Om skam, empati och konsekvenstänkande:
Utveckling och utmaningar under uppväxten

Skam, empati och konsekvenstänkande är tätt sammanlänkade känslomässiga och kognitiva processer som spelar en central roll i de sociala och moraliska aspekterna av personlighetsutvecklingen hos barn och ungdomar. Denna utveckling grundar sig i bioligi – arvet – men utvecklas vidare också genom inlärning – miljön – som barnet växer upp i. Där utgör familjen, social och kulturell tillhörighet viktiga faktorer för moral och empati. Forskningen inom utvecklingspsykologi visar att förmågan att reflektera över konsekvenser, både för sig själv och för andra gradvis växer fram under barndomen. Samtidigt utvecklas parallellt förmågan att uppleva och bearbeta känslor bl.a. skamkänslan. Genom att studera dessa aspekter ur ett utvecklingspsykologiskt och neurovetenskapligt perspektiv kan vi bättre förstå varför vissa barn och ungdomar har svårigheter med dessa förmågor och hur vi kan stötta deras utveckling på ett effektivt sätt.

Leg. psykolog Kati Falk beskriver här ungdomars utveckling.

Kognitiv utveckling och konsekvenstänkande

En central aspekt av utvecklingspsykologin är den kognitiva utvecklingen och hur barn successivt blir bättre på att resonera kring konsekvenser.

Denna utveckling fortgår under hela vår barn- och ungdomstid (0 – 25 år).
Vi har alltså inte den fulla förmågan till konsekvenstänkande förrän efter 25 års ålder!

Förmågan att tänka på konsekvenser i förhållande till sig själv utvecklas ofta tidigare än förmågan att tänka på konsekvenser för andra. Detta beror på att barn är naturligt egocentriska under sina tidiga år och måste utveckla förmågan att förstå andras tankar och känslor för att bättre kunna reflektera över konsekvenserna av sina handlingar.

Skam och empatiutveckling

Empati, förmågan att hysa medkänsla med och förstå andras känslor, är avgörande för att barn och ungdomar ska kunna utveckla ett konsekvenstänkande som tar hänsyn till andra människors välbefinnande. Senare forskning har kunnat påvisa att förmågan att hantera skam och utveckla empati är kopplat till hjärnans mognad där både känslomässiga och rationella delar av hjärnan är involverade.

Skillnaden mellan skam och skuld

Skammen är en medfödd social känsla som syftar till att hålla oss inom de sociala och moraliska normerna. Det är en mycket smärtsam känsla som vi alla utvecklar strategier för att undvika. Den bästa strategin är att anpassa sig till familjen/flockens normer och på så sätt undvika att drabbas av skam om man bryter mot normerna. Skammen slår på självkänslan och kan bara återupprättas genom man åter får komma in i gemenskapen. Detta är ett starkt behov hos oss och blir vi utestängda från en gemenskap kan vi söka oss till andra, t.ex. sekter, kriminella gäng ….

Skuld däremot är en känsla som kan neutraliseras genom att jag ”tar” mitt straff. Den drabbar inte i lika hög grad självkänslan utan är kopplad till den handling jag har begått.

Barn kan bli extremt skamkänsliga om de tidigt i barndom upplever extrema skamkänslor genom misslyckande, mobbing, övergivenhet, avvisande, fysiskt och psykiskt våld. Om de inte får hjälp att hantera den skada på självkänslan som skammen orsakar kan de, för att överleva, göra sig helt okänsliga för skammen och därmed riskera att ställa sig helt utanför samhällets normer och söka sig till kriminella sammanhang.

De skyddar sig från att känna skam genom att sluta reflektera över hur deras handlingar påverkar dem själva och andra. De förlorar alltså förmågan till empati och konsekvenstänkande. Detta leder till stora sociala svårigheter eftersom de inte längre tar hänsyn till andras känslor och därmed riskerar att agera destruktivt både för sig själva och andra. Kortsiktiga belöningar blir det som gäller.

Neurovetenskap och hjärnans utveckling

Neurovetenskaplig forskning har bidragit med djupa insikter i hur hjärnans utveckling påverkar förmågan att resonera om konsekvenser och hantera emotioner som skam och empati. Utvecklingen av prefrontala cortex, som är avgörande för planering, beslutsfattande och impulskontroll, fortsätter in i tidig vuxen ålder. Detta kan förklara varför tonåringar, även om de har en avancerad förmåga att resonera abstrakt, ibland har svårt att agera utifrån långsiktiga konsekvenser, särskilt i sociala och emotionella situationer.

Skam och andra sociala emotioner aktiverar dessutom områden i hjärnan som amygdala och insula, vilka är involverade i känslomässig bearbetning och kroppsmedvetenhet. När dessa områden är överaktiverade i situationer där en ungdom känner sig utsatt för kritik eller avvisande (skam) kan de reagera med att stänga av sina känslor som en form av självskydd.

Att stödja utvecklingen av konsekvenstänkande och empati

För barn och ungdomar som har svårt att hantera skam och utveckla empati finns det flera strategier som naturligtvis har störst effekt om de påbörjas redan i förskoleåldern. Stödet kan succesivt hjälpa dem att bli medvetna om sina olika känslor och utveckla ett mer nyanserat konsekvenstänkande.

Självmedkänsla och emotionell utbildning
Att lära ungdomar att visa självmedkänsla och att hantera sina egna misstag på ett konstruktivt sätt kan hjälpa dem att stå ut med skam och stärka deras självkänsla så att de inte behöver stänga av sina känslor. Genom självmedkännande övningar kan ungdomar lära sig att bemöta av skammen orsakad dålig självkänsla med vänlighet. De kan så börja bygga upp en mer hälsosam relation till både skam och empati.

Reflektion och rollspel
Genom att låta dem reflektera över sina handlingar och öva sig i att förstå andras perspektiv kan deras empati utvecklas. Rollspel och diskussioner om känslor och konsekvenser kan hjälpa dem att få en ökad självkännedom och förstå hur deras handlingar påverkar andra och att utveckla ett djupare socialt ansvarstagande.

Trygga och stödjande relationer
Trygga anknytningar till vuxna och stödjande relationer är centrala för att hjälpa barn och ungdomar att utveckla en stabil självkänsla. När ungdomar känner sig sedda och bekräftade i sina känslor, blir de också mer benägna att öppna upp och arbeta med sina svårigheter kring skam och empati. Om stödet inte finns i föräldrahemmet kan det finnas inom skolan, idrotten, fritidsverksamheten, ungdomsgården …

Slutsats
Utvecklingen av konsekvenstänkande, skam och empati är komplexa processer som formas av både biologiska, sociala och kulturella faktorer. Genom att förstå hur dessa processer samverkar kan vi bättre stötta barn och ungdomar i deras emotionella och sociala utveckling. Genom stöd, pedagogiska interventioner och självmedkännande praktiker kan vi hjälpa dem att integrera dessa viktiga färdigheter, vilket i sin tur kommer att främja deras förmåga att ta ansvar för sina handlingar och bygga empatiska, hälsosamma relationer med andra.