Brottsofferjouren i Haninge-Nynäshamn

Intervju med Carin Flemström.

Thomas Ekbom intervjuar.

Jag intervjuade Carin Flemström i hennes egenskap av ordförande för Brottsofferjouren i Haninge-Nynäshamn, ett uppdrag hon har haft i nio år. Hon är en välmeriterad kvinna som arbetat med sociala frågor hela sitt liv. Man blir imponerade av hennes CV.

Hon konstaterar inledningsvis att hon under näst intill hela sitt yrkesliv hade negligerat en oerhört drabbad grupp medborgare och att hon som väldigt många andra varit fixerad vid gärningsmännen. Det är enligt henne chockartat att se hur lite man ser till brottsoffers andra behov än att slippa ha med gärningspersonen att göra.

Det är absurt att samhället satsar stort på kriminella missbrukare med ett väldigt blandat resultat, säger Carin Flemström. Samhället kan inte göra annat, men hon är inte alls mot det, tvärtom.  Men man lämnar brottsoffren nästan utan stöd. Det finns inte ett system för det.

Vid en grillfest i Jordbro där ett nätverk firade en sjuåring på hans födelsedag kom en bil förbi och två personer blev skjutna. De drabbade har berättat att ingen myndighet tog en ordentlig kontakt med dem.

Vi, som frivilligpersoner, säger Carin Flemström, har inledningsvis varit den enda egentliga stödinstansen för de anhöriga i Jordbro, vilka fått sina hem beskjutna nyligen eller vars barn blivit mördade.

Riksförbundet Brottsofferjouren Sverige kräver en brottsofferlag

Riksförbundet Brottsofferjouren Sverige kräver en brottsofferlag. Man vill bryta ut viktiga delar i andra lagar och tydliggöra brottsoffers rättigheter.

Till min sorg, säger Carin Flemström, är vänstern totalt ointresserad av brottsoffren. Det är moderaterna och sverigedemokraterna som talar om brottsoffren.

Men de å sin sida ser bara behovet av hämnd eller straff. De ser inte att man behöver ställa livet till rätta.

Brottsofferjouren Sverige jobbar hårt för att påverka och även lokala och regionala jourer berättar hon och utvecklar vidare:

När det gäller Haninge-Nynäshamns brottsofferjour så är den liten.  Det finns 65 lokala eller regionala jourer i Sverige, som alla tillhör riksförbundet.

Det intressanta är att vi är egna juridiska personer, vilket innebär att vår lokala jour har egen ekonomi och egna avtal med kommunerna. Som en franchise-organisation  – man ställer  upp för värdegrund och minimikrav i struktur och organisation

Allt styrelse- och allt stödarbete är volontärt. Ordförande i jouren har inget betalt, men genom att vi arbetar så nära polisen och det är så många ärenden så har vi en anställd samordnare på nittio procent.

Det är det en förutsättning för att kunna  leva upp till kraven från riksförbundet. Samordnaren finansieras av Haninge och Nynäshamns kommuner och Brottsoffermyndigheten.

Förra året utsåg vi stödpersoner för 408 nya personer och hade ca 100 kvar från tidigare år. Förutom att man har den lokala organisationen så organiserar BOJ även stöd till domstolar så man kan få en person som tar emot en och följer med hela tiden under rättegången.

Det är långt från alla som har ett målsägarbiträde.

Som brottsoffer är man utsatt hela tiden. Det är långa utredningar. Många förövare är ute i frihet i väntan på dom. Utsattheten efter frigivningarna är en del av problemet. Om det är fråga om hämnd så hänger det ihop med om det har funnits någon relation.

Men det är också  jobbigt att se den här personen igen i grannskapet.

Men problematiken finns långt tidigare. Den mest utsatta tiden är när man är rädd att göra polisanmälan.

