Konsekvenser för kriminalvården.
Sten Levander, professor emeritus, Kriminologiska institutionen, Malmö universitet skriver om skolan, gängbrottsligheten och konsekvenser för kriminalvården.
Sammanfattning
Socialtjänst, Skola, Polis och fritid (SSPf) är de av politikerna utpekade fyra huvudaktörer som ska stoppa den unika svenska gängkriminaliteten. Ska något stoppas måste man vara klar över orsakerna. Den svenska hållningen är att orsakerna är sociala ”skillnader i livschanser”. Det är fel om vi tittar på individer. Fokus på alla orättvisor av detta slag har lett till en ursäktande hållning inför normbrott på individnivå – och en åtgärdskatalog som genererat kaos i klassrummen. Undervisningssituationen blir sämre för alla men särskilt dålig för fyra elevgrupper: pojkar, barn från trasiga hem, barn med NPF-problem och särbegåvade barn. Skolans oförmåga att undervisa trasiga barn är en station på vägen till gängkriminalitet. 90% av alla våldsbrott begås av män. Nästan lika illa är kvoten män/kvinnor när det gäller skolmisslyckanden. Särbegåvade barn som borde bli vår garanti för vår framtida kunskapsnivå får inte nödvändig stimulans. De trasiga barnens psykiatri är bortsorterad – behandling finns men ges inte. Nästa station för sådana barn är kriminalvården…..
Introduktion/problemanalys
Skolans uppdrag är omöjligt pga ett stort antal målkonflikter. Alltså måste man kompromissa. Det görs bättre om problemen analyseras vetenskapligt (”Science is King”). Hur skulle vi lösa följande medicinska problem: ”Under de senaste 30 åren har frekvensen av en viss aggressiv testikelcancer 10-dubblats men bara i Sverige”? Vi skulle göra det kunskapsbaserat och orsaksorienterat. Vi skulle söka förklaringar bland omgivnings- såväl som individfaktorer samt dessa faktorers samspel. Vi skulle inte behöva partiledardebatter om detta.
Skillnaderna i kriminalitet mellan ”utsatta” och vanliga bostadsområden är fyrfaldig. På individnivån finns inget sådant samband – i stället finns det egenskapsprofiler som 30-dubblar kriminaliteten. De aningslösa ser en konflikt, en förklaringsmodell är fel, och väljer en beskrivningsnivå för att förklara allt. Så har vi tänkt i Sverige i 60 år: kriminalitet är en konsekvens av strukturer som kan sammanfattas som skillnader i livschanser. Individfaktorn är ointressant. Vi har vetenskapligt sett fastnat i ett ekologiskt misstag (100 tusen träffar på nätet på ecological fallacy).
I dagens skoldebatt fokuseras skillnader i utbildningsresultat mellan olika grupper identifierade på basen av sociala bakgrundsfaktorer. Infödda och invandrade är en (DN Debatt 6/10-23), hög och låg socialgrupp en annan, föräldrars utbildningsnivå och ekonomiska resurser ytterligare två. Skillnaderna i utbildningsresultat är stora och det uppfattar vi som orättvist. Samma orättvisa ser vi om vi jämför pojkar och flickor. Den orättvisan uppstår därför att flickors hjärnor mognar snabbare än pojkarnas. I slutet av mellanstadiet är skillnaden i kognitiv och social mognad mellan flickor och pojkar ett drygt år. Den äldsta flickan i klasskupén är fem år äldre än den mognadsmässigt yngsta pojken.
Låt pojkar börja skolan ett år senare än flickorna
Genomsnittsbegåvningen (makro-nivå) är densamma för de två könen. På gruppnivå finns skillnader i begåvningsprofil. Flickor är mer verbalt begåvade, pojkar bättre spatialt. Förutom mognadsförsprånget för flickor tillkommer att de utnyttjar sin begåvning bättre (god exekutiv kompetens). Undervisningsupplägget premierar verbal begåvning och exekutiv kompetens. Detta är en orsak till att betydligt fler pojkar än flickor misslyckas utbildningsmässigt. Lösning utifrån orsaksanalysen: låt pojkar börja skolan ett år senare än flickorna. Klarar fler utbildningsmålet har vi förebyggt en viss mängd gängkriminalitet.
God begåvning ökar möjligheten till utbildningsmässiga framgångar. Sedan Oxenstiernas dagar (1632 och framåt) ger det tillträde till högt värderade och välbetalda anställningar. God begåvning är i hög grad ärftlig dvs går i arv till barnen. Därmed uppstår ett pseudosamband mellan barnens skolprestationer och föräldrarnas socialgrupp. Det ser vi som orättvist. Vi vågar inte prata om faktiska orsaker och naturens totala brist på rättvisa. En allmän sanning är att problem bara kan lösas genom man ingriper i orsaksmekanismer. Sociala skillnader är i detta avseende väsentligen konsekvenser, inte orsaker. Den första demokratins lösning på orättvisan var radikal (Aten för 2500 år sedan): lotta ut höga ämbeten. Pacifisten Sokrates råkade bli överbefälhavare.
På individ-nivå: inom kupén är ingen lik någon annan. Vad händer med barn med kognitiva handikapp (t.ex. dyslexi eller låg begåvning), mognadsförsening (självkontroll, moralutveckling och sociala svårigheter) och en tidig livshistoria av traumatisering? De som reagerar internaliserat drar sig undan (ångest, nedstämdhet). De som reagerar externaliserat slåss, bråkar och förstör undervisningssituationen. Utan behandling kan sådana barn räkna med ett vuxenliv i livslångt utanförskap.
