En presentation: Socialt arbete – en grundbok
Så har Natur och Kultur givit ut den fjärde upplagan av Socialt arbete – en grundbok, under redaktion av Anna Meeuwise, Hans Svärd, Sune Sunesson och Marcus Knutagård. Den behandlar det sociala arbetets uppkomst, utveckling och strukturella förutsättningar, socialt arbete som praktik och yrkesfält, relationer i socialt arbete och utmaningar inför framtiden.
Boken ger en grundlig kunskap om det sociala arbetets förutsättningar och om möjligheterna och svårigheterna arbetet.
Man beskriver hur det sociala arbetet växte fram i spåren efter industrialiseringen, från fattigvård till professionellt arbete. Man konstaterar att globaliseringens negativa effekter är den stora utmaningen och konkretiserar med det sociala arbetet i mångkulturella storstadsområden där det uppstått ökade klasskillnader, internationellt organiserad brottslighet, diskriminering och främlingsfientlighet.
Socialarbetarnas professionella maktbas har varit mer kringskuren och situationsbunden under nittonhundratalet än andra yrkesgrupper. Man har undervärderat yttre förhållanden när man granskar det sociala arbetet.
De största problemen efter 1991 skriver författarna är dålig ekonomi, psykisk ohälsa, utrikesfödda.
Besparingar har skett i den offentliga verksamheten, vilket påverkat välfärden, reformutrymmet och socialtjänstens verksamhet. Det psykiska välbefinnandet har enligt en utredning försämrats för delar av befolkningen. Det långvariga socialbidragstaganandet har ökat. De ensamstående mödrarnas situation har försämrats. Utrikes födda har haft stora svårigheter att komma in på arbetsmarknaden.
När det gäller socialpolitik konstateras att det finns strukturella problem (t ex arbetslöshet) som hanteras bäst med åtgärder riktade mot strukturen (arbetsmarknaden) och det finns individuella problem som hanteras bäst om de riktas mot individen (den arbetslösa).
Enligt Deborah Stone har samhällen minst två system för omfördelning, ett baserat på arbete, ett baserat på behov. I det arbetsbaserade systemet försörjer sig individerna själva genom arbete. Idet behovsbaserade systemet sörjs för dem som inte själva kan försörja sig i det arbetsbaserade systemet.
Karakteristiskt för senare tids utveckling är en individualisering av socialpolitiken, vilken för med sig både möjligheter – att lyssna på medborgarna såsom brukare, men också risker att kränka samma människor.
” Inte sällan tar sig individualiseringen uttryck i idén om att valfrihet har ett egenvärde. Brukaren ska själv ges möjlighet att välja utförare av den sociala tjänsten i fråga. Retoriken om valfrihet och möjlighet att påverka är stark på skolområdet och inom hälso- och sjukvården. När det kommer till andra delar av socialpolitiken, till exempel ekonomiskt bistånd, talas däremot sällan om möjligheter till valfrihet, delaktighet och inflytande för brukaren.” (Hultqvist, 2008)
När det gäller det sociala arbetet som praktik kan man skilja på ett deterministiskt perspektiv, där aktören är styrd av strukturer eller ett voluntaristiskt perspektiv där aktören är fri att handla. Det är ett dilemma för socialarbetaren att både följa givna strukturer och samtidigt vara fri att ta egna beslut.
1991 publicerade den amerikanske socialpsykologen en anstaltsstudie, Asylums. Han konstaterar att då en människa placeras i anstaltsvård påbörjas en psykologisk och social nedbrytningsprocess. Det är ett exempel på vad som händer när systemet möter klienten. Denne omvandlas till ett ärende och hen har svårt att göra motstånd mot denna omvandling.
I boken tas också maktbegreppet upp. Enligt professor Mats Franzén kan man skilja på ett strukturellt maktbegrepp (vilka positioner individer ska ha), internationellt maktbegrepp (subjektets intentioner) och relationellt maktbegrepp (makt finns i alla relationer).
En särskild maktresurs i socialt arbete är kategoriseringsmakten, som reglerar socialt arbete genom val av grupper att arbeta med. Paternalism begränsar individens valmöjligheter och handlingar. Socialt arbete kan ibland ifrågasättas. Det riskerar att förtrycka klienterna. Då kan det leda till att man underlåter att vidta åtgärder. Det kan beskrivas som underlåtenhetsmakt.
I ett kapitel lyfts intersektionalitet i socialt arbete fram. ” Det är ett sätt att undersöka hur sammanvävda maktrelationer påverkar sociala relationer i olika samhällen såväl som i människors erfarenheter i vardagslivet”.
Ett annat kapitel behandlar etik. Etiska dilemman uppstår ”när det finns ett krav på att agera men mål på olika nivåer eller hos olika parter är motstridiga sinsemellan eller går emot centrala värden eller rättigheter”. Socialarbetare stressas av oupphörliga förändringar av organisation och rutiner.
De berövas sin samhällskritiska roll och de begränsas genom detaljerade regler, något som sociologen Zygmunt Bauman har lyft fram.
När det gäller ideologi och trender så berättar man att det är en stor variation i förordade lösningar på sociala problem. Under 1990-talet använde man motivationsarbete, lösningsfokuserat arbete, nätverksarbete och psykodynamiskt arbete. Idag menar författarna har metodkartan ritats om. Evidensbaserade ideal genererar helt nya metoder med tillhörande standardiserade bedömningsinstrument. Som exempel nämner man ASI- intervjun, som är en vanlig utredningsmetod i socialtjänstens missbruksvård.
Avslutningsvis återges forskaren Walter Lorenz tankar. Han visar hur viktig frågan om det sociala är. Människor, med det psykologiska och sociala beroende som är typiskt för dem, kan bara existera i sociala grupper, säger Lorenz. Moderniteten blev en genomgripande övergång från naturliga sociala band till valda sociala relationer, menar han.
Sammanfattningsvis är denna bok en grundbult för socialt arbete. Den ger en mycket god bild av det sociala arbetets förutsättningar, möjligheter och svårigheter. Den kan uppfattas abstrakt men bjuder på så många vinklingar på socialt arbete att den tillsammans är en mycket bra bas för de som tänker arbeta med socialt arbete.
Kommentarer är stängda.