Det finns en levnadsregel som kloka människor har kommit framtill: Du ska försöka relatera väl med andra. Du ska tänka dig för. Du ska försöka göra rätt.
Den nuvarande regeringen har bestämt sig för att relatera väl med brottsoffren, men inte till de dömda. Den söker göra rätt genom att införa straffskärpningar utan att fråga sig för. Att tänka sig för är inte deras grej.
I Koranen sägs att den vise frågar och den dumdristige talar. Justitieministern frågar inte vad som är god kriminalpolitik. Han talar istället.
Det finns mycket som ministern skulle kunna fråga när det gäller kriminalpolitik och det finns många som skulle kunna svar, t ex i forskarsamhället. Men han verkar inte ha så goda relationer till forskarna.
Ministern skulle kunna fråga de som suttit länge i fängelse hur det känns att kliva ut i samhället igen. Många är nedbrutna och har inte många alternativ till nya brott. Men ministern har inte så goda relationer till fångar så han frågar inte. Men kommande brottsoffer bävar. Liksom kriminalvårdens personal.
Hur regeringen ska lyckas med sin kriminalpolitik är ett mysterium. Den vill inte följa de goda levnadsreglerna. Den saknar analys och goda relationer med alla berörda.
Det den gör sker i blindo. Jag ser inget ljus i tunneln.
Kommentarer är stängda.