Tryck ”Enter” för att hoppa till innehåll
Bränslet kommer från höger och källan är okänd.

SocialDemokratisk vision 2023

Pamflett utan eftertanke i en etablerad mainstream-anda

Socialdemokratin genomför f n en omfattande och uppdaterad samhällsanalys inom en rad områden. Analysen är tänkt att ligga till grund för S politik för 2030-talet. 
En arbetsgrupp presenterade i slutet av november ett dokument under rubriken ”De kriminella gängen ska knäckas och nyrekryteringen ska stoppas”. Här finner läsaren dels en ansats till beskrivning av uppkomsten av och analys av den nu så aktuella s k gängbrottsligheten. 

Dokumentet andas en ambition att göra upp med den tidigare kriminalpolitiska (s)-politiken för att istället närma sig den som återfinns i det s k Tidöavtalet. Något sammanfattande skulle dokumentet kunna betecknas som en skriven bikt vars adressat är något svävande; syftar dokumentet primärt till att blidka de (s)-väljare som för en stund fallit för SD eller är det ett försök att markera samarbetsambitioner i en jämkande riktning med samarbetspartierna? 

”Inget ska glömmas, inget ska förlåtas” avseende tidigare (s)-regeringars missgrepp inom kriminal- och invandringspolitikområdena, har Jimmie Åkesson deklarerat. Biktens traditionsenliga avslut – ”Herren har förlåtit dig. Gå i frid!” – är nog därmed bortom alla möjligheter. 

Vilka är då essenserna i den avgivna bikten?

Somligt  i rapporten rör invandringspolitiken och ses om en avgörande faktor för utvecklingen av  gängbrottsligheten. Man menar att storleken på migrationen inte stått i paritet med den svenska integrationskapaciteten – oavsett vilka politiska insatser som hade tillgripits. Det hade aldrig fungerat. Kommunerna sveks i integrationsarbetet och problemen accentuerades genom 90-talskrisen, menar man. Dokumentet andas inga ambitioner att förskjuta skuld från (s) till samarbetspartierna – 2015 års rekordstora flyktingmottagande under annan regim, till trots. Problemen skapades långt tidigare.

Rapporten belyser konsekvenserna av den förda politiken: Segregationen, som främjat gängkriminaliteten, som frodas i bostadsområden, som upptar 5 procent av befolkningen och innebär bl. a. socioekonomiskt underläge och parallella strukturer. Det är en högre andel av befolkningen i förhållande till jämförbara länder, enligt rapporten. 

Central planering och likabehandling ställs i självklar motsats till individens egen förmåga och ansvar

En ytterligare faktor, enligt rapporten, utgörs av det försvagade samhället med växande ojämlikhet; folkhemmets principer innebärande enhet, central planering och likabehandling har ersatts av marknadslogik och liberala ideal med individens egna förmåga och ansvar i centrum, menar rapportskrivarna. Själva formuleringen avslöjar möjligen att rapporten skrivits under tidspress, eftersom central planering och likabehandling ställs i självklar motsats till individens egen förmåga och ansvar. 

Rapporten pekar ut såväl otillräckliga förebyggande och repressiva insatser som bristvaror. Det senare vill rapportskrivarna ge prioritet åt – inte minst  genom sitt val av rubrik på rapporten. 

När man nu utformar kriminalpolitiken, vilka utgångspunkter har man då att förhålla sig till?

I dagsläget har Sverige anträtt en kriminalpolitisk väg som säger sig främja brottsoffren och brottsofferperspektivet framför brottslingens väl och ve. Vägen förefaller knagglig och diffus beträffande sitt mål och sina konsekvenser, vilka man helst inte talar om. 

Tidöavtalet talar om ett kriminalpolitiskt paradigmskifte (”ut med saft och bullar”) medan (s)-dokumentet vill ”knäcka de kriminella gängen”. 

