Höj inte minimistraffet för våldtäkt

Med anledning av att Socialdemokraterna i utkast till nytt partiprogram med förslag att minimistraffet för våldtäkt bör höjas lyfts denna fortfarande aktuella artikel från maj 2022 upp i TfK:s flöde av artiklar eftersom argumenten mot en höjning tyvärr fortfarande måste upprepas med en dåres envishet.

Regeringen har i en remiss till Lagrådet föreslagit att minimistraffet för våldtäkt ska höjas från nuvarande två års fängelse till tre års fängelse. Även straffskärpning av andra sexualbrott än våldtäkt föreslås. Lagrådet har yttrat sig och ifrågasätter om det finns skäl att skärpa minimistraffen. Trots detta har regeringen gått vidare med en proposition, som riksdagen ska ta ställning till i juni.
Vi menar att förslaget inte bör införas eftersom en sådan straffhöjning är en olämplig straffpopulistisk lösning på det allvarliga problem som sexuellt våld utgör.

Det skriver Ulrika Andersson, professor i straffrätt och Linnea Wegerstad, lektor i straffrätt, Juridiska fakulteten vid Lunds universitet.

Förslaget har föregåtts av en utredning som efter en noggrann genomgång kom fram till att det inte fanns skäl för straffskärpning avseende våldtäkt. Men eftersom en majoritet i riksdagen – genom ett så kallat tillkännagivande – uttryckt att minimistraffet för våldtäkt bör höjas så utformade utredningen, med tydlig tvekan, ett sådant förslag. Men tre av utredningens experter avrådde från att genomföra straffhöjningen.

De viktigaste argumenten mot att skärpa straffet för våldtäkt är i korthet:

Det saknas stöd i forskning för att ett höjt minimistraff skulle ha en avskräckande effekt eller minska förekomsten av våldtäkt i samhället.
Våldtäktsbrottet har under flera decennier successivt utvidgats till att omfatta fler handlingar. Dels har sådana handlingar som tidigare var kriminaliserade med en lägre straffskala införts i våldtäktsparagrafen, dels har beteenden som tidigare inte alls var brottsliga kriminaliserats som våldtäkt. Det innebär att straffet i praktiken har skärpts för sexuellt våld. Därtill visar en rapport från Brottsförebyggande rådet att de utdömda straffen för våldtäkt i genomsnitt blivit närmare två månader längre sedan samtyckesreformen infördes 2018.
Straffet för våldtäkt skulle skilja sig markant från andra våldsbrott mot person. Som jämförelse kan nämnas att minimistraffet för grov misshandel är fängelse i ett år och sex månader.

En överväldigande majoritet av remissinstanserna ifrågasätter behovet av att skärpa minimistraffet för våldtäkt. Brottsförebyggande rådet, flera tingsrätter, Hovrätten över Skåne och Blekinge, Stockholms och Uppsala universitet, Sveriges advokatsamfund och Åklagarmyndigheten har avstyrkt förslaget. Likaså menar organisationer såsom Fatta och Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige (ROKS) att en straffhöjning av våldtäkt inte bör införas.

Att regeringen ändå väljer att gå vidare med förslaget till Lagrådet kan inte förstås på annat sätt än som ren straffpopulism, det vill säga att i strid med expertis och forskning plocka politiska poäng genom att föreslå en enkel lösning – höj straffen!

Vi vet från brottsofferforskning att upprättelse inte bara handlar om en fällande dom och sällan om högre straff

Under lång tid har många frivilligorganisationer som arbetar med våldtäktsutsatta uppmärksammat problemet med sexuellt våld och den skada som våldet orsakar enskilda och samhället i stort. De har bland annat pekat på behovet av förebyggande åtgärder, bättre polisutredningar och stöd till brottsutsatta. Vi vet från brottsofferforskning att upprättelse inte bara handlar om en fällande dom och sällan om högre straff. Rättvisa för brottsoffer är också att bli tagen på allvar av rättsväsendet, till exempel genom att deras berättelser anses trovärdiga, att få ett respektfullt bemötande av myndigheter och andra, att få stöd, såväl ekonomiskt som praktiskt, att samhället aktivt arbetar för att förebygga sexuellt våld och att ställa förövare till svars.

Vår farhåga med regeringens förslag är att problemet med sexuellt våld nu har kapats av riksdagspolitiker som har en repressiv kriminalpolitisk agenda. Det faktum att sexuellt våld är ett problem som engagerar många används för att driva en politik som varken gynnar redan brottsutsatta eller bidrar till att förebygga problemet.

I stället för att föda populistisk politik borde dessa miljoner användas till åtgärder som bättre kommer de brottsutsatta till godo och förebygger sexuellt våld

Längre och strängare fängelsestraff löser inte problemet med sexuellt våld. I själva verket är detta en mycket dyr lösning. Den sammanlagda kostnadsökningen för Kriminalvården enbart för straffhöjningen av våldtäkt beräknas av utredningen att uppgå till 235 miljoner kronor per år. I stället för att föda populistisk politik borde dessa miljoner användas till åtgärder som bättre kommer de brottsutsatta till godo och förebygger sexuellt våld. Därför bör minimistraffet för våldtäkt inte höjas.