tolvåriga son våren 2024 fördömde statsminister Ulf Kristersson ”en slags omänsklig, djurisk attityd” bland de ungdomar som misstänktes ha begått brottet.
Mohamed Hagi Farah, som brukar kallas den ”inofficiella borgmästaren” i Rinkeby, ser utbildning som ett avgörande verktyg i kampen mot gängvåld. Tillsammans med föräldrar i Järva driver han en skola som syftar till att ge barnen i området lika möjligheter.
Foto: Joseph Rodríguez
Vad som ofta försvinner i debatten är att Sverige har blivit sämst i Norden på att motverka ekonomiska klyftor. Narkotikahandel och organiserad brottslighet finns över hela landet, men den nya vågen av gäng- och skjutvapenvåld fick först fäste i områden med utbredd arbetslöshet och fattigdom. Som i miljonprogrammen i städernas ytterområden där en hög andel av befolkningen har utländsk bakgrund . Segregationen och institutionell rasism skapar en känsla av hopplöshet som driver en del barn och tonåringar in i gäng.
Den avhumaniserande retoriken från Sveriges politiker påminner om den ”superpredator”-myt (superrovjurs-myten) som populariserades av amerikanska politiker och medier på 1990-talet. Den teorin, som nu är motbevisad, hävdade att unga gängmedlemmar var en ny, irreparabel typ av brottslingar utan moral eller empati. De beskrevs som omöjliga att rehabiliteras, och måste låsas in för alltid för att skydda allmänheten.
Termen Superpredator – Superrovdjur – användes ofta i USA på 1990-talet för att beskriva unga
gängmedlemmar som ansågs oförbätterliga, utan moral och empati. Bilden på gängmedlemmar från Hazard Grande 1994, Los Angeles, USA. Foto: Carmilla Floyd
De flesta amerikanska delstater svarade med lagar som gjorde att barn kunde dömas som vuxna. Tusentals barn fick livstids fängelse utan möjlighet till villkorlig frigivning. Sedan dess har den förutspådda ökningen av brottsnivån uteblivit, och det finns en växande enighet om att dessa lagar orsakade enorm skada. Många av de drakoniska lagarna har dragits tillbaka eller mildrats. Samtidigt tycks Sverige inspireras av den gamla amerikanska modellen för att bekämpa gängvåld.
Stefan Holgersson, polis och docent vid Linköpings universitet, förklarar att aggressiva metoder som godtyckliga visitationer riskerar att undergräva förtroendet i utsatta områden och snarare driva barn till gängen än bort från dem.
Vi vet att hårdare straff och fler fängelser har prövats gång på gång utan att fungera. Holgersson betonar att polisen behöver långsiktiga strategier och riktade resurser för att arbeta i frontlinjen i utsatta områden, förbättra tryggheten och bygga förtroende. ”Det skulle också förbättra polisens möjligheten att samla in information som hjälper oss att klara upp brott”, säger han.
Under det senaste decenniet har svenska fängelser haft utbyten med amerikanska kriminalvårdsmyndigheter. I staten Pennsylvania öppnade ett fängelse en experimentell avdelning kallad ”Little Scandinavia”, inspirerad av svenska fängelser som Kumla. Där fick intagna för första gången bo i enskilda celler och behandlades enligt en lågaffektiv modell ämnad att lösa konflikter utan våld.
Kriminalvårdsinspektör Therese Murstam går i en av tunnlarna som binder ihop olika avdelningar på Kumla. Hon är en av dem som har deltagit i utbytet med amerikanska fängelser som vill veta mer om den traditionella svenska kriminalvårdens fokus på rehabilitering och lågaffektivt bemötande. Väggmålningen av bröderna Dalton har gjorts av interner.
Foto: Joseph Rodríguez
Samtidigt som USA tar efter svenska metoder, verkar Sverige röra sig mot massinlåsning, det som i USA kallas ”mass incarceration”. Den svenska fängelsepopulationen svämmar över av allt fler unga intagna, och många anstalter har tvingats börja med dubbelbeläggning i celler. Trängseln skapar ökade spänningar. I slutet av januari 2025 kom den svenska regeringens utredare med ett förslag som en sänkning av straffåldern till 14 år för grova brott. Samtidigt betonade hon att det inte finns vetenskapligt stöd för att en sådan sänkning skulle leda till minskad brottslighet.
Efter att ha rapporterat om gängvåld och ungdomsbrottslighet i decennier i repressiva länder som USA är jag besviken över att Sverige överger sitt rättighetsbaserade system för barn och unga som begår brott, på grund av rädsla och populism. Vad vi behöver är inte hårdare straff, utan kraftfulla åtgärder för att förhindra att barn dödar varandra på våra gator.
Långsiktiga lösningar måste inkludera insatser för att ta itu med de stora problemen på många SIS och HVB-hem, minska den relativa barndomsfattigdomen, återställa likvärdigheten i skolan och eliminera segregation och diskriminering. Tidiga insatser med lika tillgång till behandling för psykisk ohälsa och för neuropsykiatriska diagnoser är också avgörande.
Våren 2024 besökte vi en smal, ung man på ett SIS-hem norr om Uppsala. Han rekryterades som springpojke av äldre gängmedlemmar redan vid 11 års ålder. Han bad oss kalla honom ”Djingis”, då anstalten inte tillåter att namn på intagna publiceras.
Hans Bouveng, institutionschef för SiS-hemmet Bärby, och Ola Karlsson Rühmkorff, senior
kommunikatör på Statens institutionsstyrelse (SiS), berättade om det reformarbete som nu
genomförs på de kritiserade SiS-hemmen. På Bärby stängdes en hel avdelning tillfälligt efter kritik mot bland annat machokultur bland personal som också använde våld mot intagna. Efter omfattande förändringsarbete öppnade igen med helt ny personal och nya rutiner.
Foto: Joseph Rodríguez
Traditionellt har ungdomshem som det här SIS-hemmet norr om Uppsala satsat på
rehabilitering och försökt skapa en hemlik atmosfär. Foto: Joseph Rodríguez
Genom åren har Djingis flyttats runt mellan olika HVB-och SIS-hem eftersom socialtjänsten bedömde att han utgjorde en risk för sig själv och andra. Tyvärr hade många av HVB_hemmen en öppendörr-policy som gjorde det enkelt för honom att träffa andra gängmedlemmar och köpa samt sälja droger.
Umgås med bra folk så gör du bra saker. Umgås med skit, så blir du skit,
”Umgås med bra folk så gör du bra saker. Umgås med skit, så blir du skit,” sade han. Vid 20 års ålder var han en krigstrött veteran, trött på vänner som dör, gråtande mammor och den stress som kommer av att leva under ständigt dödshot.
”Politikerna är desperata, men om ni låser in en av oss, kommer en annan att ta hans plats,” sa Djingis. ”Hjälp när de är barn. Innan de blir kriminella. Innan de hamnar för djupt”.
Kommentarer är stängda.