Under rubriken Hårdare tag mot ungdomar riskerar ge motsatt effekt på Dagens Nyheter Debatt den 20 december kritiserar åtta forskare regeringens förslag om att reformera socialtjänsten i en repressiv riktning. Forskarna representerar tillsammans en avsevärd vetenskaplig kompetens vad gäller insatser mot barn och unga som riskerar att hamna i grov brottslighet: en professor i offentlig rätt, en professor i kriminologi och tre professorer, en docent och två doktorer i socialt arbete, samtliga från Stockholms universitet.
Den nya regeringen vill att tvångsomhändertaganden av barn ska tillämpas mer frekvent, att åklagare ska kunna besluta om omedelbara tvångsomhändertaganden, att en sänkning av straffmyndighetsåldern ska utredas och att särskilda ungdomsfängelser ska inrättas. Forskarna invänder mot dessa förslag utifrån dels kunskapsläget på området, dels socialtjänstens uppgift.
Att föra samman ungdomar i grupp är förenat med risker (till exempel beteendesmitta) och det saknas evidens för att institutionsvård minskar kriminalitet på sikt.
Forskningen ger inget stöd för att tvångsomhändertaganden och inlåsning ger positiva effekter på individens brottslighet. Det finns heller inget stöd för att ungdomsfängelser skulle vara en framgångsrik strategi för att minska ungdomsbrottsligheten. Inlåsning av unga på anstalt riskerar att öka brottsligheten på grund av negativ beteendepåverkan. Från Danmark kan för övrigt tilläggas att en sänkt straffbarhetsålder gav direkt negativa resultat i form av ökad brottslighet bland 14-åringarna i riskzonen.
De förslag som förts fram om att socialtjänsten ska bli mer aktiv i det brottsbekämpande arbetet har missförstått socialtjänstens uppgift i samhället och särskilt för barn och unga. Socialtjänstens uppgift är att skydda barn och unga från att fara illa, medan rättsväsendets uppgift är att mäta ut och verkställa straff. Båda funktionerna behövs i samhället men de ska hållas isär. Socialtjänsten ser till människors behov och ska försöka hjälpa dem som på olika sätt har hamnat i problem.
Att betona socialtjänstens kontrollerande snarare än stödjande funktion riskerar få direkt negativa konsekvenser. I utanförskapsområdena förekommer redan idag en skepsis mot socialtjänsten. Att gå in i en familj och tvångsomhänderta ett barn ökar knappast tilliten. Att låta den unga och hans eller hennes familj få utöva inflytande över på vilka insatser som ska sättas in ökar sannolikheten för att återfallen i brott minskar.
Det ideologiska skiftet mot mer repression som framträder i den nya regeringens politik bygger på förenklade antaganden om hur man kommer till rätta med ungdomskriminalitet.
Det som kan ge positiva effekter på risken för att en ung människa ska starta en kriminell karriär är, enligt den samlade forskningen, tidiga insatser och vård i behandlingsfamiljer. Sedan ska dessa individinsatser knappast förväntas lösa den grova kriminalitet som en mindre grupp unga står för. Den ska, enligt forskarna, snarare ses som ”en konsekvens av en mindre framgångsrik integrations- och fördelningspolitik som förts under senare decennier”.
Det åtta forskarna vid Stockholms universitet avslutar kärnfullt på DN debatt med orden:
”Något underlag för att utökad tvångsvård och ungdomsfängelser är effektiva åtgärder finns helt enkelt inte.”
———
Kommentarer är stängda.