Kriminalvårdens Kamratförening har hållit en sammankomst i Norrköping 31 maj och 1 juni.
Den första dagen hölls ett möte med generaldirektör Martin Holmgren.
Moderator Thomas Ekbom ställde frågor och har här sammanställt generaldirektörens svar. Några frågor kom också från publiken där tjugofem personer var närvarande.
Inledningsvis redovisade GD sin bild av Kriminalvårdens situation. Han betonade den kraftiga ökningen av antalet intagna. Satsningen på polisen och straffskärpningarna har skapat ett dramatiskt läge på anstalter och häkten som nu är helt fulla av klienter. Det finns inga reservregler för vad som ska gälla vid full beläggning.
Kriminalvården förväntas både ha hög säkerhet och ett återfallsförebyggande innehåll, men antalet intagna kommer att öka från ca 6700 (anstalter och häkten) till ca 10 000 år 2030. Just nu har man 1200 tillfälliga platser, mest dubbelbeläggningar. Först om tre till fyra år uppnås en balans så att beläggningen ligger på 95 %.
Det är också en krissituation vad gäller bemanningen. Man försöker rekrytera, men det är svårt. Det finns också risk för en större personalomsättning.
Det ser mörkt ut men Kriminalvården har ett stort förtroende. Man får de pengar som man behöver. Fast det är svårt att hänga med i takten för de kriminalpolitiska reformerna.
GD vill slutligen säga att han på sina resor runt i kriminalvården glatt sig över att ha mött mycket professionalism och stolthet bland de anställda.
Så ställdes frågor till GD.
”Det är viktigt enligt internationell forskning att skilja på motiverade och omotiverade för att kunna påverka återfallsrisken. Så är det inte nu. Hur ser det på det”?
GD: Det är svårt att placera idag. Kriminalvården tvingas se över sina specialplatser. Man försöker att aktivera intagna med behandlingsmetoder som ska nå flera. Anpassningsbara enheter kommer att skapas i de anstalter som byggs nu.
Vi kommer att fortsätta ha programverksamhet, men inte i kloster, som efterfrågas. Idag finns 14 evidensbaserade program.
”Hur ser du på Kriminalvårdens nytta att samarbeta med forskningsinstitutioner utifrån”?
GD: Forskare utifrån måste ta kontakt med Kriminalvården och samråda innan man går in. Våra forskare måste bedöma när man kan ansätta de intagna för frågor.
Forskningsuppdrag är viktiga. Vi har forskare som jobbar på halvtid. Vi har begärt att få forskningsuppdrag av regeringen.
Ett problem vi har i programverksamheten är att det finns flera intagna som motsätter sig att medverka, t ex de som tillhör gäng.
”Vilka av Kriminalvårdens verktyg idag vill du lyfta fram”?
GD: Projektet Insluss som frivården arbetar med i samarbete med olika myndigheter är viktigt. Kriminalvårdens deltagande i Sluta skjut kan också nämnas. Det går inte peka ut någon verksamhet på anstalterna. Det finns inga resultat som kan bedömas vara vetenskapligt hållbara.
”Vad gör Kriminalvården för att förhindra skador av isolering i häkten och anstalter”?
GD: Det är ett problem särskilt på häktena där isoleringen är störst. En ny lag uttalar att häktade under 18 år ska erbjudas 4 timmars kontakt med personal, något som delvis går ut över de äldre häktade, eftersom det är svårt att få fram tid till alla. Omedelbarhetsprincipen har ändats så att tidiga förhör under häktestiden numera kan beaktas i rättegången, vilket kan leda till färre restriktioner.
Psykologerna är viktiga och behövs över hela landet, vilket lett till att man omfördelat psykologer från bl.a. anstalten Skogome, som haft många.
”Hur kan Kriminalvården samverka mer med civilsamhället”?
GD: Vi samverkar mycket med RFS (Riksförbundet Frivilliga Samhällsarbetare), bl.a. för att utveckla biträdande övervakare. Vi samarbetar också med KRAMI.
”Vad finns det för tankar med att bygga stora anstalter”?
GD: Det finns förstås stordriftsfördelar. Vi tänker inte skapa stora avdelningar utan flera så att verksamheter kan anpassas till dem.
Vi kan inte bygga jättestora anstalter för då blir det problem att rekrytera personal dit. Vi vill också bygga ut där anstalter redan finns och är accepterade av lokalsamhället.
” Hur ser du på problemen i Kriminalvårdens arbetsmiljö”?
GD: Vi riskerar ökad personalomsättning i ett svårt arbetsläge. Därför arbetar vi aktivt med löne- och arbetstidsfrågor. Kriminalvårdarnas löneutveckling har varit dålig. Vi behöver arbetspolitiska förflyttningar.
Sista frågan:
”Hur kan informationen till Kriminalvårdens anställda bli bättre, t.ex. genom att fler prenumererar på Tidskrift för Kriminalvård nyhetsbrev?
En stående rekryteringsannons i tidskriften skulle kunna hjälpa Kriminalvården”?
GD: Jag tar till mig frågan och för den vidare.
0-0-0-0-0-0-
Kommentarer är stängda.