En solidarisk aktivist besöker Europa

Professor Susanne Karstedt som har skrivit denna artikel deltog i Stockholm symposium of Criminology 2025 där hon också lyfte fram solidaritet för alla marginaliserade grupper inklusive fångar.
Det hon säger är mycket viktigt. Om vi saknar solidaritet med de dömda när de straffats så är vi inte öppna för att hjälpa dem tillbaka i samhället.

Fängelser, värderingar och mänskliga rättigheter

Under de senaste decennierna har fängelseforskningen i Europa letts och formats av kvinnliga forskare. Sonja Snacken och Kristel Beyens i Belgien, Pat Carlen och Allison Liebling i Storbritannien, samt Laura Piacentini om ryska fängelser, delar alla ett djupt humanistiskt synsätt på sitt ämne och sina forskningsobjekt.
De stannade inte vid murar och grindar, utan gick direkt in i själva ”odjuret” — fängelset — och korsade gränserna till en (mestadels) manlig värld av fångvaktare och intagna, där kvinnor var en sällsynt syn. Likt deras föregångare och pionjär Elizabeth Fry i 1800-talets Storbritannien, återvände de med nya och innovativa förståelser av institutionen och dess invånare, samt engagerade sig i reformer och politisk och offentlig debatt.

Fängelset som en moralisk mikrovärld där moral och värderingar är djupt inbäddade i institutionens dagliga funktion och kanske synligare där än i livet utanför

Deras forskning och akademiska arbete gick bortom den medkänsla som 1800-talets fängelsereformatörer som Elizabeth Fry visade. De visade att fängelset är ett mikrokosmos med porösa väggar mot samhället utanför – ett mikrokosmos där ojämlikhet, makt och spänningar koncentrerades. Framför allt erbjöd de djupgående insikter om fängelset som en moralisk mikrovärld där moral och värderingar är djupt inbäddade i institutionens dagliga funktion och kanske synligare där än i livet utanför.

Bland denna grupp utmärker sig Sonja Snacken genom att vara uttalat europeisk i sina värderingar, sitt engagemang och sin ”akademiska aktivism”, som hon nyligen beskrev för unga kollegor vid Griffith Criminology Institute. Hennes tvåspråkiga hemland Belgien är utan tvekan ett land där europeiska perspektiv lättare utvecklas än på andra platser. Som jurist och kriminolog rör hon sig obehindrat mellan det lokala och det ”kontinentala”, med ett internationellt och samhällsvetenskapligt perspektiv.

Mänskliga rättigheter utgör en praktisk moral och ett sätt att tillämpa moral inom fängelsesystemen

Hennes engagemang i fängelser som institutioner och för de intagnas liv ledde därför naturligt till ett engagemang för fångars mänskliga rättigheter. Hennes enastående bedrift är att hon översatte vad hon lärt sig om fängelsernas moraliska universum till de universella värdena mänskliga rättigheter och människovärde. Hon insåg tidigt att mänskliga rättigheter utgör en praktisk moral och ett sätt att tillämpa moral inom fängelsesystemen.

Därför har hennes syn på den svåra frågan om bestraffning inte varit filosofisk eller politisk, utan praktisk – eller bättre uttryckt, praktiskt humanistisk – ”akademisk aktivism”, som hon kallar det. Att forma, genomföra och övervaka mänskliga rättigheter och människovärde i det dagliga livet i belgiska och europeiska fängelser har varit hennes centrala uppgift – och är det fortfarande – under de senaste decennierna. Särskilt har hon engagerat sig för de grupper som är marginaliserade bland de redan marginaliserade: högsäkerhetsfångar, utländska, äldre, psykiskt sjuka och funktionsnedsatta fångar.

Hennes arbete för Europeiska kommittén för förebyggande av tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (CPT) under mer än två decennier har övertygat henne om värderingarnas betydelse – både deras styrkor och svagheter – i hur vi straffar och behandlar de vi straffar. Här, så mycket som mänskliga rättigheter är universella, menar Sonja Snacken uttryckligen europeiska värderingar, och de europeiska institutioner som stöder och stärker dessa värden.

