Det har kommit kritik mot kriminalvårdens organisationsmodell.
Med anledning av kritiken vill TfK återuppväcka och slå ett slag för ett tredje alternativ för styrning av Kriminalvårdens enheter:
Klientstyrd institutionsverksamhet
Som stöd för detta finns ett skeende som utspelade sig på ett fängelse i Småland på 1920-talet (?). Direktören – ensamstående – hade som tjänsteförmån att få städningen ombesörjd av en av de kvinnliga fångarna i den på den tiden obligatoriska tjänstebostaden på anstalten. Det bar sig inte bättre än att städerskan blev gravid och Direktören kunde med stor säkerhet utpekas som far till det väntade barnet. Kungliga Fångvårdsstyrelsen beslutade då att ställa upp två alternativa handlingsvägar för Direktören: 1) Att avgå eller 2) Gifta sig med städerskan (och därmed förbli i tjänst). Direktören, som var en hyvens karl, valde alternativ 2). När städerskan i sinom tid frigavs och endast innehade titeln Direktörska så berättas det att hon – i kraft av sina kunskaper och erfarenheter om fånglivet – var den som i realiteten styrde verksamheten på anstalten. Direktören sågs allt som oftast läppja på en punsch i bersån – vid tjänligt väder – medan Direktörskan med framgång ledde anstaltverksamheten på ett förnämligt sätt.
Kommentarer är stängda.