Forskningsenheten i Kriminalvården har kartlagt samtliga barn och ungdomar som satt häktade under 2020-2021
Från rapporten:
Sammanfattning
I Sverige häktas årligen i genomsnitt 1 200 personer under 21 år. Häktningen görs under tiden som brottetutreds för att förundersökning och rättegång ska kunna genomföras utan risk att den misstänkte på olika sätt försvårar utredningen, avviker eller återfaller i brott. Majoriteten av de barn och ungdomar som häktas får restriktioner, vilket innebär begränsningar av deras rättigheter under häktestiden. Det handlar bland annat om att inte få vistas tillsammans med andra intagna och inte heller ta emot besök, telefonsamtal eller brev. Restriktioner och den isolering som följer kan vara skadliga för den psykiska och fysiska hälsan och barn och ungdomar är extra sårbara. Isolering av häktade barn och ungdomar i Sverige har under lång tid kritiserats av såväl nationella som internationella aktörer såsom oförenlig med mänskliga rättigheter.
Kriminalvården ansvarar för hanteringen av häktade och har i uppdrag att minska de skadeverkningar som en häktning för barn och ungdomar kan innebära. Ökad kunskap krävs för att kunna effektivisera arbetet med minskade skadeverkningar. Utgångspunkten för denna studie är därför att genomföra en kartläggning av häktade barn och ungdomar, identifiera individuella risk- och behovsfaktorer samt beskriva häktestiden.
I studien ingår samtliga barn och ungdomar (under 21 år) som häktas mellan 1 september 2019 och 31
augusti 2020. Kartläggningen omfattar totalt 1 304 häktningar och 1 229 unika individer. Genom
information från Kriminalvårdsregistret (KVR) presenteras framför allt deskriptiv data som beskriver vilka de häktade barnen och ungdomarna är, hur de hanteras i häktet och vilka händelser som sker under häktestiden. Eftersom studiens genomförande sammanfaller med covid-19-pandemin undersöks också pandemins eventuella inverkan på häktestiden. Med hjälp av sambandsanalyser undersöks den psykiska ohälsan under häktestiden och misskötsamhet i häkte relaterat till bakgrundsfaktorer och händelser under häktningen.
Resultaten från dokumentation i KVR visar att de flesta häktade barn och ungdomar är pojkar mellan 18 och 20 år med restriktioner under hela eller delar av häktestiden. Många har också tidigare erfarenhet av narkotikamissbruk och olika former av psykisk ohälsa. Över hälften har lagförts tidigare. Den behovsbedömning som genomförs vid häktningen fångar långt ifrån alla förändringsbehov hos de häktade, och genomförandet av de isoleringsbrytande åtgärderna varierar beroende på ålder, kön och medborgarskap. Barn får i större utsträckning än ungdomar besök av familj och vänner samt socialtjänst. Flickor får i högre utsträckning besök från frivilligorganisationer och får ägna sig åt arbete eller förtroendeuppdrag, medan pojkarna i högre utsträckning får utrymme för samtal eller aktivitet med personal, psykologsamtal och gruppgemenskap. Det är en betydligt lägre andel av flickorna som anger en god psykisk hälsa under häktestiden jämfört med pojkarna. Andelen med god psykisk hälsa är även lägre i gruppen häktade utan svenskt medborgarskap, i relation till dem med svenskt medborgarskap. Två samband identifieras vad gäller händelser under häktestiden. Ett samband visar att psykisk ohälsa under häktningen samvarierar med tidigare erfarenhet av psykisk ohälsa men också med längre tid i häkte och avsaknad av svenskt medborgarskap. Det andra sambandet visar att misskötsamhet under häktestiden samvarierar med längre tid i häkte, men också med häktning utan restriktioner och häktade personers tidigare erfarenhet av narkotikamissbruk och häktning. Det visar sig också vara mer förekommande med dokumentation om misskötsamhet under jämfört med innan pandemin.
Efter häktestiden får ungefär hälften av de häktade barnen och ungdomarna kriminalvårdspåföljder, vilket motiverar systematiskt arbete med psykisk ohälsa i häkte av mottaglighets- och säkerhetsskäl. Studien påvisar också vikten av fortsatt arbete med mänskliga rättigheter, barnets rättigheter och
jämställdhetsintegrering för att kunna bidra till minskade potentiella skadeverkningar av häktningen.
Författare: Charlotta Lindell, Marcus Dynevall och Emeli Lönnqvist.
Läs vad Europarådets anti-tortyrkommitté skriver om häkten.
Kommentarer är stängda.