Tryck ”Enter” för att hoppa till innehåll
En plats att växa i och sedan flyga vidare

Ett halvvägshus för kvinnor

Ett samtal om kvinnor i utslussning.

Thomas Ekbom besökte Frälsningsarméns halvvägshus för kvinnor i Hjorthagen i Stockholm. Han talade med verksamhetschef Sofia Bergman och hon berättade:

Institutionen har funnits i tre år och man har jobbat med Kriminalvården i ett år. Det finns fyra halvvägshusplatser i det enda s.k. halvvägshuset för kvinnor i Stockholmsområdet. Enligt ett avtal har man möjlighet att ta emot fler kvinnor längre fram. Institutionen har också placeringar från socialtjänsten.

Hur ser du på kvinnorna som du möter i halvvägshuset?

Alla de kvinnor vi möter befinner sig i svåra socialt utsatta situationer. De utgör en heterogen grupp där kvinnorna har olika former av utmaningar. De behöver under en tid stöd och support i sina liv och där kommer vi in och hjälper dem att få verktyg att komma ur dessa situationer.

En del har befunnit sig i en mer eller mindre utsatt situation i en stor del av livet, men några har hamnat där ganska nyligen. Det ser väldigt olika ut.

Ganska många bär på sorg i någon form. De har  brustna relationer och har inte verktygen eller resurserna för att sig ur dem. Då kan det vara beroendemissbruk, kriminalitet osv. Då kan vi komma in och stötta upp och motivera till att få till en förändring av livssituationen.

Kan du se något mönster bakom deras situation?

Jag tror att utsattheten börjar ganska tidigt. Kvinnorna kommer genom utslussning från olika anstalter. Här på institutionen har vi samordnare, boendecoacher och kuratorer. Tillsammans är vi tio anställda. En del jobbar på bredden med det praktiska och har kontakt med olika myndigheter. Man arbetar med det dagliga som kvinnorna behöver stöd med.

Kuratorerna jobbar mer på djupet med relationer, med anhöriga, som man också bjuder in. Det handlar om att bearbeta gamla sorger och att arbeta framåt. Sedan ser det olika ut. En del har det ganska bra med tanke på vilka familjeförhållanden de kommer ifrån.

Vilka är de viktigaste åtgärderna när det gäller att förebygga kvinnors brott?

En svår fråga. Vi är ju ett halvvägshus vilket möjliggör att fler kan slussas ut i samhället på ett stabilt sätt.

Alla behöver mål och mening i livet och en vilja att faktiskt välja en annan väg. Sedan är ju sysselsättning, att arbeta, A och O. Man behöver något vettigt att göra och att man kan känna att man kan bidra i samhället.

Det innebär att man både är behövd och bidrar och att man tar ansvar för sin situation.

Hur ser er kontakt med arbetsförmedlingen ut?

Vi har kontakt med KRAMI och där har vi ganska många som får stöd den vägen. De får hjälp med CV, hur man gör på en intervju, hur man söker ett jobb. Sedan ser det olika ut. Några har ett arbete och andra söker jobb.

Vi är ju en idéburen organisation och har jobbat länge med den här målgruppen. Vi kan vara en del i processen. Det finns flera idéburna organisationer som jobbar med hela kedjan, så man kan stötta och följa med en person hela vägen. 

Det handlar för varje kvinna om att hitta sitt eget värde och att förstå att ens identitet inte bara är att vara kriminell.

Ni bär på kraftfulla idéer som kan vara stödjande och vägledande …

Vi kan bearbeta sorg. Vi har sorgegrupper. Existentiella frågor har ju inte så stor plats i samhället.

Jag tror att det är viktigt att vi är ett forum för det existentiella.

Hur kan ni få era kvinnor att verkligen fastna i arbete och i olika grupper så att de inte blir ensamma?

Vi har många aktiviteter här på halvvägshuset för att just bryta isolering och skapa delaktighet och att få kvinnorna att spegla sig i det sociala samspelet. Vi har som organisation möjlighet att erbjuda t ex sysselsättningsplatser också. Vi har ju t ex ganska nära till Myrorna, som är en stark social aktör. Det finns också församlingar som kan erbjuda ett sammanhang, delaktighet och arbete i deras caféverksamhet.

I Sverige får man klara sig själv. Vi behöver tänka att vi inte är så starka ensamma. Att förmedla hopp är viktigt.

Jag hör dig säga  att ni ska söka bidra till ett hopp och när det hoppet börjar spira och det finns en tro på en själv så är man mer öppen för att verkligen vilja och kunna ge sig in i olika sammanhang.

Ja och man är beredd att ta del i samhället och vill vara med på den lagliga sidan och bidra och lämna utanförskapet. Det kan vara avgörande att man känner att man tillhör någonting och kan bidra.

Vi är duktiga på att utgå från vad kvinnorna gjort tidigare i livet och vad man har för intressen. Vi är nyfikna på vad som lett dem till oss. Många kvinnor har en klar plats och vill något konkret, medan andra inte riktigt vet vad de har för mål. Då får vi försöka guida.

Hur länge är kvinnorna här?

Fem veckor upp till ett år. De friges från anstalten  när de har uppnått två tredjedelar av sitt straff, vilket gör att de stannar olika länge beroende på domen.

Jobbar ni på något särskilt sätt gentemot frivården?

Frivården har utslusshandläggare. Varje kvinna har också en grundhandläggare. Vi har ett tätt samarbete.

När kvinnorna är här så är de också i arbete?

Ja. Det är grundidén. Alla har en sysselsättning. De har ett schema som de ska följa från morgon till kväll.

Om de blir försenade ska de meddela sig. På varje arbetsplats finns en kontaktperson som vi samarbetar med. Vi gör också besök på sysselsättningsplatserna.

Och ni har drogkontroller?

Varje gång de kommer in så får de blåsa för alkohol kontroll och när de har varit på permission så får de lämna urinprov. Dessutom görs slumpmässiga drogtester regelbundet.

En sista fråga: Vad utmärker den kvinnliga problematiken när det gäller brott?

Det handlar väldigt mycket om sammanhang och bakgrund. Många kvinnor hamnar t.ex. i hemlöshet på grund av våld i nära relationer. Annars är det svårt att säga vad som konkret gör att de handlar i kriminalitet.

Vi stannar där. Varmt tack för din information och lycka till!

Kommentarer är stängda.