Sveriges väg från en human och rättssäker kriminalpolitik till en repressiv och inhuman kriminalpolitik byggd på upprördhet och hämnd

Den nya regeringens paradigmskifte i kriminalpolitiken bygger på samma principer som de USA utvecklade på 1980-90 talen med längre straff, inkapacitering och fängelse. Det ledde till en enorm utbyggnad av fängelseplatser. USA byggde flest fängelseplatser i Världen till ca 800 platser per 100 000 invånare (Sverige har 70 fängelsefångar per 100000 per invånare), till oerhört höga kostnader och utan effekt på brottsnivån eller våldsbrottsligheten.

Rehabiliteringsinsatser i samhället nedmonterades. Personalen på fängelser arbetade inte för att motverka återfallsriskerna. Det var straff som gällde och personalens attityder förändrades. De minimerade kontakten med intagna.

Birgitta Göransson skriver här om Sveriges väg från en human och rättssäker kriminalpolitik.

Målet för kriminalpolitiken i Sverige

Sedan andra världskriget har målet kriminalpolitiken varit att minska brottsligheten och öka tryggheten. Den har grundats i att utmäta straff för brott i form av ett frihetsberövande. Straffmätningen har byggt på kunskap, proportionalitet och likhet inför lagen. Alla politiska partier har varit överens om kriminalpolitiken. På 1980-talet kom en straffrättsreform som innebar att straffmätningen enbart skulle grundas på straffvärdet. Människor som begår samma brott ska ha samma straff. Tidigare hade i vissa fall brottslingens personliga problematik kunnat påverka straffets längd.

Kriminalvårdens uppdrag

Fängelser blir enbart brottsskolor om inte personaltätheten är någorlunda hög och återfallsförebyggande insatser sätts in.

Kriminalvårdens uppdrag har varit att verkställa straff på ett rättssäkert sätt (”med aktning för människovärdet” angavs efter andra världskriget). Samtidigt ska kriminalvården arbeta för att förebygga återfall i brott inom straffets ram. En politik som alla politiska partier tidigare stått bakom och som byggde på en kunskap om att brottsligheten till en del kunde förklaras med socioekonomiska faktorer och utsatthet. Under perioder där alla fängelseplatser fylldes beslutade politiker om reformer om alternativ till fängelse vid mycket korta fängelsestraff för att minska belastningen, som t.ex. att avtjäna fängelsestraffet i hemmet med fotboja och restriktioner av fritiden.

Internationell och nationell forskning har under decennier visat att fängelsestraff inte avskräcker brottslingar. Att förlänga långa fängelsestraff har ingen effekt. Fängelser blir enbart brottsskolor om inte personaltätheten är någorlunda hög och återfallsförebyggande insatser sätts in.

Att delta i behandlingsprogram kräver att man tvingas se effekterna av sina brottsliga handlingar för brottsoffer och nära anhöriga men ger samtidigt en möjlighet att förändras

Eftersom kriminalvårdens intagna är sämre rustade i alla avseenden jämfört med befolkningen i stort har de återfallsförebyggande insatserna utgått från att på olika sätt stärka förmågan hos dömda att leva ett lagligt liv. Kriminalvården har arbetsplikt i olika verkstäder som kompletteras med skol- och yrkesutbildning, psykosociala och pedagogiska insatser för att minska återfall i missbruk, våld, kriminell livsstil, kvinnomisshandel och sexualbrottslighet. Att delta i dessa behandlingsprogram kräver att man tvingas se effekterna av sina brottsliga handlingar för brottsoffer och nära anhöriga men ger samtidigt en möjlighet att förändras.

Skötsamheten är mycket hög. 96 procent av alla permissioner genomförs utan anmärkning. Ytterligare tre procent återkommer till anstalten men försent eller alkohol- eller narkotikapåverkade

Att klara en övergång till ett socialt liv och lämna en kriminell livsstil kräver också att man får möjlighet att slussas ut i slutet av fängelsevistelsen genom att bygga upp sociala relationer, träna sig att arbeta under friare former (lämna fängelset och gå tillbaka dit efter jobbet) och att prövas i utevistelser under permissioner. Kriminalvården har stränga krav för att bevilja dessa former av utsluss, kontroller under utevistelserna och sanktioner vid misskötsamhet. Skötsamheten är mycket hög. 96 procent av alla permissioner genomförs utan anmärkning. Ytterligare tre procent återkommer till anstalten men försent eller alkohol- eller narkotikapåverkade.

