Arbete mot återfall – ett politiskt försummat område.
Tidöpartierna har fokuserat på att sätta in dömda i fängelse. Det leder till långa, ofta nedbrytande vistelser i anstalt, och till höga kostnader. Man har helt glömt att diskutera hur de som frigivits ska vägledas till att inte återfalla i brott. Det leder till att det kommer bli många återfall framöver och till att fler blir brottsoffer.
Att förebygga återfall i brottslighet kräver en mångfacetterad strategi som tar itu med grundorsakerna till kriminellt beteende, såsom missbruk, brist på möjligheter och social isolering. Idag förväntas Kriminalvårdens frivård och kommunernas socialtjänst klara att möta de frigivnas behov. De behöver samarbeta, men det fungerar inte på många håll. Delar av civilsamhället bidrar men det räcker inte. Om några år friges 10 000 män varje år, i flera fall i dåligt skick efter en nedbrytande förvaring på anstalterna.
Effektiva strategier kombinerar individuell rehabilitering, såsom kognitiv beteendeterapi (KBT) och kompetensutveckling, med robusta samhälls stödsystem som boende, anställning och mentorskap. Trauma-medvetna kriminalvårdare i anstalt och frivård kan i samtal skapa motivation och förändringsvilja.
Viktiga strategier för att förebygga återfall i brottslighet
1. Sysselsättning och utbildning
Jobbträning: Program som fokuserar på efterfrågade områden (t.ex. lastbilstransporter, restaurangbranschen) minskar den ekonomiska pressen som ofta leder till återfall i brott. Programverksamheten är dock starkt beskuren på anstalterna idag på grund av överbeläggningen.
Utbildning: Program för intagna minskar återfall i brott avsevärt, och studier visar 20 % till 60 % lägre andel återfall för deltagare jämfört med icke-deltagare.
Programverksamheten är som sagts starkt beskuren.
Stabil anställning: Ekonomiskt oberoende är en viktig faktor för att förebygga återfall i brott. Här hjälper Arbetsförmedlingen till, men det är ofta svårt för frigivna att godkännas av arbetsgivare.
2. Kognitiva beteendeinterventioner m.m.
Färdighetsbyggande: KBT riktar in sig på kriminellt tänkande genom att lära ut färdigheter för att hantera känslor, såsom att hantera ilska, och för att bryta cykeln av impulsivt beslutsfattande.
Medvetandehöjning: Trauma-medvetna samtal som genom empati stärker den intagnes och den frigivnes självförtroende och motivation.
Övning i att förebygga återfall: Att öva på nya beteenden i högriskscenarier hjälper individer att förbereda sig för utmanande situationer efter frigivning.
Individuellt ansvar: Att fokusera program på att ta personligt ansvar och utveckla empati för offren för att ändra perspektiv.
3. Sociala och samhällsrelaterade kontakter
Familjestöd: Att ge familjer stöd att hantera frigivnas situationer är en mycket viktig uppgift för socialtjänsten i deras brottsförebyggande arbete.
Pro-sociala nätverk: Att hjälpa de frigivna att skapa kontakt med icke-kriminella grupper i samhället (t.ex. religiösa, hobby-baserade) hjälper till att ersätta gamla, riskabla sociala nätverk.
Mentorskap: Att skaffa en mentor som ger vägledning och en positiv förebild för att hjälpa till att navigera utmaningarna med återintegrering.
Biträdande övervakare kan ge mycket stöd och hjälp efter frigivning.
Sammanfattningsvis kan mycket göras för att förebygga brott efter frigivning.
Problemet är att regeringen inte inser vilka enorma insatser som behövs för att minska brottsligheten genom åtgärder efter frigivning. Det krävs att resurserna som idag sätts in till att bygga ut anstalter omprioriteras till brottsförebyggande före brott och efter frigivning.
Staten, kommunen och civilsamhället måste förstärkas i det förebyggande.
Thomas Ekbom
Chefredaktör
Kommentarer är stängda.