Thomas Ekbom har läst Jerzy Sarneckis nya bok Brotten i mitt liv
(Mondial 2024) och haft en både spännande och intressant upplevelse.
Sarnecki är född 1947 och uppväxt i Polen under svåra förhållanden i en efterkrigsvärld som fortsatt utsätter judar för hemska förföljelser. Efter några svåra år utvandrar hans familj via Italien till Sverige. Även här är det inte lätt att vara jude. Men Sarnecki kämpar på, utbildar sig och kommer via universitet till BRÅ där han så småningom blir en av cheferna. Senare blir han kriminologiprofessor vid Stockholms universitet och etablerar sig nationellt och internationellt som expert på brott och straff.
Det är särskilt intressant att följa Sarneckis tankar vad som orsakar brott och vad man bör göra för att förebygga brott och hantera dem som begår brott. Han ansluter sig bl.a. till den amerikanske kriminologen Travis Hirschis teori om sociala band. Med denna teori kan man förklara den höga brottsligheten i områden där stora delar av befolkningen är fattiga invandrare med brist på social kontroll, de mekanismer som länkar människor samman och gör dem beroende av varandra.
Sarnecki hävdar också att brottsutvecklingen påverkas av förändringar i tillfällen till brott. Han konstaterar att orsakerna till brottsligt beteende inte skiljer sig så mycket från orsaker till annat beteende. Samhället straffbelägger olika beteenden som anses vara skadliga under olika historiska perioder och under olika omständigheter. Bedömningen av vad som är skadligt ligger i händerna på dem som har makten. För att rättssystemets åtgärder ska vara effektiva måste den stora majoriteten av medborgarna omfatta de grundläggande uppsättningarna av normer och värderingar, säger Sarnecki.
Sarnecki diskuterar ingående det faktum att många pekar ut invandring som en viktig förklaring till brottslighet. Han konstaterar att invandringsfrågor är komplicerade och kräver en nyanserad diskussion. Invandrarnas överrepresentation i brottsligheten har undersökts många gånger, säger han. Till slut har man funnit att överrepresentationen i den registrerade brottsligheten i huvudsak beror på att invandrarna ofta lever under svårare socioekonomiska förhållanden än de som är svenskfödda.
Invandrarnas överrepresentation bland registrerade för brott betyder inte automatiskt att när invandringen ökar så ökar brottsligheten
Invandrarna har blivit en ny underklass i Sverige och det är från underklassen som de som registreras för brott ofta kommer. Invandrarnas överrepresentation bland registrerade för brott betyder inte automatiskt att när invandringen ökar så ökar brottsligheten. Så är inte ens fallet när det gäller mord, hävdar han.
I en studie visar Sarnecki att dåliga skolbetyg och dåliga omdömen från lärare har starkt samband med ökad brottslighet. Men det finns skyddsfaktorer som till exempel aktiva föräldrar och band till ungdomsorganisationer. Han påpekar att det går att göra förutsägelser om brott på gruppnivå, men inte på individnivå.
Sarnecki har också studerat vilken betydelse fritidsgårdar har som en metod att förebygga ungdomars brott. Ungdomar från socialt utsatta familjer som själva hade sociala problem, begick brott och missbrukade alkohol och narkotika samlades ofta på fritidsgårdarna.Hans uppfattning är att metoden kan endast lyckas om ungdomarna involveras i skapandet av sin egen fritid.
Sarnecki är kritisk mot de svenska regeringarnas vägran att utvärdera den svenska narkotikapolitiken. Skjutningar diskuteras ständigt, skriver han. Men narkotikadöden (450 människor dör årligen) nästan inte alls. Detta trots att det dör tio gånger flera människor av överdoser än av skjutningar.
Antal fångar har knappast något att göra med brottslighetens omfattning
När det gäller den framtida utvecklingen av kriminalpolitiken i Sverige står den och väger, säger Sarnecki. Han ifrågasätter användningen av hårda straff och berättar att man i USA genom hårdare straff under trettiofem år, fram till början av 2010-talet ökat andelen individer som sitter i fängelse från 100 per 100 000 innevånare till 750. Men brottsligheten tycks inte ha påverkats. Antal fångar har knappast något att göra med brottslighetens omfattning, säger han.
Sarnecki konstaterar att den nuvarande Tidö koalitionen i Sverige har tänkt sig en kraftig ökning av antalet fångar, något som endast marginellt kommer att påverka brottsnivån, menar han. Han anser att det är synnerligen primitivt att fokusera åtgärder mot brott på enbart straff. Fängelsestraffet ska tillgripas när inget annat fungerar. ”I fängelset ska sitta människor som är farliga och helst bara så länge de är farliga”. I första hand måste vi förebygga brott, säger han, det som oftast dels är mer effektivt, dels billigare och dels orsakar mindre skador på individer och samhället. Det viktigaste vi kan göra för brottsoffren är att förebygga brott så att de aldrig behöver bli brottsoffer.
Det handlar t ex om home-visiting-program där erfarna barnsköterskor under längre tid gör regelbundna besök hos riskfamiljer. Det handlar om skolan, att öka ungdomar med gymnasiekompetens. Det handlar om aktiviteter som idrott mm som stödjer ungdomar i riskzonen.
Brotten i mitt liv är mycket givande att läsa. Samtidigt blir jag tagen av författarens svåra år i uppväxten och av de angrepp som han utsatts för på grund av sina åsikter. Läs boken och bli klokare.
Kommentarer är stängda.