Vad har uppnåtts med den hittillsvarande politiken?

Andelen av befolkningen som uppger att de utsatts för våld minskar kontinuerligt sedan 2006

Brottsökningen har stannat av efter år 1990. År 2021 minskade den anmälda brottsligheten innan senaste straffskärpningarna trätt ikraft. De anmälda misshandelsbrotten minskar sedan 2010. Ungdomsbrottsligheten har sjunkit under flera år och går inte ner i åldrarna. Den självrapporterade brottsligheten minskar för tredje året i rad år 2022 och ligger på lägsta nivån sedan 2016. Andelen av befolkningen som uppger att de utsatts för våld minskar kontinuerligt sedan 2006. Andelen ungdomar som utsatts för brott har minskat under flera år. Kriminalvårdens uppföljning visar att de genomsnittliga återfallen i brott tre år efter avtjänat straff (när alla brottstyper sammanräknas) har sjunkit från 42 procent till 32 procent de senaste 10 åren. Av de som avtjänade kortare fängelsestraff med fotboja återföll 14%. Av de som dömts förr sexualbrott återfaller 2 % i nya sexualbrott.

Det är ovanstående politik som socialdemokraternas talesperson i kriminalpolitiska frågor och vice ordförande i Justitieutskott, Ardalan Shekarabi vill göra upp med. ”Vi behöver ha en starkare repressiv stat och en stat som kan återta kontrollen” sade han i en artikel i DN 25 oktober 2022. En repressiv politik genomfördes hela senaste mandatperioden av socialdemokraterna genom propositioner från justitieminister Morgan Johansson. Vad innebär en starkare repressiv stat? Angiverisystem, kontroll av medborgarnas privatliv, kameraövervakning överallt? Riksdagen fattar demokratiska beslut om nya lagar. Regeringen styr tillämpningen genom statliga myndigheter i rättskedjan. Vilken ökad statlig kontroll efterfrågas?

Konsekvenser för Kriminalvården
Efter alla straffskärpningar och repressiva politik under 2015-2021 är nu tillståndet i Kriminalvården helt förändrat. Kriminalvården har haft upp till 114 procents beläggning senaste året. Man har blivit tvungen att dubbelbelägga i celler som är avsedda för en person och utnyttja alla utrymmen för att skapa nya platser. Specialavdelningar, som man vet betyder mycket för att minska återfall i brott, har Kriminalvården tvingats stänga för att kunna ta emot intagna av alla möjliga slag på dessa avdelningar. Därigenom har alla särskilda evidensbaserade insatser mot narkotikamissbruk avvecklats som uppsökare på häkten, behandlingsavdelningar för narkomaner, psykologer i frivården för insatser mot unga. Den framgångsrika 12-stegsbehandlingen har upphört. Klostret på Kumla har stängt. Där kunde livstidsdömda och intagna dömda till mycket långa straff bearbeta sina brott i enskilda samtal med präst och under retreat.

En hög tjänsteman inom Kriminalvården med många års erfarenhet beskriver tillståndet så här i november 2022: ”Det är en synnerligen ansträngd och allvarlig situation. Platsbrist, personalbrist, kompetensbrist. Det allvarliga med alla reformer är att ingen kan överblicka alla konsekvenser av så många straffskärpningar samtidigt. Det saknas en samlad strategi för ett tryggare och säkrare samhälle. Hela integrationsmisslyckandet har nu blivit en straff- och inkapaciteringsfråga som lösning på brottsligheten. Alla reformer görs i blindo och man slänger ut barnet med badvattnet. Rättssäkerheten äventyras. Kriminalvården har svårt att hinna med individuella insatser. De fina reslutat som Kriminalvården byggt upp i det återfallsförebyggande arbetet under lång tid kommer inte att kunna fortsätta utvecklas. Det finns inte kapacitet och resultaten kommer förmodligen att försämras med risk för att statsmakten tolkar resultaten som att återfallsförebyggande insatser är bortkastat. De ekonomiska konsekvenserna av Tidöavtalet och straffskärpningar klarar inte regeringen av att överblicka. Det är enorma kostnader i inkapacitering.”

