Tryck ”Enter” för att hoppa till innehåll
Lagstiftningen innebär ett tydligt brott mot danska rättsprinciper

”Bandepakkerne”

I Sverige har Danmark framhållits som föredöme genom lagstiftningen mot gängkriminaliteten. Professorn i straffrätt vid Köpenhamns universitet Thomas Elholm gav på ett seminarium på Juridiska institutionen vid Uppsala universitet en sammanfattning av lagstiftningen i dessa ”bandepakker”. 

Här skriver Henrik Tham ett kort refererat av presentationen.

Lagstiftningen mot gängkriminaliteten i Danmark har lagts fram i tre paket sedan 2009 och ett fjärde är troligen på väg. Lagstiftningen inklusive den planerade innebär 120 initiativ. I en rapport från justitieministeriet 2021 som Folketinget begärt gör rättsväsendets instanser en utvärdering av effekterna hittills (serviceeftersyn af bandepakkerne). 

Möjligheten till fördubblade straff när brotten har begåtts av gängkriminella har använts för 86 personer 2018–2021. Genom att minimistraffen för våldsbrott och olaga vapeninnehav höjts kraftigt kan den sammanlagda tiden bli lång, i vissa fall har det rört sig om 20 år. 

Situationen i fängelset för gängmedlemmar har skärpts avsevärt. Medlemmarna isoleras från varandra och sätts i särskilda säkerhetsfängelser. Gängledare får övervakade besök och utsätts för brevcensur. Den villkorliga frigivningen har markant minskat. Polisen tillfrågas om den dömde bedöms kunna få villkorlig frigivning och avslår i fler än nio fall av tio. 

Den som är medlem av eller knuten till ett kriminellt gäng och som döms för viss typ av kriminalitet kan dömas till uppehållsförbud. Då förbudet kan gälla en kommun, rör det sig om ett mycket ingripande straff som kan vara upp till tio år. En mamma kan tvingas resa utanför Köpenhamn varje gång hon vill träffa sin son. Överträdelse av förbudet leder första gången typiskt sett till två månaders fängelse men kan ge upp till två års fängelse. Ett antal unga män har dömts till utvisning trots att de växt upp i Danmark. 

Det planerade fjärde lagstiftningspaketet innehåller 30 förslag, däribland
– kriminalisering av rekrytering
– avskärmning från äldre kriminella bröder
– uppehållsförbud nattetid
– utvidgad telefonavlyssning
– fördubbling av straff mot vissa vapenlagsöverträdelser. 

Den utvärdering som regeringen har låtit göra bygger helt på bedömningar från polis, åklagare, domstolar och kriminalvård. Någon vetenskaplig utvärdering har tydligen inte gjorts, och ingen universitetsforskare ingick i utvärderingen. Polisen gör bedömningen att dubbla straff kan vara effektiva för att hålla ledare borta från miljön men att det hela tiden kommer nya underifrån. Också andra lagändringar uppfattas kunna vara positiva. Straffskärpningen för hot av vittnen tycks dock inte effektiv och lagarna verkar inte ha haft någon egentlig effekt på tillgången på vapen och explosiva varor eller begränsning av gängens lokaler eller tillhåll.   

Sammantaget innebär lagstiftningen ett tydligt brott mot danska rättsprinciper

Lagstiftningen mot gängen resulterar i ett antal problem. Domstolarna ser bevissvårigheter då det gäller att avgöra om ett brott är gängrelaterat. Hur ska t.ex. en tatuering bedömas? Polisen ges allt större makt och får ökat inflytande på straffen genom kontrollen av villkorlig frigivning och uppehållsförbud. Straffskärpningarna har bidragit till överfulla fängelser. Sammantaget innebär lagstiftningen ett tydligt brott mot danska rättsprinciper. 

Det dödliga våldet i Danmark är totalt sett inte lägre än i Sverige

En redogörelse för den danska situationen är i sig intressant. För Sverige blir utvecklingen särskilt viktig. Flera regeringar har framhållit Danmark som ett föredöme då det gäller lagstiftningen på området. Den kan ju förefalla effektiv då antalet gängrelaterade mord i Danmark är så mycket lägre än i Sverige, 2017–21 i genomsnitt sju per år. Men vi vet inte. Mordnivån har historiskt och i olika länder bestämts av andra förhållanden än strafflagstiftning, och det dödliga våldet i Danmark är totalt sett inte lägre än i Sverige. Mer säkert vet vi dock att delar av denna lagstiftning också kommer att föreslås i Sverige.

Varför är inte de lägre straffen för narkotikabrott i Danmark förknippat med en högre nivå av gängrelaterade mord?

Till slut en fråga om narkotikan. Varför nämns den aldrig när svenska regeringar hänvisar till dansk gänglagstiftning? Danmark kriminaliserar inte bruk av narkotika. Böter i Danmark för innehav av mindre mängder cannabis är flera gånger lägre än i Sverige. Straffet för smuggling av heroin är dubbelt så högt i vårt land. Den svenska regeringen vill nu skärpa straffet för ringa narkotikabrott för att komma åt köparna och därmed minska narkotikamarknaden och de konflikter som leder till dödsskjutningar. Varför är inte de lägre straffen för narkotikabrott i Danmark förknippat med en högre nivå av gängrelaterade mord?

Henrik Tham

Professor emeritus i kriminologi

Kommentarer är stängda.