Stark övertygelse om att Europa kan motstå straffande tendenser

När många kollegor fruktade att europeiska länder skulle följa USA:s väg mot massfängslande, var hon övertygad om att Europa hade brandväggar mot en sådan utveckling. År 2010 ställde hon frågan i en artikel – men artikeln uttrycker stark övertygelse om att Europa kan motstå straffande tendenser. Och så blev det. Även när USA långsamt minskar sin massfängsling, har de europeiska fängelsesiffrorna aldrig varit i närheten.

Hur kunde européer och europeiska stater stå emot straffande tendenser?

I kärnan av det europeiska motståndet placerade Sonja Snacken – tillsammans med Els Dumortier och Tapio Lappi-Seppälä – den specifika struktur som kännetecknar den europeiska välfärdsstaten och dess grundläggande värde: solidaritet, som hon kallar ett ”typiskt europeiskt värde” (Snacken, 2010, s. 280).

Hon citerar själv Europeiska kommissionens (2008) Renewed Social Agenda: Opportunities, Access and Solidarity in 21st Century Europe:

Européer delar ett åtagande för social solidaritet: mellan generationer, regioner, de bättre ställda och de mindre bemedlade, och rikare och fattigare medlemsstater. Solidaritet är en del av hur det europeiska samhället fungerar och hur Europa förhåller sig till resten av världen. Äkta jämlikhet i möjligheter beror både på tillgång och solidaritet. Solidaritet innebär handling för att hjälpa dem som är missgynnade.

Straffrättspolitiken bör stödja – inte underminera – värden som frihet, autonomi, solidaritet, värdighet, inkludering och säkerhet

En rapport från British Academy bekräftar detta och slår fast att straffrättspolitiken bör stödja – inte underminera – värden som frihet, autonomi, solidaritet, värdighet, inkludering och säkerhet (2014, s. 17). Det är dessa värden som bör styra vår behandling av alla medborgare – även lagöverträdare – som medborgare vars behandling måste återspegla samhällets grundläggande värden.

Solidaritet och straff

Inom kriminologisk forskning har välfärdsvärden ofta förväxlats med det som har kallats kollektivistiska värden (Karstedt, 2006). Men kollektivistiska värden handlar om stöd som begränsar sig till den egna gruppen – vanligtvis familj och släkt – snarare än att sträcka sig ut till främlingar. De stärker därmed välfärden i en liten kollektiv enhet snarare än samhället som helhet.

Den moderna europeiska välfärdsstaten bygger däremot på solidaritetsvärden, så som de beskrivs av Europeiska kommissionen (2008), och det rör sig därmed om omfattande, inkluderande värden. Solidaritet kan ta sig många uttryck: att arbeta ideellt, skänka pengar till behövande eller att staten stöder människor i behov – exempelvis arbetslösa, äldre, familjer eller personer med funktionsnedsättning.

En bred definition av dessa uttryck för solidaritet är:

”viljan att bidra till andras välfärd” och insikten om ett ”gemensamt öde” samt att ”vi behöver varandra” (van Oorschot och Komter, 1998).

Solidaritet har tre dimensioner:

• Beräknande solidaritet: bygger på insikten att våra öden är sammankopplade.
• Affektiv solidaritet: bygger på genuin omtanke, moralisk plikt, rättvisa och ömsesidighet – vissa skulle kalla det empati.
• Strukturell solidaritet: formas av närhet (t.ex. familj), identitet (t.ex. etnicitet) och uppfattningar om förtjänst.

Hur människor agerar solidariskt beror alltså både på deras egna förutsättningar och på hur de uppfattar mottagaren. Det är tydligt att fångar utgör en särskild mottagargrupp.
För att människor ska känna solidaritet med denna grupp är det viktigt om fångarna upplevs som oskyldiga, orättvist behandlade eller visar ånger och vilja till förändring.

Forskningsresultat

Vi använde data från 26 europeiska länder för åren 2010–2013 och mätte:

• fångtal (hur många som sitter i fängelse per 100 000 invånare),
• fängelsevillkor,
• intagningsfrekvens (hur ofta någon döms till fängelse).

Solidaritetsvärden mättes bland annat genom:

• viljan att bidra (t.ex. betala skatt),
• moralisk plikt och genuin omtanke (t.ex. donationer),
• rättvisa (särskilt gentemot mindre bemedlade),
• ömsesidighet och inkludering (t.ex. om man vill ha grannar med brottslig bakgrund eller inte),
• allmän samhällsanda.

Data hämtades från bl.a. European Value Survey, European Social Survey, World Giving Index och politiska partiprogram mellan 2004 och 2012.

