Jag anser att de biträdande övervakarna är en ovärderlig resurs i arbetet med att vägleda klienter tillbaka till ett stabilt liv utan brott.
Jag bad en duktig frivårdsinspektör berätta om sin syn på biträdande övervakare: Jess Eliasson vid Frivården Norra Norrland i Umeå.
Här är hennes berättelse.

Biträdande övervakare är en av frivårdens viktigaste resurser – men alltför få känner till uppdraget

Varje år får tusentals personer stöd av frivården för att kunna leva ett liv utan kriminalitet. En viktig del av detta arbete utförs inte av anställda inom Kriminalvården, utan av vanliga människor som på sin fritid engagerar sig som biträdande övervakare.

Trots att uppdraget kan göra stor skillnad, både för den enskilde klienten och för samhället, är det fortfarande relativt okänt. Det finns sannolikt många människor som skulle passa utmärkt i rollen, men de har aldrig fått frågan eller vet inte att möjligheten finns.

Ett uppdrag för vanliga människor

En vanlig missuppfattning är att man måste vara expert på kriminalitet eller ha en särskild utbildning för att bli biträdande övervakare. Så är det inte.

Det viktigaste är att vara en trygg, stabil och engagerad medmänniska. Många som först tvekar och säger ”Det där skulle jag aldrig klara” inser efter en stunds samtal att uppdraget egentligen handlar om något de redan kan: att lyssna, visa respekt och finnas kvar över tid.

Kriminalvården behöver därför bli bättre på att berätta om uppdraget. Information, rekrytering och möjligheten att ställa frågor behöver få större utrymme om fler människor ska upptäcka att de faktiskt kan bidra.

Relation före lösningar

För en ny biträdande övervakare kan det första mötet med klienten kännas avgörande. Men målet är inte att lösa alla problem direkt.

Det första mötet handlar om att lägga grunden för en relation. Om klienten går därifrån med känslan av att ha blivit lyssnad på och bemött med respekt har man redan kommit långt.

Förtroende byggs sällan genom ett enskilt samtal. Det växer fram när någon gång på gång visar att man håller vad man lovar, dyker upp och finns kvar även när livet är svårt.

Tydliga uppdrag skapar trygghet

Även den biträdande övervakaren behöver känna sig trygg.

En viktig uppgift för frivårdsinspektören är därför att formulera tydliga uppdrag och skapa realistiska förväntningar. Den som tackar ja ska veta vad uppdraget innebär och vilket stöd som finns.

Ingen ska behöva känna att man kastas in i ett uppdrag och sedan lämnas ensam.

En genomtänkt introduktion, utbildning och ett kontinuerligt stöd är avgörande. Min egen erfarenhet är att särskilt mycket stöd under den första tiden gör stor skillnad. Jag brukar beskriva de biträdande övervakarna som ”min högra hand på utsidan”. Tanken är att de ska känna att vi arbetar som ett team med ett gemensamt mål: att ge klienten bästa möjliga förutsättningar att lyckas.

Små steg är också framsteg

Att arbeta med människor innebär sällan raka vägar.

Många klienter lever med missbruk, psykisk ohälsa, svaga sociala nätverk eller ekonomiska problem. Motivation kommer och går. Förändring tar tid.

Därför behöver biträdande övervakare ha tålamod och kunna se värdet i de små framstegen. Ett återfall eller ett bakslag behöver inte innebära att allt arbete varit förgäves.

När klienten återfaller är den viktigaste uppgiften inte att ge upp, utan att fortsätta vara ett stöd inom uppdragets ramar och ha en nära dialog med frivårdsinspektören. För många människor handlar verklig förändring om att resa sig flera gånger innan den blir bestående.

Ingen förändrar sitt liv ensam

Framgångsrik återanpassning sker sällan isolerat.

Föreningsliv, idrott, kultur, frivilligorganisationer och andra ideella sammanhang kan ge något som myndigheter inte alltid kan erbjuda: gemenskap, tillhörighet och en ny identitet.

En biträdande övervakare kan därför bli en viktig bro mellan klienten och det omgivande samhället. Att hjälpa någon att hitta ett sammanhang där man blir behövd och välkommen kan ibland vara lika betydelsefullt som de enskilda samtalen.

En investering i tryggare samhällen

Biträdande övervakare förändrar sällan världen med stora gester.

Deras betydelse ligger i det vardagliga: att lyssna, hålla sitt ord, ställa frågor, visa respekt och fortsätta tro på en människa även när hon själv tvivlar.

Det kan låta enkelt. Men just dessa små handlingar är ofta grunden för långsiktig förändring.

I en tid när mycket av kriminalpolitiken handlar om fler fängelseplatser och längre straff finns det anledning att också uppmärksamma de människor som varje vecka bidrar till att förebygga återfall i brott genom något så grundläggande som mänskliga relationer.

Att rekrytera fler biträdande övervakare handlar därför inte bara om att lösa ett bemanningsproblem inom frivården. Det handlar om att ge fler människor chansen att bli en del av lösningen – och om att investera i ett tryggare samhälle där fler får möjlighet att lyckas med sin livsförändring.

Thomas Ekbom

Chefredaktör