Visst vilar det en anda av Vilda Västern över det hela

Tidöavtalet och den nu presenterade (s)-rapporten talar i princip samma språk. Visst vilar det en anda av Vilda Västern över det hela? 

Hur ser startpunkten ut för en justerad kriminalpolitik?

Dokumentet talar om ”inkapacitering” som medel. För säkerhets skull betonas att den som sitter inne kan ju inte begå brott. Behovet av kommande straffskärpningar berättigas således nu av inkapaciteringens effekter. Empiri saknas för detta. Det dödliga våldet i USA och Sverige utvecklades exakt lika 1980–2000 fast USA hade höjt sin fängelsepopulation med fyra till fem gånger. (S)-dokumentet meddelar sin upptäckt att de unga mördarna med nuvarande (nya) strafftider kommer att friges i en ålder där den statistiska sannolikheten för att byta livsbana är som allra sämst. Slutsatsen beträffande detta utelämnas – kanske typiskt nog.

Tillsvidare får brottsoffren nöja dig med att gärningsmännen kommer att få långa straff i sinom tid

Brottsoffren. Dokumenten tar en utgångspunkt i vad ”mannen på gatan” antas anse om domstolarnas utdömda straff. Här uttalar man sig med stor säkerhet. För korta och för milda ingripanden! Några färska undersökningar om rådande uppfattningar finns dessvärre inte tillgängliga. Att brottsoffrens väl och ve numera sägs vara i fokus förvånar, när man helt nyligen kunde ta del av nyhetssändningar om ett brottsoffers situation som fått sitt hem i det närmaste helt raserat i samband med en s k sprängning – i det fallet hade inget myndighetsstöd visat sig. Justitieministerns förklaring är att denna brottslighet är så ny….(vi såg det inte komma?!). Tillsvidare får brottsoffren nöja dig med att gärningsmännen kommer att få långa straff i sinom tid.

(S)-dokumentet – i ärlighetens namn – talar inte om brottsoffren överhuvudtaget. Begreppet finns inte ens att återfinna i det.

Återstår att förklara hur generellt längre och mer ingripande påföljder bidrar till att knäcka gängbrottsligheten

Redan vidtagna kriminalpolitiska åtgärder har medfört en överbelastning av kriminalvården. Utrymmet är klart begränsat – inte minst genom att dömda utanför kretsen av gängbrottslingar fått och kommer att få sina resor förlängda av de kriminalpolitiska aktörerna. (S)-rapporten påpekar dock att brottsligheten, förutom den s k gängbrottsligheten, är över tid oförändrad och i vissa fall minskande. Återstår då att förklara hur generellt längre och mer ingripande påföljder bidrar till att knäcka gängbrottsligheten.

En överbeläggning av anstalts- och häktesorganisationen är etablerad med åtföljande personalpolitiska problem. Avhoppet av personal åtföljs av betydande rekryteringssvårigheter. Karl Schlyters paroll från 1934 tycks stå sig…”Avfolka fängelserna!”…. men verkar inskränka sig till att endast avse personalen denna gång. (S)-dokumentet tiger som muren (sic!) om problematiken.

Tyskland tagit emot lika många invandrare utan att ha motsvarande gängrelaterade skjutningar

Invandringen? Ja, det förefaller vara en tydlig överrepresentation av dem med utländsk bakgrund bland dömda för skjutvapenmorden. Det gäller dock andra generationens invandrare och pekar på ett integrationsproblem snarare än invandringen i sig. Sverige – och socialdemokraterna – har tydligen gjort fel då man av humanitära skäl och arbetsmarknadsskäl tagit emot så många invandrare. Den mycket lilla gruppen som gör sig skyldig till grova brott trumfar tydligen allt. För övrigt har Tyskland tagit emot lika många invandrare utan att ha motsvarande gängrelaterade skjutningar. 