Struntar vi i barns moralutveckling levererar vi fler gängkriminella
Modern kriminologisk forskning har identifierat två starka korrelat till ungdomskriminalitet: svag självkontroll och svag moralstyrning. Graden av en individs självkontroll (t.ex. impuls- och affektkontroll) är till en del ärftlig men viktigare är utvecklingen via mognad och intellektuell träning. Föräldrar och skola är de viktigaste aktörerna. Vi föds utan moral (ingen föds ond) men det finns individskillnader i förmågan att ta in och låta sig kontrolleras av moraliska överväganden. Självkontroll kan definieras naturvetenskapligt, moral (rättvisa) finns inte i naturen. Är den därmed objektivt sett godtycklig (vems moral?). Inom en kultur är den ensartad, mellan kulturerna finns stora likheter. Moral finns. Struntar vi i barns moralutveckling levererar vi fler gängkriminella. Särskilt illa blir det för särbegåvade blivande psykopater som skolas via belöning av brottslighet till framtida gängledare. De är tidiga skolvägrare, funktionella analfabeter och iskallt rationella: ”What’s in it for me?”.
Exekutiv mognad: att kunna föreställa sig konsekvenser för framtiden av handlingsval här och nu
Att mogna är att göra beteende till genomreflekterade handlingar. Skolan är en nyckelaktör i den processen via kognitiv och social samspelsträning samt moralutveckling. Innan ett barn har den nödvändiga mognaden (självstyrande och därmed fri) kan beteende kontrolleras via psykologins inlärningslagar. Fundamentalt i dessa lagar är konsekvenser dvs tids-låst positiv och negativ förstärkning, samt ledarskap. Det är ”dressyr av människor” säger vänstern. Stora delar av skolan vägrar att ta till sig metodiken: ”Negativ förstärkning är stigmatiserande och tvång är kontraproduktivt”. Inte före 13 därför att då är inlärningen ”effortless” – man lär sig oavsett om man vill eller inte. Från tidig pubertet börjar egen motivation att bli viktig. Den förutsätter exekutiv mognad: att kunna föreställa sig konsekvenser för framtiden av handlingsval här och nu. Att åstadkomma detta är en av skolans viktigaste uppgifter.
Skolan ingår i det fyrbokstavs-mantra som styr brottspreventivt arbete; SSPf (Socialtjänst, Skola, Polis och den gement skrivna fritid). Gängkriminella begår brott. I stort sett alla har minst en allvarlig psykiatrisk diagnos. Socionomutbildningen saknar helt kriminologiska och psykiatriska undervisningsmoment. Polisutbildningen är inte ens akademiserad i Sverige, lärarutbildningen är underförsörjd med sådana utbildningsmoment. Hälso- och sjukvård nämns sedan 60 år inte när man diskuterar brottspreventionens aktörer. På ett sätt är detta rationellt: BUP saknar sedan 50 år kunskapsmässig och klinisk kompetens att hantera riktigt svåra externaliserade psykiatriska störningar inklusive missbruk. SIS är nedrustade ersättningar för tidigare ungdomsvårdsskolor och ungdomsfängelser och vida underlägsna den tidens topp-institutioner Roxtuna, Bärby, Brättegården och Lövsta. Några få varan-liknande åldringar (t.ex. jag) har sådan surt förvärvad klinisk skicklighet. För den blev jag de-legitimerad som läkare. Grädde kröner moset: Alla ska samverka men har radikalt olika uppfattningar om verkligheten och kan inte samverka pga sekretessregler. Ingen skyddar numera sådana barn från dem själva.
Kriminalvården har ett uppdrag föregånget av misslyckanden inom andra verksamheter
Till kriminalvården kommer en brokig samling av individer, var och en med en unik och oftast traumatiserande livshistoria. Några har stängt ner sina psykofysiologiska stresshanterings-system, de kan varken bli deprimerade eller reagera med rädsla/ångest som varnar dem för dåliga beslut. De har stängt av spegel- och von Economo-neuron och förlorat förmågan till medkänsla. Via härmning utveckar de förmågan att agera våldsamt utan att egentligen känna något (skådespeleri). Impulsbeslut och kort stubin är vanliga vid kränkningar och motgångar. Framförhållning saknas. Moraliska regler – vad är det för dem? Jag gav 46 intagna på ett Klass-1-fängelse ett moralformulär som i en tidigare undersökning kunde skilja 300 personer som satt i öppna fängelser från 300 vanliga arbetstagare och 300 polisstudenter med 90% säkerhet. De 46 fyllde i formuläret två gånger: svara precis som du tycker, respektive svara så att du får ett jobb du vill ha. Fem fick jobbet, resten visste inte tillräckligt om rätt och fel. Kriminalvården har ett uppdrag föregånget av misslyckanden inom andra verksamheter: socialtjänst, skola, sjukvård, speciellt psykiatri och rättsväsen. Grattis.
Nya elektroniska övervakningsmetoder kan ersätta nästan alla nya fängelser
Man tror att det behövs minst dubbelt så många fängelseplatser som i dag. Nya elektroniska övervakningsmetoder kan ersätta nästan alla dessa. I Norge har fåren inga stängsel. Det ger förutsättningar för systematisk träning av sviktande prosociala förmågor i reell miljö och enligt beteendeanalytiska principer. Förstärkta och differentierade kriminalvårdsinstitutioner skulle kunna utgöra basen för sådant arbete för förövare från 13 års ålder.
Sten Levander
Professor emeritus
Kriminologiska institutionen, Malmö universitet
Kommentarer är stängda.