Att förstå smärtan och tyngden av att bära en fotboja kan vara svårt för någon som aldrig upplevt ett frihetsberövande. Många associerar fotbojan i jämförelse med fängelse som en mildare form av övervakning men för den som utsätts kan det vara en djupt påfrestande upplevelse, både fysiskt och psykiskt. Denna artikel försöker utforska varför fotboja är ett straff som känns i varje aspekt av livet, ofta på ett sätt som är svårare att hantera än ett fängelsestraff.
Illusionen av frihet
Fotboja skapar en paradoxal känsla av att vara fri men ändå fången. Personen lever i sitt hem, en plats som vanligtvis symboliserar trygghet och frihet, men som med fotbojan blir en fängelseborg. Hemmet, där friheten borde råda, blir istället en plats för kontroll och begränsning. Den ständiga övervakningen skapar en psykisk börda som går djupare än fysiska murar och ståldörrar – friheten finns nära, men är alltid utom räckhåll.
Till skillnad från fängelse, där gränserna är tydliga och fasta, suddar fotbojan ut linjerna mellan frihet och fångenskap. Detta ger en unik form av påfrestning där individen påminns om sin förlorade frihet genom att varje steg måste planeras eller godkännas. Denna schemaläggning förstärker känslan av att vara frihetsberövad.
Psykologiska Påfrestningar
Fotbojan innebär att varje rörelse registreras, varje minut kontrolleras, och varje avvikelse utreds och kan få allvarliga konsekvenser. Denna konstanta övervakning gör att individen aldrig kan koppla av. Frihetsberövandet blir därmed inte bara ett fysiskt hinder utan också ett psykiskt. Det skapar en ständig rastlöshet och frustration – varje dag blir en påminnelse om vad som har förlorats trots möjligheten att enligt schema vistas utanför hemmet.
Människor som genomgår detta frihetsstraff upplever ofta att tiden förändras. Varje minut känns längre och varje dag en kamp mot en påtvingad stillhet. Denna kamp förstärks av isolationen. Till skillnad från fängelse där ett mer tillgängligt socialt stöd finns, är individen som bär fotboja ofta ensam i sitt straff. Den sociala och psykologiska isolationen kan förvärra känslan av ensamhet och utsatthet.
Fotboja kontra Fängelse
Många av Kriminalvårdens återkommande klienter föredrar fängelsestraff framför fotboja. De uppskattar att det i fängelset finns rutiner, likasinnade att interagera med, utvecklas tillsammans med och få nya färdigheter med.
Fotbojan däremot förvandlar det som borde vara frihet till en ständig påminnelse om dess frånvaro. Frihetsberövandet är osynligt för omvärlden men känns desto mer av den som bär bojan osynlig under byxorna.
För den som aldrig upplevt ett påtvingat frihetsberövande kan det vara svårt att förstå denna skillnad.
Intensivövervakning med elektronisk kontroll gör skäl för namnet intensiv och är ett kännbart straff som går långt bortom de tekniska restriktionerna av rörelsefrihet. Den psykologiska påfrestningen av ständig övervakning, förlorad kontroll över vardagen och den sociala isolationen gör den elektroniska kontrollen till ett frihetsberövande som känns i hjärtat.
För att verkligen förstå smärtan krävs det att man ser bortom ytan och försöker sätta sig in i den existentiella begränsning som detta frihetsstraff innebär. Kanske är det just därför många föredrar fängelse – det ger en tydlighet och struktur som fotbojan saknar, trots dess osynliga kedjor.
Med anledning av det som här skrivits om den fotbojan finns det ett regelverk som ska mildra en del skadeverkningar. Fotbojan är att föredra framför fängelse men den får inte bli ett straff som ger mer skadeverkningar än fängelse. Den som påstår att fotbojan är en form av semesterverksamhet har aldrig fått känna av ett långvarigt frihetsberövande.
Frans Schlyter
Redaktionsrådet Tidskrift för Kriminalvård
Minns än idag frihetsberövandet när jag hade vattenkoppor och inte fick gå till skolan på minst två veckor. De sista skorporna skrubbades bort.
Kommentarer är stängda.