Utvecklingen i samhällslivet. Vad göder den s k gängbrottsligheten. Enbart invandringen? Eller finns det fenomen i den utvecklade samhällsstrukturen och utformningen av den gemensamma sektorn som är pådrivande?

Vilken betydelse har en ökad marknadsfiering av samhällsfunktioner som sjukvård, skolor och annan samhällsservice medan en saktfärdighet rått beträffande uppföljning och kontroll av aktörerna på denna marknad? Bara några slumpmässiga exempel: Hur är det möjligt att ett tandvårdsföretag ens försöker kräva ekonomisk restitution från en statlig myndighet genom att påstå att man utfört 16 patientbehandligar mellan kl 14.30 till 16.00 på en julafton? Ekonomistyrningsverket ESV uppskattar att felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen uppgick till 18,5 miljarder 2021.

(S)-rapporten uttrycker mer ideologiska bekymmer över marknadsfieringen än över de mer långsiktiga ekonomiska och samhälleliga konsekvenserna av en naiv släpphänthet mot dem som har trätt in på arenan och tillåts exekvera sina risk- och privatkapitalistiska drömmar. ”Alla” älskar folkhemmet – även Jimmie Åkesson – men utflyttningen är i realiteten stor!

Alternativen till inkapacitering

De repressiva kriminalpolitiska insatserna ges en viktig roll i rapporten. Inlåsning ses som en nödvändighet. Alternativ i påföljdssystemet, t ex i form av intensivövervakning med fotboja samt effektivare samverkan inom myndighets-/samhällssfären, berörs inte. Alternativ som självfallet inte i första hand riktas mot gängbrottsligheten, men som skulle kunna avlasta och effektivisera verksamheten som helhet. Rapporten diskuterar inte de närmare aspekterna på inlåsning vad gäller innehåll, varaktighet och syfte, utöver inkapacitering. Mest anmärkningsvärt är att (S)-dokumentet finner det viktigare att kräva längre straff för barn än att ta ställning mot SD:s tankar om livstid för 13-åringar. 

Inlåsningen ger en yttre ram, men hur hantera problematiken med överbeläggning, bristande möjligheter att differentiera olika grupper och erbjuda behandlingsinnehåll? Längre strafftider utlovas, men vad utlovas vad gäller frigivningsförberedelser och utslussning värd namnet?

Framtiden och framtidens lösningar

Rapporten andas en övertygelse om att knäcks bara gängen, så knäcks också det som rapporten beskriver som systemhotande. Och för det tycks man mena att en ökad generell tillämpning av inkapaciteringstanken i kriminalpolitiken krävs. Rapporten negligerar ekonomiska, effektivitetsmässiga, humana och logistiska/praktiska faktorer för detta – i likhet med stora delar av den pågående kriminalpolitiska utvecklingen och debatten i Sverige. Rapporten menar att om den brottslighet man beskriver inte stoppas, förloras tilliten i samhället.

Socialdemokraterna ska nu upprätthålla tilliten i Sverige med mera straff och generellt traska patrull efter SD! 

En expansion av Kriminalvården som innebär en tredubbling av fångtalen bjuder kostnadsmässigt och praktiskt upp till dans!

Nästa regeringsbildare, vilken eller vilka det nu blir, bör besinna vilken kriminalpolitisk bomb som placeras i dess knä – sanningens minut kommer att infinna sig för hantering av pågående överbudspolitik. En expansion av Kriminalvården som innebär en tredubbling av fångtalen bjuder kostnadsmässigt och praktiskt upp till dans! Förväntar sig väljarna en rustik hambo….för inte är det väl valser som blir räddningen?

Pelle Granström

F.d. medlem i Europarådets antitortyrkommitté (CPT) och anstaltsdirektör

En kommentar

  1. Sten-Åke Sten-Åke 22 december, 2023

    Mycket bra Pelle! Tragisk utveckling! Trånandet efter makten tycks förblinda …

Kommentarer är stängda, men trackbacks och pingbacks är öppna.