En bokrecension
Nu har jag läst en viktig bok igen. Den heter ”Beteendeproblem i socialt arbete med utsatta” och är skriven av Bo Hejlskov Elvén och Patrick Hansén.
Författarna har lång erfarenhet av att arbeta med socialt utsatta och beskriver i boken en rad möten mellan personal och klienter där det uppstår konflikter utan ordentliga lösningar på problemen.
De hävdar bl.a. att det troligen är så att en av orsakerna till att straff används som metod i socialt arbete är att man i samhället inte har koll på vad socialt arbete ska leda till.
Författarna utgår från den historiska debatten mellan Platons anhängare och Sokrates anhängare. Platon menade att i arbetet med människor är målet lydnad, vilket uppnås genom att tämja, utdela belöning och straff, använda auktoritära metoder och manipulation därför att människan bara gör rätt när det gynnar henne.
Sokrates ansåg att målet med arbete med människor är autonomi och självständighet och det uppnås genom individuellt anpassat stöd därför att människor som kan uppföra sig, gör det. Det gäller att stödja, inte styra.
I boken redovisas situationer där personal på klientboenden möter klienter som tappar humöret och beter sig på sätt som provocerar. Många i personalen svarar upp och möter klienten aggressivt.
Konflikten eskalerar. Författarna beskriver hur det finns metoder som kan kallas lågaffektiva och som innebär att man inser att klienten saknar förmåga att hantera en tillsägelse. Det leder till att man kan anpassa sig till klientens beteende på helt andra sätt än genom att tillrättavisa.
Boken ger läsaren en mycket bra lektion i konflikthantering och framför allt metoder i att förstå och hantera socialt utsatta människor på ett empatiskt och humant sätt.
Författarna lyfter fram vikten av att regler och aktiviteter är begripliga för de socialt utsatta. De förordar bl.a. att man ökar upplevelsen av delaktighet, att man inte ställer för höga krav och använder motiverande samtal.
Jag tänker när jag läser boken på vikten av att personalen på slutna institutioner, t.ex. fängelser, tar till sig författarnas metoder och lär sig, när de inte vet det, att man förändrar inte människor genom straff utan genom stöd. Därmed inte sagt att gränssättning behövs i svåra situationer.
Det ska också sägas att metoden lågaffektivt bemötande har fått kritik. En av kritikerna, Anna Dahlberg i Expressen säger: ” Skolan behöver inte bli bättre på lågaffektivt bemötande. Tvärtom är bristen på gränssättning ett av Sveriges största samhällsproblem. ” Bo Hejlskov Elvén har bemött kritiken med att säga att de skolor som misslyckats inte har använt metoden på rätt sätt.
Jag kan avslutningsvis inte låta bli att berätta om en egen upplevelse av olika sätt att hantera konflikter. Jag arbetade som arbetsmiljökonsult på en stor modern anstalt i Sverige.
Bredvid anstalten stod stadens gamla anstalt kvar.
En kväll satt jag och pratade med personal i anstaltens isoleringsavdelning. Hur står det till ? frågade jag.
Dåligt, svarade de. ” När vi arbetade på den gamla anstalten och en fånge blev lite tokig, då ledde vi in honom i hans cell och bad honom lugna ner sig. Efter tjugo minuter gick vi till hans cell och han sade; Jag var lite dum. Nu är jag lugn.
Men på den nya anstalten så sitter personal och tittar centralt på sina bildskärmar. Om de ser en orolig fånge så skickar de ned en patrull som bryter ned fången och för honom till isoleringen. Fången är och förblir arg, länge. Det var bättre förr.”
Thomas Ekbom
Chefredaktör för Tidskrift för Kriminalvård
Om författarna:
Bo Hejlskov Elvén är legitimerad psykolog och ofta anlitad som handledare, utbildare och föreläsare. Han är författare till flera böcker om lågaffektivt bemötande.
Patrick Hansén är verksamhetschef inom hemlöshet för frivilligorganisationen Räddningsmissionen. Han är programledare för föräldrarådgivningsprogrammet Fatta Familjen.
Boken är utgiven på förlaget Natur & Kultur 2023.
Kommentarer är stängda.