Något som vi ofta får jobba med är att människor ska våga att göra polisanmälan. Möjligheten att hämnas, öva utpressning och hota är större innan polisanmälan. Möjligheten är också stor före rättegången. Man kan få samtal på natten, man får bilder på barnens förskola.

Blir man ådömd skadestånd förutsätts det att man själv ska kontakta kronofogden

Så kan man bli ådömd skadestånd och då förutsätts det att man själv ska kontakta kronofogden och utkräva skadeståndet från personen och då blir det en ny relation till gärningspersonen. Då återuppväcks alla känslor. Det här är Sverige helt unikt med i Europa.

I andra länder är det staten som går in. Men Justitieminister Strömmer har tillsatt en utredning som ska se över den saken, något som vi har uppvaktat regeringarna om i åratal.

PTSD

Det som jag ser som den största skadeverkningen för ett brottsoffer är om man har varit utsatt på ett sätt som  varit väldigt integritetskränkande. Då blir det posttraumatisk stress. Om det då inträffar något nytt, även ganska bagatellartat så är man där igen. Det gäller framför allt sexualbrott.

Det finns en hierarki bland brottsdrabbade. Är det så att du har blivit utsatt för våld i nära relation så finns det relationsvåldsteam i alla kommuner. Men har du blivit utsatt för en gruppvåldtäkt utanför familjen eller av okända, då finns det inget team. Om du är homosexuell och blivit halvt dödad när gänget försökt göra Jordbro bögfritt och tar kontakt med kommunen så får du bara höra: synd att du inte är avhoppare, då hade vi kunnat hjälpa dig.

Det finns inget system i samhället för samordnade insatser för brottsoffer, utom för unga. Det finns i allmänhet stödcentra i kommunerna för unga brottsutsatta upp till tjugo år och det finns för våld i nära relationer. Men i alla andra fall förutsätts det att brottsoffret ska klara sig själv.

Det allvarligaste idag för brottsoffren är det ökade våldet och tystnadskulturen

Det allvarligaste idag för brottsoffren är det ökade våldet, tystnadskulturen, du är ju rädd att anmäla om någon repat din bil.

Det som vi vet är att antalet gärningspersoner inte har ökat, men antalet brottsdrabbade har ökat. När någon skjuter in i en grillfest och dödar en person och skadar en annan så är det en gärningsperson i våldsstatistiken, men det är tio personer som har hotats, dödats eller skadats. Men även grannar och anhöriga berörs, kanske trettio personer tillsammans.

Efter händelsen i Jordbro lämnades de drabbade familjerna helt åt sidan och det var genom att polisen förmedlade ärendena hit som vi fick kontakt med de brottsdrabbade. Socialtjänsten är dåligt rustad för ett samordnande uppdrag. Det är för många stuprör som den drabbade själv ska kontakta.

Den organisationsform jag hoppas på är Samordningsförbundet. Det finns finansiell samordning mellan arbetsförmedling, försäkringskassa, regionernas sjukvård och kommunerna,  där man går samman om insatser. De har börjat förstå att brottsutsatthet leder till långa sjukskrivningar och ständigt återkommande problem på arbetsmarknaden.

Detta med medmänskligt stöd är oerhört intressant rent metodmässigt

Vi ska inte som brottsofferjour ta det psykiska ansvaret, det ekonomiska och allt annat ansvar för det som de brottsdrabbade hamnat i. Vi är en jour som ska kunna hjälpa vidare till rätt instans och vi ska stå för ett medmänskligt stöd. Detta med medmänskligt stöd är oerhört intressant rent metodmässigt. De flesta som blir kontaktade blir väldigt överraskade av att medmänniskor bryr sig. Det är också integrationsskapande, ökar tilltron till medmänniskor och samhälle.

En annan fråga är hur de som bor i våldsutsatta grannskap kan få hjälp att flytta när de pga brottsutsattheten inte kan bo kvar. Det visar sig helt omöjligt. Varken socialtjänst eller allmännyttan kan tänka ställa upp. Kommunerna måste bli bättre på att hjälpa till med bostadsbyten. Det försöker vi påverka politikerna att ta tag i.

