Möte med Avdelningsdirektör och chef för Anstalt-Häkte-Frivård Susanne Wedin
Ett sammanfattande referat
Kriminalvårdens kamratförening har arrangerat ett zoom-möte med Susanne Wedin på Kriminalvårdens huvudkontor.
Det blev tretton kamrater som deltog. Vi ställde frågor och fick svar.
Du har arbetat många år i kriminalvården.
Hur se du på Kriminalvårdens utveckling under dessa år?
– Jag började i verket 1990 och har upplevt flera händelser som har påverkat utvecklingen. Jag vill här nämna några.
1994 var det upplopp på Tidaholmanstalten. En konsekvens blev att man drog ned på antalet intagna som kunde vistas i gemensamhet till 30 samtidigt. Detta medförde nya förutsättningar och ökad säkerhet och mindre risk för ordningsstörningar.
1999 inträffade den s k Malexanderhändelsen då tre permitterade medverkade i dödsskjutningen av två poliser. Det ledde till skapandet av så kallade särskilda villkor med bl.a. särskilda bedömningar vid ansökan om permission.
2004 inträffade bland annat upplopp på Mariefredsanstalten, gisslantagning och ett antal fritagningar och spektakulära händelser som ledde till ett antal säkerhetshöjande åtgärder. Dåvarande generaldirektören fick lämna. Nytt striktare säkerhetstänk och byggande av tre extra slutna säkerhetsavdelningar (FENIX) vid Saltvik, Kumla och Hall.
2006 blev kriminalvårdens 35 lokala myndigheter en enda myndighet.
Mordet på en vårdare på häktet Huddinge 2011 satte fokus på riskbedömningar och att följa rutiner.
2015 fick Kriminalvården en nationell överbyggnad. Omorganisationen innebar ökad centralisering och ökad enhetlighet.
2018 startade ett utvecklingsarbete inom Frivården till en mer modern professionell organisation med bl.a. ökade krav på kontroll, dokumentation och riskbedömningar (RBM). Krimstics.
Hur ser du på nuläget i Kriminalvården?
2017 började beläggningen på häkten och anstalter att öka efter en lång rad av år med minskad beläggning. Idag brottas Kriminalvården med överbeläggning och platsbrist. Över 100%ig beläggning. Max 90% för att kunna differentiera.
En stor andel dubbelbeläggning vilket inte är önskvärt.
Byggande av nya platser är på g men flera långa byggprocesser, bland annat på grund av folkliga lokala protester mot anstaltsplaceringar i landet.
Det har också under senare år kommit in ett tyngre klientel som är en utmaning i arbetet. De lever i ett parallellsamhälle och rättar sig inte efter lagar och rutiner. Också svårt att särskilja grupperingar.
Samtidigt har det blivit ett allt större problem att rekrytera personal och att behålla personal. Många nya yngre och oerfarna, som möter en tuff verklighet i anstalt inte minst. På sina håll backar personal för att gå in till de intagnas avdelningar.
Massmedialt och i politiken har mycket fokus riktas mot den organiserade brottsligheten och gängen, vilket kan påverka intresset för personer att söka sig till kriminalvården. Här gäller det att arbeta bra med att informera mycket om vårt återfallsförebyggande uppdrag som gör stor skillnad. Det är även viktigt att arbeta med att vara en attraktiv arbetsgivare.
Det är viktigt att föra ut att dessa intagna finns men att de inte är en så stor grupp i totalen och att 70% ej återfaller i brott vilket ger en ökad trygghet i samhället.
Situationen ser kritisk ut inte minst de närmaste två åren. Men krisen ger samtidigt en möjlighet att forma framtidens kriminalvård. Det kan innebära att göra jobbet annorlunda och mer resurseffektivt än idag med relativt färre anställda men med bibehållen kvalitet. Digitaliseringen blir ett viktigt inslag i detta.
När det gäller intagna som mår dåligt så fångar vi i första hand upp det dels genom sjukvården, inklusive psykologkontakter, dels genom den verkställighetsplan (vsp) som upprättas för varje klient och där man särskilt planerar för insatser som ska matcha klientens behov i olika avseenden. Utifrån risknivå hos klienten anpassas graden av insatser så att de med hög risk för återfall i brottslighet ska få högst dos av insatser och de med låg risk får minst insatsdos.
Vi arbetar ständigt med att skapa goda miljöer i anstalt och häkten, trots stora utmaningar genom platsbristen.
Birgitta Göransson: Det är viktigt skapa stödjande miljöer med personal nära klienterna och nyttja alternativ som exempelvis utsluss och frigång och att arbeta med sexualbrottsdömda (idag 2% återfall). Man måste se människan även hos gängkriminella. Tona ned strafftänkandet och inte minst lyfta fram resultat av kriminalvård och det forskningen anger. Stödja avhopparverksamhet.
Sten-Åke Lövdahl: Det är viktigt med stödjande miljöer för de som vill lägga av t ex genom särskilda platser för dem. Vi känner till platssituationen, men ser små möjligheter till förändring i en miljö som totalt domineras av destruktiva tankemönster etc. Bör på nytt vara med i framtida planering.
– Det är ett svårt läge och vi försöker på olika sätt skapa en bra miljö för intagna och personal. Vi kan just nu inte ha särskilda avdelningar för motiverade utan försöker att på olika sätt ändå arbeta brottsförebyggande.
Hur ser du på de biträdande övervakarna?
Vilken roll har de i framtiden?
Bör de inte verkligen slussa in de frigivna i samhället?
– De har en viktig roll som ett komplement till frivårdshandläggarna.
Hur ser du på samverkan med det omgivande samhället?
– Socialtjänsten är den viktigaste aktören när det gäller kriminalvårdens klienter. Tyvärr har de ej uppdraget att arbeta med de avvikande. Vi arbetar på olika sätt i samverkan, genom deltagande i GVI ( Group Violence Intervention), tidigare benämnt ”Sluta skjut projektet” och med avhoppar-verksamheten.
Skulle det vara bra att föra över de unga kriminella som sitter i SIS institutioner till Kriminalvården och skapa ungdomsfängelser?
– Det finns både för- och nackdelar med en sådan lösning. Om uppdraget ska gå till KV behöver det utredas och analyseras noggrant.
Kommentarer är stängda.