Tvång i socialtjänsten riskerar att göra mer skada än nytta

Kriminella nätverk som lockar in barn och unga är ett stort samhällsproblem. Alla är överens om att vi behöver sätta in kraftfulla åtgärder för att skydda unga människor från att dras in i brottslighet. Men när nya lagförslag tas fram måste de bygga på forskning och beprövad erfarenhet – inte på politisk oro eller osäkra antaganden.

Sommaren 2025 fick vi en ny socialtjänstlag som ska göra hjälpen mer tillgänglig och kunskapsbaserad. Det var ett steg mot en socialtjänst som bygger på frivillighet och tillit. Men nu finns förslag som går i motsatt riktning. En statlig utredning (Ds 2024:30) vill ge socialtjänsten rätt att sätta in åtgärder mot barn och föräldrar även utan deras samtycke – och till och med använda fotboja för att kontrollera efterlevnaden.

Osäkert underlag

Problemet är att underlaget för förslaget är svagt. Utredningen hänvisar till siffror som säger att upp till 40 procent tackar nej till stöd. Men dessa siffror bygger på små studier, som inte går att generalisera till barn med kriminalitetsproblematik. Forskning från Stockholms universitet, som bygger på över 2 000 fall, visar i stället att endast 12 procent säger nej. Ytterligare en ännu större studie från Karlstads universitet är på väg och borde inväntas innan så långtgående beslut fattas.

Forskningen pekar åt ett annat håll

Det mest avgörande är ändå vad forskningen faktiskt visar. Studier och internationella översikter pekar tydligt på att det är frivilliga insatser, relationsskapande och motivation inifrån som fungerar i längden. Tvång och kontroll riskerar att få motsatt effekt: relationen till socialtjänsten skadas, barnet får ökat motstånd och tilliten till samhällets hjälp minskar.

Vi har redan i dag lagar som gör det möjligt att ingripa när barn far illa utan samtycke, till exempel enligt LVU. Att bygga ut tvångsinslag inom den öppna socialtjänsten utan starka bevis för effekten är därför problematiskt – särskilt när vi vet att tvångsåtgärder kan förvärra barns psykiska ohälsa och traumatisera ytterligare.

Stöd före kontroll

Barn som riskerar att hamna i kriminalitet bär ofta redan på svåra erfarenheter – omsorgsbrist, våld eller andra trauman. Det de behöver är långsiktigt stöd, inte mer kontroll. Forskningen visar att de bästa resultaten nås genom tidiga, frivilliga och kunskapsbaserade insatser. Metoder som redan har vetenskapligt stöd pekas ut av både Socialstyrelsen och SBU.

Ett avgörande vägval

Att införa ett nytt tvångssystem utan stabil forskning i ryggen riskerar att urholka socialtjänstens arbete och skada barnen det är tänkt att hjälpa

Frågan är alltså inte om vi ska skydda barn från kriminalitet – det är en självklarhet. Frågan är hur vi gör det på bästa sätt. Att införa ett nytt tvångssystem utan stabil forskning i ryggen riskerar att urholka socialtjänstens arbete och skada barnen det är tänkt att hjälpa. Därför bör regeringen tänka både en och två gånger innan de går vidare med förslagen.

Peter Andersson

Universitetslektor i socialt arbete med inriktning psykosocialt behandlingsarbete