Från Kongo till Kumla, Jacques Mwepu och Anna-Maria Stawreberg, förlaget MONDIAL
(ISBN 978-91-8002501-0), Stockholm 2024
En anmälan av en bok av chefen för anstalten Kumla.
I en självbiografi berättar chefen för Kumlaanstalten, Jacques Mwepu, sin historia om sin bakgrund och den utveckling han mött i livet och arbetslivet. Starten för hans del börjar i Kongo, Elisabethville. Utifrån en uppväxt under relativt priviligierade omständigheter möter Jacques yttre förändringar – inte minst politiska – som till slut tvingar honom att lämna sin uppväxtmiljö och slutligen hamna i det karga norden, närmare bestämt Sverige.
Hans berättelse saknar inte dramatiska inslag, såväl på ett familjemässigt som ett mer samhälleligt plan. Hans skildringar från sin tillvaro i Kongo väcker därtill minnen hos en äldre generation svenskar genom ortsnamn och händelser förknippade med vad vi då det begav sig betecknade som ”Kongokrisen”. Jacques kompletterar förtjänstfullt med ett inifrånperspektiv.
Jacques skildrar i det följande hur han bygger sin tillvaro i Sverige och hur han slutligen finner sin plats i arbetslivet inom Kriminalvården. Konkurrensen mellan familjeliv och arbetsliv får en belysning och kompletteras med en skildring av spänningarna och motståndet som man som ny i Sverige möts av. Jacques berättar också om viktigt stöd och visat förtroende som han fått såväl i arbetsliv som privatliv.
Övertro på den rena repressionen och den tveklösa prioriteringen av fängelse som den viktigaste medicinen
En viktig del i skildringen av de olika skeden som passerat i Jacques liv består av hans förklaringar av sin personliga hållning till livsfrågor men också i kriminalvårdsarbetet. En kristen grundsyn finns som en röd tråd. När det kommer till själva kriminalvårdsarbetet så ger inte Jacques uttryck för den allt vanligare indignation som präglat den kriminalpolitiska debatten under senare år i Sverige och som också satt spår i den kriminalpolitiska utvecklingen, genom en övertro på den rena repressionen och den tveklösa prioriteringen av fängelse som det viktigaste medicinen.
Viktigt är de praktiska möjligheterna till påverkan och differentiering av intagna utifrån behov och motivationsnivå
Frånvaron av indignation i dessa sammanhang betyder inte likgiltighet, utan snarare att ge prioritet åt konstruktivitet. Indignationen leder alltför ofta till att de avfyrade skotten träffar den egna foten – i ett svensk kontext ser vi ett exempelvis framväxten av överfulla fängelser, som effektivt förhindrar en konstruktiv verksamhet. Kanske att försämrat fängelseklimat inte uteslutande beror på en utveckling där ”intagna” uppvisar en allvarligare brottslighet och blivit tyngre och tyngre – för så har det alltid hetat. Minst lika viktigt är de praktiska möjligheterna till påverkan och differentiering av intagna utifrån behov och motivationsnivå.
Jacques avslutar sin berättelse med att förklara sin tilltro till den svenska modellen för kriminalvårdspolitik som väckt och alltjämt väcker internationell beundran. Den nya svenska kriminalpolitiken går en ny framtid till mötes och kommer sannolikt att slå undan benen för den tidigare förda kriminalvårdspolitiken. Därtill ligger den på kontrakurs med Sveriges och Europarådets tidigare ”exportprodukter”.
Jacques – som aktiv chef i Kriminalvården – förbigår detta med viss tystnad – vilket jag har full förståelse för.
Pelle Granström
F.d. medlem i Europarådets anti-tortyrkommitté (CPT) och anstaltsdirektör.
Kommentarer är stängda.