Med början på 1970-talet började USA ett experiment med massfängelse.
Supportrar hävdade att hårda straff som fängelse minskar brottsligheten genom att avskräcka fångar från att begå återfall. Skeptiker hävdade att fängelse kan ha en kriminogen effekt. Skeptikerna hade rätt. Tidigare narrativa recensioner och metaanalyser drog slutsatsen att den totala effekten av fängelse är noll.
Frihetsberövande påföljder inte har någon effekt på återfall eller ökar den något jämfört med effekterna av icke-frihetsberövande påföljder som skyddstillsyn
Baserat på en mycket större metaanalys av 116 studier visar den aktuella analysen att frihetsberövande påföljder inte har någon effekt på återfall eller ökar den något jämfört med effekterna av icke-frihetsberövande påföljder som skyddstillsyn. Detta fynd är robust oavsett variationer i metodisk noggrannhet, typer av undersökta sanktioner och sociodemografiska egenskaper hos prover.
Alla sofistikerade bedömningar av forskningen har oberoende av varandra kommit fram till samma slutsats. Nolleffekten av frihetsberövande jämfört med icke frihetsberövande påföljder anses vara ett ”kriminologiskt faktum.”
Fängelse kan inte motiveras med att det ger allmän säkerhet genom att minska återfall i brott. Fängelser kommer sannolikt inte att minska antalet återfall i brott om de inte kan omvandlas till institutioner som förändrar människor på grundval av tillgängliga bevis om vad som fungerar organisatoriskt för att reformera brottslingar.
Abstrakt ur artikel Custodial Sanctions and Reoffending: A Meta-Analytic Review
Av Damon M. Petrich, Travis C Pratt, Cheryl Lero Jonson och Francis T. Cullen
Hämtat från tidskriften Crime and Justice
A review of research volume 50 2021
Kommentarer är stängda.