Det man inte vet om brott får man lära sig därinne. Jag fick mycket kunskap om droger

Effekten av överfyllda fängelser och högre andel återfall har redan blivit synlig. Borås tidning har granskat 90 dömda gängkriminella och följt upp dem efter avtjänat straff. I en artikel 7 november 2022 publicerar de resultaten. 93 procent av dem återföll i brott. Männen hade tillsammans dömts till 325 års fängelse till en genomsnittlig kostnad av 261 milj.kr. ”Det man inte vet om brott får man lära sig därinne. Jag fick mycket kunskap om droger”, säger en av de tongivande gängkriminella som intervjuades.

Gängbrottslighet måste bekämpas med förebyggande insatser

Den brottslighet som ökat de senaste 4 åren är de brutala och farliga gängskjutningarna med dödlig utgång som också utsätter allmänheten för allvarliga risker särskilt de som bor i utsatta områden. Denna gängbrottslighet måste bekämpas med olika medel. Det finns ingen forskning som stödjer att gängbrottslighet enbart går att bekämpa med polisiära insatser och straff. Inte ens polisen i Danmark tror att de dubbla straffen för gängkriminella och tillträdesförbud för gängkriminella kan förklara att antalet gängkriminella under en tioårsperiod minskat med 30 procent. Forskare i Danmark menar att minskningen av antalet gängkriminella främst kan tillskrivas förebyggande insatser, där nyrekrytering till gäng förhindrats med insatser under flera år. Ungdomar i tidiga tonåren på väg in i brottslig karriär har fångats upp av ett finmaskigt nät av socialarbetare, lärare och fritidsledare. De stödjer den unge i skolan, på fritiden och arbetar tillsammans med familjen med att hjälpa och stödja även den.

Den nya regeringens kriminalpolitik
Den nya regeringens kriminalpolitik bygger på SD.s kriminalpolitik som förtydligas i Tidöavtalet. De reformer som regeringen vill införa innebär enbart ökad repression med kriminaliseringar, straffskärpningar eller utvidgning av tvångsmedel. SD och regeringen föreslår följande: Utvisning vid misstanke om terrorism, dubbla straff för gängkriminella, visitationszoner, anonyma vittnen, vistelseförbud, kriminalisering av deltagande i kriminella gäng, lägre gräns för obligatorisk häktning, avskaffad straffreduktion för 18–20-åringar, hemliga tvångsåtgärder mot barn under 15 år, sänkt straffmyndighetsålder, skärpta straff för vålds- och sexualbrott, minskade möjligheter till alternativ till fängelse, avskaffande av dagens form av mängdrabatt, avskaffande av villkorlig frigivning, kriminalisering av rymning, inskränkning av rätten till permission, utvisning på grund av bristande vandel.

Flera av dessa förslag är prövade i andra länder och har avvecklats eftersom de är rättsosäkra och svåra att tillämpa. De ger inte effekt på brottsligheten och bryter mot konventionen om mänskliga rättigheter och barnkonventionen. Anonyma vittnen i en rättegång har en begränsad effekt i praktiken och kan inte användas i större omfattning enligt domare. Bevekelsegrunderna för den som vittnar i rätten, tillförlitlighet och rättssäkerhet har bidragit till att det avvisats tidigare i offentliga utredningar. Det är också lätt att identifiera ett anonymt vittne. Flera domstolar, Sveriges Domarförbund och Hovrätterna är kritiska till att sänka straffgränsen. Den slår brett och drabbar många fler än gängkriminella. Skärpningar som föreslås är inte proportionerliga. Visitationszoner prövades i Danmark under en period fram till 2010 då den avvecklades eftersom kontrollerna ledde till en rasifiering.

