Forskning från USA visar att personer med skyddstillsyn och villkorlig dom har en högre dödlighet, nämligen två till tre gånger högre än befolkningen i stort. Detta pekar starkt på att deras system för samhällsövervakning misslyckas med sin viktigaste och grundläggande funktion: att säkerställa att människor med skyddstillsyn och villkorlig frigivning lyckas i samhället.
En amerikansk studie som undersökte frivården fann att skyddstillsyn och villkorlig frigivning inte lyckas koppla människor till den sjukvård de behöver, trots att det finns tydliga tecken på oproportionerligt höga antal allvarliga sjukdomar och dödsfall bland dem med övervakning.
Dessa ”alternativ” till fängelse, som tycks vara skapade för att hjälpa människor att hantera de problem som ledde till deras dom i en samhällskontext, sätter också individer i riskzonen för att misslyckas genom att påtvinga dem tunga, ofta onödiga krav som tar liten hänsyn till deras individuella situationer, såsom låga inkomster och ansvar för barnomsorg.
Det mest slående exemplet på dessa kontraproduktiva krav är förbudet mot att använda droger eller alkohol. Eftersom många övervakade individer med missbruksproblem inte får tillgång till behandling, hur stor är chansen att de lyckas hålla sig borta från fängelset när ett positivt drogtest kan anses vara en ”överträdelse”?
Systemen för skyddstillsyn och villkorlig frigivning kan inte ses som verkliga ”alternativ” förrän de har utvärderats för att stödja människors medicinska och personliga behov, istället för att enbart övervaka och bestraffa deras misstag. Tills dess bör statliga och lokala myndigheter öka sina investeringar i avledningsprogram som har visat sig knyta människor till vård och samtidigt hålla dem borta från domstolar och fängelser så mycket som möjligt.
Från en artikel i Prison Policy Initiative, april 2023, av Emily Widra och Alexi Jones.
Översatt av Chat GPT-4 och hämtad av Thomas Ekbom.
Kommentarer är stängda.