Görel Granström, docent i rättsvetenskap vid Umeå universitet, hoppas på lite mer ärliga argument från politiskt håll. Argument som säger vad det handlar om, nämligen att man tror att det väljarna vill ha är hårdare tag och längre fängelsestraff.
Den kriminalpolitiska debatt som föregick 2022 års val kom i stor utsträckning att handla om strängare straff. Såväl Socialdemokraternas som oppositionspartiernas valmanifest utmärktes av krav på straffskärpning för en mängd olika brott och ett genomgående tema var behovet av trygghet. Socialdemokraterna uttryckte det som att ”[D]en grova brottsligheten undergräver den svenska tryggheten och den unika tillit vi svenskar har till varandra.” 1 Moderaterna formulerade sin vision i termer av ett Sverige ”[D]är du kan vara trygg när du är ute, för att brottslingarna sitter inne.” 2 Ett av Sverigedemokraternas vallöften var att ”[I]nriktningen ska vara att inkapacitera och avskräcka kriminella och att skapa upprättelse åt brottsoffer.” 3
Argumenten är i och för sig inte nya, redan inför valet år 2018 uppmärksammades samma tendens. 4 Det vi ser nu är dock en än tydligare uppfattning om att utökad kriminalisering och straffskärpning är rätt väg att gå för att komma till rätta med problem i samhället. Och någonstans i den diskussionen dyker också frågan om brottsoffers behov och intressen upp. Det är kanske inte så konstigt då mycket av den politiska retoriken går ut på att trygghet är både något som är centralt för samhällsmedborgarna och något som också är hotat av den ökade brottsligheten. Då är förstås risken att utsättas för brott också en viktig komponent, och givetvis också vad som händer med de som utsätts, och deras behov och intressen. Det är dock framför allt brottsoffers behov av upprättelse i form av att förövaren straffas som diskuteras. Men är det verkligen brottsoffrens behov, eller handlar det om att brottsoffret fyller en funktion i den politiska retoriken?
Evidens saknas men reformerna har genomförts ändå
De senaste åren har ett flertal lagreformer trätt i kraft där syftet varit att ge rättsväsendet möjlighet att utdöma strängare straff. Straffskärpningar har genomförts avseende exempelvis grova våldsbrott, sexualbrott och våld i nära relationer. 5 De flesta politiska partier har argumenterat för att det finns behov av strängare straff för att komma till rätta med en ökad brottslighet inom en rad områden och med ett särskilt fokus på organiserad brottslighet och gängbrottslighet. De som å andra sidan invänt att det saknas evidens för att strängare straff minskar brottsligheten har haft svårt att få gehör för sina argument. Detta gäller exempelvis kriminologiska forskare som påpekat att det saknas forskningsresultat som visar på något tydligt samband mellan straffskärpning och minskad brottslighet. 6 Även regeringens egna utredare har pekat på att det är svårt att visa att strängare straff leder till färre brott, till exempel bland unga, men inte heller de har varit framgångsrika i sin argumentation. 7 Reformerna har genomförts ändå.
Även brottsoffrets intresse och behov används alltså som argument för strängare straff. I debatter, i utredningar och i motiv till lagstiftningen går det att se resonemang om att strängare straff är något som ligger i brottsoffrets intresse. Att det är viktigt, kanske till och med centralt, för brottsoffrets upprättelse att förövaren döms till långa straff. Men inte heller för detta argument finns någon egentlig evidens.
Viktigt att offret får en möjlighet att göra sin röst hörd och bli lyssnad på
Det den viktimologiska forskningen – brottsofferforskningen – kan visa är att strängare straff för förövaren inte är en prioriterad fråga för brottsoffret. 8 Brottsoffer är inte en homogen grupp utan det finns många olika former av utsatthet och många olika behov hos individuella brottsoffer. Det som forskningen har lyckats identifiera som några gemensamma nämnare är att många brottsoffer efterfrågar information, ett bra bemötande och möjlighet till upprättelse. 9 Många vill förstås att förövaren ska straffas, och naturligtvis finns det också brottsoffer som tycker att straffet inte kan vara tillräckligt långt. Det finns dock ett återkommande resultat i flera studier. Det brottsoffer vill ha när det handlar om straff, det är att förövaren straffas på något sätt, och att straffet markerar att det som förövaren gjort är ett brott, däremot är strafflängden sällan något som kommer upp i dessa studier. Tvärtom är det många brottsoffer som uttrycker att det viktigaste är att kränkningarna upphör och att ingen annan ska behöva utsättas på samma sätt. 10 Det framstår som att upprättelse för brottsoffer mer handlar om att det sker en markering från samhällets sida om att det offret utsatts för är ett brott som kräver en reaktion. Och nästan lika viktigt är att brottsoffret får en möjlighet att komma till tals – exempelvis under en rättegång – och att offret får en möjlighet att göra sin röst hörd och bli lyssnad på.
