Den 8 mars hade Dagens Nyheter en kriminalpolitisk artikel som man knappast trodde skulle publiceras på DN Kultur.
Vesna Prekopic skriver här om det märkligt undangömda brottsoffret, om brottsofferperspektivet som ofta saknas i debatten och politiska förslag, och om vikten av att utmäta straff för brottsoffrets skull och öppna för nygamla behov av rättvisa. Detta måste i det närmaste betraktas som fejk news eller åtminstone som att slå in vidöppna dörrar.
Henrik Tham har reagerat på en artikel i Dagens Nyheter.
Brottsoffret har sedan flera decennier tagit en allt större plats i svensk kriminalpolitik och debatt. Brottsoffer (och liknande) ger 2022 1 833 träffar i Mediearkivet. Antalet motioner i riksdagen om brottsoffer har kraftigt ökat sedan 1980-talet. BOJ, Brottsofferjourernas riksorganisation, finns i varje län och gör ett omfattande och bra arbete. En särskild myndighet för brottsoffren har inrättats. Brottsskadeersättningen har höjts kraftigt och målsägandebiträde vid våldsbrott har införts. Mer kan naturligtvis alltid göras. En nyligen publicerad norsk avhandling om brottsoffret framhåller dock Sverige som ett föregångsland vad gäller insatser för brottsoffret.
Sedan 1989 ska svenska domstolar utmäta straff efter brottets straffvärde, det vill säga efter hur allvarligt brottet uppfattas vara och inte efter om det har någon allmän- eller individualpreventiv effekt. Också i strafflagstiftningen lyfts brottsoffret och straffvärdet alltmer fram som motiv för straffskärpningar när de brottsförebyggande effekterna av straff visat sig overksamma.
Den sammanlagda fängelsestrafftiden för våldsbrott har ökat flera gånger trots att, med undantag för mord, våldet i samhället inte har ökat
Artikeln frammanar en bild av att människor som begått allvarliga brott inte straffas tillräckligt hårt. Straffen för mord har fördubblats sedan 1990-talet, och normalstraffet är nu livstids fängelse. Straffet för våldtäkt har skärpts eller definitionen utvidgats sex gånger under samma tid och den nuvarande regeringen har utlovat ytterligare skärpning. Den sammanlagda fängelsestrafftiden för våldsbrott har ökat flera gånger trots att, med undantag för mord, våldet i samhället inte har ökat. Sedan är det en annan sak att flera som begått allvarliga våldsbrott inte åkt fast och därför inte har kunnat ges en ”rättvis” dom.
Brottsoffrets upprättelse genom gärningspersonens bestraffning är en populär politisk formel
Brottsoffrets upprättelse genom gärningspersonens bestraffning är en populär politisk formel. Att många brottsoffer vill se att förövaren får ett ordentligt straff är mycket begripligt. I normalfallet kräver dock brottsoffret inte hårdare straff utan information, respektfullt och korrekt bemötande, en mer personlig och mindre byråkratisk handläggning och möjlighet till ekonomisk kompensation och någon sorts gottgörelse från gärningspersonen.
Vilka straff krävs för att rättvisa ska anses vara skipad?
Artikeln argumenterar för hårdare straff. Detta i en situation när strafflagstiftningen i Sverige skenar. Fängelserna är överfulla och inte främst på grund av brottsutvecklingen utan straffutvecklingen. Kriminalvårdens prognoser på en 50-procentig ökning av fängelsebeläggningen har fått överges, och utvecklingen pekar nu snarare mot en fördubbling av antalet intagna.
Vilka straff krävs för att rättvisa ska anses vara skipad?
Henrik Tham
Professor emeritus i kriminologi, Stockholms universitet
Läs även:
Varför används brottsoffret som argument för strängare straff?
Kommentarer är stängda.