Vi som arbetar här är en styrelse på nio personer, vi har en betald samordnare och 7-8 stödpersoner. Vi rekryterar och utbildar nya stödpersoner. Många tar ett par ärenden, sedan försvinner de när det blir för tungt, särskilt de unga.

Det blir så att jag som ordförande och samordnaren är inne i många ärenden.

De bästa stödpersonerna är de nyblivna pensionärerna

De bästa stödpersonerna är de nyblivna pensionärerna som jobbat med människor på något sätt. Vi borde göra rejäla rekryteringskampanjer bland denna grupp.

Merparten av våra ärenden får vi av polisen. När man gör en brottsanmälan så får man en fråga: vill  du ha kontakt med brottsofferjouren? Svarar man ja får brottsofferjouren brottsanmälan från polisen, med enbart faktauppgifter. Då ska vi ringa upp brottsoffret inom tjugofyra timmar om det är grovt våld och annars inom 48 timmar.

Det är ungefär 60 000 brottsoffer som brottsofferjourerna möter varje år. Under de senaste tre åren har jag varit stödperson för 250 personer.

Det var lättare att rekrytera stödpersoner när våldet inte var så omfattande

Det var lättare att rekrytera stödpersoner när våldet inte var så omfattande. Nu ser människor framför sig: kommer det här drabba mig?

Om man ser det historiskt så är det tyvärr så att brottsoffren inte har lyfts fram i politiken. Det börjar bli lite bättre nu, bl.a. genom att vårt riksförbund har blivit bättre på utåtriktat arbete. Jag tycker också att vi borde aktivera oss civilrättsligt. Det så mycket av myndighetsövergrepp.

Brottsoffer har alltid funnits, men har alltid osynliggjorts utom där kvinnorörelsen har verkat och lyft fram kvinnor som offer och i viss mån även RSFL som verkat när det gäller de homosexuella. Men jag vurmar också för de manliga brottsoffren, som ofta behandlas nedlåtande. En man som brottsoffer ska resa på sig och borsta av sig. Mäns lidande är underskattat. Män får inte vara svaga.

Jag  konstaterar att det finns ett uppvaknande för brottsoffren. I gängvåldets spår har de uppmärksammats. Stalkingen, som kanske skadar brottsoffren mest har också lett till en ny stalkinglagstiftning.

Det finns tre saker som jag tycker är viktiga för framtiden:

Det grundläggande är att socialtjänstlagen tydliggörs eller att vi får en brottsofferlag som gör att socialtjänsten måste stå för samordnande insatser på samma sätt som de arbetar med relationsvåldsteam. Att det finns brottsofferteam.

Det andra är att det finns akut krisstöd liknande det som bl.a. Röda Korset bedriver för tortyrskadade.

Det tredje är att det utvecklas ett system för hur man kan byta bostad. Det är inte lätt om man bor i utsatt område och vill byta till ett lugnt. Det borde kunna ske genom myndighetssamverkan.

Thomas Ekbom tackar för ett givande samtal och önskar Carin Flemström lycka till.

Faktaruta om BOJ
Statistik för hela riket:

Under 2023 gav BOJ stöd till 61 496 brottsoffer, vittnen och anhöriga från Sveriges alla kommuner. Det är nästan 7 000 fler än föregående år. 

De vanligaste brotten under året gällde misshandel (22 %), olaga hot (10 %), bedrägeri (10 %), ofredande (7,5 %) och stöld (5,6 %). Antalet stödsökande som utsatts för bedrägerier ökade med över 55 procent. 

Polisens förmedling av stödsökande till BOJ ökade med 31,5 procent jämfört med föregående år. Det var den största ökningen på 10 år och ett resultat av det nationella projektet Operation: Har du ställt frågan.

Tips på ytterligare läsning om brottsoffer: Att ytterligare kränka brottsoffer