Tryck ”Enter” för att hoppa till innehåll
avhoppare.nu

Ett nationellt avhopparprogram behövs

I Sverige år 2022 har vi det högsta antalet dödsskjutningar i modern tid och vi har på TV sett oförsvarliga upplopp mot polisen.

Christer Karlsson som var med att starta KRIS (Kriminellas Revansch I Samhället) förordar här ett nationellt avhopparprogram.

Christer Karlsson


Varje hög smäll och varje helikopteröverflygning över ett bostadsområde associeras av många med att något hemskt har hänt i kvarteret. Ibland stämmer det, ibland inte, men könslomäsdigt har vi redan blivit rädda.

Det är därför inte så förvånande att det nya regeringsunderlaget satsar stort för att öka tryggheten. Men många förslag ska utredas och flera förslag, om de blir verklighet, kommer ta lång tid att få på plats.

Några åtgärder är välkomna. Miljön på SIS har kritiserats. Det oerhört våldsamma klientelet hör nog snarare hemma i ett ungdomsfängelse, som nu ska skapas. Jag satt själv i ungdomsfängelse i slutet på 60-talet vilket åtminstone hindrade mig från att begå nya brott just då.

Jag har själv sagt tidigare att det behövs incitament för att sköta sig inne på fängelser. För livstidare är det i bästa fall hoppet om att få ett tidsbestämt straff och för många andra intagna kan det vara den villkorliga frigivningen som nu inte lägre ska vara en självklarhet.

Regeringen har redan anklagats för att fokusera på hårdare straff och inget annat. Jag hör inte till dem som tycker det utan jag ser i förslagen också en ambition att förebygga och effektivisera våra system. Socialtjänsten behöver en nationell social insatsstyrka och socialtjänstlagen behöver ses över. Tullens arbete som ska förstärkas ser jag också som förebyggande. Föräldrastödsprogram som regeringen också betonar är också både förebyggande och en konkret insats för föräldrar som har barn som spårat ur. Nästan varje vecka ringer föräldrar mig för att de inte vet vad de ska göra och själva blir utsatta på olika sätt.

Jag har själv bara i år haft kontakt med minst 30 personer som velat hoppa av gäng och kriminalitet men i princip ingen har fått hjälp och ingen har fått rätt hjälp utan personerna har bollats i månader mellan polis och socialtjänst utan att beslut fattas. Det enda som händer är att avhopparen tappar sin motivation och den lilla tilltro jag försökt skapa för myndigheter och behandlingsinsatser försvinner blixtsnabbt.

Min erfarenhet är att i princip alla gängkriminella missbrukar och har beroendeproblem både vad gäller alkohol, narkotika, kriminalitet, våld m.m.


En sak jag tycker såväl Tidöavtalet som Regeringsförklaringen missar är att gängkriminalitet och missbruk hänger ihop. Visserligen står det att missbruksvården ska bli bättre och föras över till en huvudman (regionerna) men det framstår som att missbrukare med behov av hjälp är några andra än de gängkriminella. Min erfarenhet är att i princip alla gängkriminella missbrukar och har beroendeproblem både vad gäller alkohol, narkotika, kriminalitet, våld m.m. De lever självklart i total förnekelse om detta, det gjorde jag med på min tid som kriminell och missbrukare.

De knaprar Tramdol för att våga begå brott, de festar med alkohol och kokain och de röker på för att komma ner. Flera har också mediciner mot ADHD, sömnproblem och ångest som de såklart missköter och missbrukar när de lever som de lever.

Det behövs är ett nationellt avhopparprogram där f.d. kriminella och missbrukare har en stor roll



Det som kanske kan komma ut av satsningarna och som verkligen behövs är ett nationellt avhopparprogram där f.d. kriminella och missbrukare har en stor roll.

Christer Karlsson

avhoppare.nu

Kommentarer är stängda.