Lyssna till vad forskningen säger om brottsoffers behov
Det vore därför intressant om brottsoffrets behov som retorisk position i den kriminalpolitiska debatten kunde handla om just detta, dvs. vad forskningen säger om brottsoffers behov. Om debatten handlar om ett proaktivt förhållningssätt där ett mer kontextuellt samhälleligt perspektiv läggs på frågor om brott, straff och brottsoffers behov kanske vi skulle få se lagreformer som syftar till annat än bara mer repression och strängare straff. En debatt med mindre fokus på vad politikerna vill ha för att visa sig handlingskraftiga och mer fokus på vad brottsoffer behöver. Tyvärr är det väl en relativt orealistisk förhoppning i en politisk situation där den nya regeringen genom Tidöavtalet visar att de senaste årens kriminalpolitiska reformer bara varit inledningen till det som nu väntar i form av förslag om vistelseförbud, visitationszoner, dubbla straff för gängkriminella och överväganden om att sänka straffmyndighetsåldern.
Kanske det får räcka med att hoppas på lite mer ärliga argument från politiskt håll. Argument som säger vad det handlar om, nämligen att man tror att det väljarna vill ha är hårdare tag och längre fängelsestraff. Detta i stället för att använda brottsoffret som en ursäkt, när så lite fokus sedan i den praktiska politiken läggs på åtgärder som faktiskt skulle kunna vara till stöd för brottsoffer som utsätts för brott.
Görel Granström
Docent i rättsvetenskap vid Umeå universitet
Referenser
- Socialdemokraterna, Socialdemokraternas valmanifest 2022. Vårt Sverige kan bättre, 2022.
- Moderaterna, Så får vi ordning på Sverige, Moderaternas valmanifest, 2022.
- Sverigedemokraterna, Valmanifest, 2022.
- Se t.ex. Martinsson, Dennis och Anderberg, Andreas, Hårdare tag i valårets tecken. Ett kritiskt inlägg om den senaste tidens straffrättspolitik, Juridisk tidskrift, 2017–18, nr 4, s. 921–938.
- Se t.ex. Prop. 2020/21:217, Skärpta straff för våld och andra kränkningar i nära relationer, Prop. 2021/22:231, Skärpt syn på våldtäkt och andra sexuella kränkningar, Prop. 2021/22:133, En samlad straffrättslig terrorismlagstiftning.
- T.ex. Tham, Henrik och Estrada, Felipe, Behåll straffreduktionen för unga, Forskning & Framsteg, 2021. Se även Brottsförebyggande rådet, Påverkas återfall i brott av om påföljden är frihetsberövande eller icke frihetsberövande? Resultat från en metastudie, 2019, samt Kriminalvården, Kort om straffskärpningar, 2021. För en analys av svensk kriminalpolitik och frågan om straffskärpning som medel för minskad brottslighet, se Tham, Henrik, Kriminalpolitik. Brott och straff i Sverige sedan 1965. Andra upplagan, Norstedts Juridik, 2022.
- Se t.ex. SOU 2018:85, Slopad straffrabatt för unga myndiga. Betänkande av Ungdomsreduktionsutredningen, s. 15.
- Se t.ex. van Dijk, Jan, Free the victim: A critique of the Western conception of victimhood, International review of victimology, 2009, vol. 16, 1–33. ten Boom, Annemarie & Kuijpers, Karlijn F, Victims’ needs as basic human needs, International review of victimology, 2012, vol. 18 (2), 155–179.
- Se t.ex. Granström, Görel & Mannelqvist, Ruth (red.), Brottsoffer – rättsliga perspektiv, Andra upplagan, Studentlitteratur, 2021, s. 22 ff.
- Se t.ex. Granström, Görel & Åström, Karin, Lifecycle of a hate crime. Country report for Sweden, Umeå University, 2017, s. 57 ff.
Kommentarer är stängda.