Nedbrytande av människovärdet och kränkande behandling skapar hat, känsla av utanförskap och ökar risken för att bli kriminell

Tidöavtalets förebyggande åtgärder
Tidöavtalets förebyggande åtgärder bygger också på repression: kontroll, omhändertagande, straffansvar för föräldrar till ungdomar som begått brott. Enbart riktade mot invandrare i utsatta områden. I debatten har det förekommit förslag om hot om indragna bidrag om man inte kommer till föräldramöten i förskolan. Det finns inga gränser när det gäller diskriminering. Som förslaget från SD:s rättspolitiske talesperson Tobias Andersson i en TT intervju i augusti 2022 om förnedring och skambeläggning av barn från 9 års ålder i utsatta områden där gängkriminella gör brott. Han beskriver skampålarna som statusnedbrytande som ska minska risken för dem att bli rekryterade till kriminella gäng. SD förespråkar en sänkt straffbarhetsålder till 13 år. All forskning om ungdomskriminalitet visar att nedbrytande av människovärdet och kränkande behandling skapar hat, känsla av utanförskap och ökar risken för att bli kriminell. Den enda öppna dörren är vägen in i kriminella grupper som ger dem ett människovärde.

”Den nya kriminalpolitiken måste bygga på moral och demokrati. Det här är inte en naturvetenskaplig fråga enbart för jurister och kriminologer. Det är en fråga för väljarna som ska fatta demokratiska beslut utifrån vad man själv känner” uttryckte Johan Forsell Moderaternas kriminalpolitiske talesperson i en intervju i ETC den 2 september 2022. Det är inte experter som fattar beslut om kriminalpolitiken. Det gör den demokratiskt valda Riksdagen. Att lagstiftningen påverkas av hur medborgarna ser på olika brottslighet har avspeglats i de lagar som fattats under många decennier genom längre straff för t.ex. narkotika-, vålds- och sexualbrott.

”Medierna är vår främsta informationskälla om brott och brottsutveckling”, säger professor Esther Pollack vid Institutionen för mediestudier. ”Brottsjournalistiken är ingen enkel spegel av brottsutvecklingen. Den påverkas av kommersialisering av mediemarknaden och politikers behov av att framstå som handlingskraftiga. Våldsbrott och sexbrott är överrepresenterade.”

Att bygga en kriminalpolitik på känslor leder absolut inte till rättssäkerhet, proportionalitet och likhet inför lagen. Politikernas och allmänhetens ytliga kunskapskälla utgörs av medias bild av kriminaliteten. Medias rapportering som i sin tur bygger på dramatiseringar, starka känslor och överdrifter.

Att avstå straffskärpningar utan effekt skulle frigöra stora resurser till många insatser för brottsoffren

Regeringspartierna och SD motiverar fler och längre fängelsestraff med att det är en upprättelse för brottsoffren. Frågar man brottsoffer vill de att gärningspersonen ska straffas men de vill också att den ska få hjälp att förändras så att inte nya offer drabbas. Brottsoffer skulle däremot få verklig upprättelse om de fick högre skadestånd och hjälp att lindra de psykiska problem som brotten orsakat. Skadestånden borde också omgående efter dom betalas ut av staten. Idag måste brottsoffren själva kräva in skadeståndet. En fängelseplats kostar mellan 3 000 och 10 000 kr per dygn. Att avstå straffskärpningar utan effekt skulle frigöra stora resurser till många insatser för brottsoffren och även positivt påverka tilliten till myndigheter och till kriminalvårdspolitiken.

FN:s expertgrupp för rasrättvisa och brottsbekämpning har besökt förorter utanför Malmö och i norra Stockholm. Övervåld, övervakning och en känsla av att inte känna sig säker eller hörd så känner många av de människor som upplever rasism i Sverige inför polismyndigheten. ”Sverige måste fokusera på strategier för att återupprätta förtroendet mellan personer som bor i utsatta områden och polisen” menar ordförande i gruppen som är polis. Polisen måste lyssna på vad grupper i samhället själva upplever att de behöver. Sverige och svensk polis måste trappa upp sitt arbete mot systematisk rasism.”

Brottsligheten, rättsosäkerheten och otryggheten i samhället riskerar att öka

Tidöavtalet bygger på en kriminalpolitik som delar befolkningen i vi och dom. De som orsakar alla samhällsproblem, kriminalitet och gängbrottslighet är den av SD utsedda syndaboken invandrarna. Främlingsfientligheten, den synliga rasismen, diskrimineringen och hatet på nätet kommer att öka genom den inhumana och repressiva politik som föreskrivs i Tidöavtalet för migrations- och kriminalpolitiken. Brottsligheten, rättsosäkerheten och otryggheten i samhället riskerar att öka.