Kriminalvården publicerade prognos nr 3 för plats- och resursutvecklingen för bl. a. anstalter den 29 juli 2022.
Pelle Granström, Tidskrift för Kriminalvård har läst prognosen.
Prognostisering av beläggning inom svensk kriminalvård har genom åren alltid framstått som ett äventyr när det kommer till kraven på precision och reliabilitet. Att det är på det viset går självfallet inte att förklaras utifrån prognosställarnas tekniska inkompetens eller liknande brister.
En hård sammanfattning av behoven ser ut som följande enligt rapporten:
Kriminalvården behöver växa med nästan 4 250 årsarbetskrafter till 2025 och med sammanlagt nästan 6 800 årsarbetskrafter till 2031
Kriminalvården behöver växa med nästan 4 250 årsarbetskrafter till 2025 och med sammanlagt nästan 6 800 årsarbetskrafter till 2031, jämfört med 2021. En total kostnadsökning prognostiseras från +1,9 miljarder (2022) i stigande grad årsvis till år 2025 med ett crescendo på +5,5 miljarder.
För att möta omvärldens lönenivåer beräknas behovet av en anslagsökning med 600-800 miljoner.
Prognosområdet präglas av en oerhörd dynamik utifrån tre aspekter:
- Osäkerheten beträffande konsekvenserna av beslutad lagstiftning – såväl straffrättslig som verkställighetsinriktad lagstiftning
- Osäkerheten beträffande frekvens och inriktning av ny/planerad lagstiftning
- Osäkerheten beträffande generell brottsutveckling och uppklarning av brottsligheten
Vilka 4 250 socialt intresserade kan fram till 2025 tänkas söka sig till en överfull kriminalvård när det finns batterifabriker med bättre lön?
Med stöd av rapporten måste otvivelaktigt också rekrytering av personal och byggindustrins kapacitet fogas till osäkerhetsmomenten i dagsläget.
Kort sagt, Kriminalvården befinner sig i en sällan skådad snålblåst – om än en tämligen stabil sådan vad beträffar vindriktningen!
Utmaningen för Kriminalvården ligger framför allt i att vara följsam gentemot lagstiftningsutvecklingen inom sitt område.
Slopad straffrabatt för unga, skärpt syn på våldtäkt och andra sexuella kränkningar är straffrättsliga förändringar som ligger till grund för prognosarbetet i dagsläget.
Som extra och eventuellt tillkommande faktorer kan konsekvenserna tillfogas av
- Gängbrottsutredningen
- Flerbrottsutredningen
- Översynen av regleringen om frihetsberövande påföljder för unga
- Skärpta straff för brott i kriminella nätverk
Hur många nya och i värsta fall disparata lagförslag kommer därtill att födas i den kommande valrörelsen?
När de senare utredningsområdena fogats till påverkansfaktorerna framstår utvecklingslinjerna och utvecklingshanteringen som minst sagt utmanande. Hur många nya och i värsta fall disparata lagförslag kommer därtill att födas i den kommande valrörelsen? En första försöksballong i det avseendet kan förslaget om extra påbackning för bedragare av 70+-personer noteras – som 72-åring drar man en lättnadens suck i djup tacksamhet.
Kriminalvården konstaterar – närmast hovsamt – i en kommentar till sin prognos ”att det är svårt att analysera och prognostisera den sammantagna effekten av det stora antal kriminalpolitiska åtgärder som nu genomförs och hur det framöver påverkar antalet verkställigheter som myndigheten ska hantera, samt längden på dessa”
Kommentaren kan inte betecknas som gnällig, utan måste ses som en sakupplysning som bör stämma till eftertanke hos de flesta. Den ges visst stöd av Hovrättspresidenten Anders Perklev vid Svea hovrätt, som nyligen gav uttryck för behovet av en långsiktighet i planeringen av rättsväsendets resurser i SRs program ” I lagens namn”.
Om förslagen i de nu sittande straffrättsliga utredningarna realiseras finns en växande osäkerhet om platsbehovet
Kriminalvårdens rapport betonar att om förslagen i de nu sittande straffrättsliga utredningarna realiseras finns en växande osäkerhet om platsbehovet kommer att kunna tillgodoses inom den nu publicerade kalkylen/prognosen.
Uppslagen till förändringar är många. Ammunitionen är beställd och delvis tillverkad. Återstår att förfärdiga pjäsen att skjuta med (platstillgången) och att få fram servispersonalen. Skjutriktningen är klar, men eldverkan i målet oklar.
Ambitionen att stärka rättsväsendets status hos en bred allmänhet riskerar att komma på skam.
En kommande regeringsbildare kommer att i värsta fall – för att inte säga med stor säkerhet – att få leda striden med en underbemannad armé som är dåligt utrustad. Ambitionen att stärka rättsväsendets status hos en bred allmänhet riskerar att komma på skam. Övertygelsen må vara grundmurad om att upprättelse för brottsoffren primärt nås genom skärpta påföljder och att kriminaliteten dämpas med samma medel. Men frågan uppkommer om en osystematisk ”reformiver” bland våra politiker rent av skapat en Svarte Petter att hantera?
Blir uppgiften för en tillträdande regering att på sikt få förklara ytterligare verkställighetsköer och överbeläggningar på häkten och anstalter för en förväntansfull allmänhet i skenet av en oförändrad situation vad gäller brottsligheten? Och – Gud förbjude – ökade säkerhetsproblem i verksamheten.
En ovilja att diskutera alternativ till fängelse
Vi läser av konsekvenserna av en ovilja att diskutera alternativ till fängelse och att ta in effektaspekterna av åtgärdsförslagen. Och detta parat med en oregerlig reformiver, som förefaller komma att innebära att trosskompaniet tvingas börja koka gröten innan kastrullen är i ordning.
Vem kommer denna gång att ställa frågan: Vad fan får vi för pengarna?
Kommentarer är stängda.