Jag tittade i bokhyllan och upptäckte en bok som jag uppskattade mycket för några år sedan. Boken hette Crime and Punishment – why solutions to America´s most stubborn social crisis have not worked and will ( Metropolitan Books 1998). Författare: Elliot Currie, lärare i sociologi och kriminologi vid Yale universitetet. Jag kan inte låta bli att återge en beskrivning av ett program för kvinnor i New York, vilket var mycket framgångsrikt, det sk. Elmira-programmet.
Elliot Currie skriver:
Elmira-programmet hjälpte utsatta kvinnor – mestadels vita, fattiga, unga och ogifta – i ett delvis lantligt samhälle med några av de högsta nivåerna av barnmisshandel och vanvård i delstaten New York. Projektet hade flera relaterade mål: att säkerställa hälsosammare graviditeter och förlossningar, förbättra kvaliteten på föräldraomsorgen och stärka kvinnornas egen utveckling – i skolan, på jobbet och i familjelivet.
Registrerade sjuksköterskor besökte varje kvinna under graviditeten och i två år efter barnets födelse. Besöken ägde rum varje vecka under de första sex veckorna efter förlossningen, och minskade till var sjätte vecka under programmets sista fyra månader. Fem sjuksköterskor, som var och en arbetade med tjugo till tjugofem familjer, tillbringade i genomsnitt ungefär en timme och femton minuter med mödrarna, gav föräldrautbildning, kopplade familjerna till andra sociala tjänster efter behov och byggde generellt upp en långsiktig stödjande relation med kvinnor som vanligtvis hade fått falla mellan stolarna i socialtjänstsystemet.
Till skillnad från många program som riktar sig till låginkomsttagare utvärderades detta noggrant från början. Mödrar som fick hembesök före och efter förlossningen jämfördes med en kontrollgrupp som inte fick det.
Skillnaderna i resultat mellan grupperna, under den tid de tillbringade i programmet, var dramatiska. Mödrar i behandlingsgruppen var mycket mindre benägna att få ytterligare en graviditet och mycket mer benägna att gå in i arbetskraften. Deras barn växte upp i mindre farliga och mer stimulerande hem, straffades mindre ofta och var mycket mindre benägna att behöva akutvård än kontrollgruppens barn. Mest uppmuntrande var att det skedde en imponerande minskning av officiella rapporter till barnskydds myndigheter om övergrepp eller vanvård av barnen i experimentgruppen.”
—
Detta kanske vore nåt för Sverige?
Thomas Ekbom
Chefredaktör
Kommentarer är stängda.