Vad vi fann:

Solidaritetsvärden påverkar olika former av straffande på olika sätt:

• Låga fångtal hänger ihop med rättvisa, ömsesidighet och social rättvisa. Länder där medborgare är villiga att bidra, värnar om rättvisa och jämlikhet har i regel lägre fängslande.
• Länder där förövare ses som ovärdiga (t.ex. ogillande av grannar med brott i bagaget) har högre intagningsfrekvens.
• Fängelsevillkor påverkas däremot knappt av solidaritetsvärden i stort. Men: I länder där medborgare känner moralisk plikt och omtanke om andra är fängelsevillkoren märkbart bättre.
• Där medborgare är villiga att utesluta och döma ut förövare är villkoren i fängelserna hårdare.

Slutsatser

Dessa resultat bekräftar Sonja Snackens syn på vikten av värderingar och mänskliga rättigheter i straffsystemet. Hon har rätt i att lyfta fram den europeiska välfärdsstatens och solidaritetens roll för att:

• hålla fängslandet på låga nivåer och
• skapa mer humana förhållanden i fängelser.

Solidaritet – särskilt i form av inkludering, rättvisa och ömsesidighet – fungerar som ett skydd mot hårda och straffande strömningar.

Att erkänna fångar som ”medborgare vars behandling måste spegla våra samhälleliga grundvärden” och deras rätt till värdigt liv, även i fängelse, är en viktig läxa. Det är en insikt som sträcker sig långt bortom murar och fängelsesystem – den stärker vår europeiska identitet och vår tro på dessa värden.

Sonja Snackens inspirerande akademiska aktivism har under många år fört fram dessa ideal och bana väg för framtida generationer av kriminologer och aktivister.

Susanne Karstedt

Professor, Institutionen för kriminologi och straffrätt, Griffith University, Brisbane, Australien

Referenser

• British Academy (2014). A Presumption against Imprisonment. Social order and Social Values. London: British Academy.
  (En presumtion mot fängelsestraff. Social ordning och samhälleliga värderingar.)
• Europeiska kommissionen (2008). Renewed Social Agenda: Opportunities, Access and Solidarity in 21st Century Europe, meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén, 2 juli, COM(2008)412 final.
  (Förnyad social agenda: Möjligheter, tillgång och solidaritet i 2000-talets Europa.)
• Karstedt, S. (2006). Democracy, Values and Violence: Paradoxes, Tensions, and Comparative Advantages of Liberal Inclusion. Annals of the American Academy of Political and Social Science, 605: 50–81.
  (Demokrati, värderingar och våld: Paradoxer, spänningar och jämförande fördelar med liberal inkludering.)
• Snacken, S. (2010). Resisting punitiveness in Europe. Theoretical Criminology, 14(3): 279–292.
  (Att motstå straffande tendenser i Europa.)
• Snacken, S. & Dumortier, E. (red.) (2012). Resisting Punitiveness in Europe? Welfare, Human Rights and Democracy. London: Routledge.
  (Att motstå straffande tendenser i Europa? Välfärd, mänskliga rättigheter och demokrati.)
• van Oorschot, W. & Komter, A. (1998). What is it that ties..? Theoretical perspectives on social bond. Sociale Wetenschappen, 41(3): 5–24. (Vad är det som binder oss samman? Teoretiska perspektiv på sociala band.)
  ——————-
  Denna artikel är ett kapitel i en Liber Amicorum för Sonja Snacken.
  Kapitlet ingår i antologin:
  Sonja Snacken: redelijk eigenzinnige humaniste = Un humaniste engagé = An inspiring humanist, utgiven av VUBpress (Universiteit Brussel), 2021
  Översatt till svenska av Chatgpt-4o.

Efterord:

Winston Churchill och fängelserna – en kort berättelse

När Winston Churchill var inrikesminister i Storbritannien hade han ansvar för fängelsesystemet. Redan då visade han en ganska ovanlig inställning för sin tid: han ansåg att fängelser inte bara skulle straffa, utan också ge människor en chans till förbättring. Han sa bland annat:

”The mood and temper of the public in regard to the treatment of crime and criminals is one of the most unfailing tests of the civilisation of any country.”

Det betyder ungefär: ”Hur ett land behandlar sina fångar visar hur civiliserat landet är.”