Recension av boken: Är jag sjuk i huvudet?

Ref: Är jag sjuk i huvudet? Om diagnosens makt och maktens diagnoser
Behroz Dehdari, Viksjö Gård Idé & Förlag, 2026.

Psykiatrikern Behroz Dehdari har skrivit en bok som skakar om en i huvudet. Han definierar vad en sjukdom är, beskriver sjukdomshypoteserna inom psykiatrin och pekar på vår tids medicinska dominans. Kan detta vara relevant för kriminalpolitiken? Ja, i högsta grad.

Under senare tid har den kriminalpolitiska trenden varit att det gäller att låsa in de kriminella. Så många som möjligt och med långa straff, allt i syfte att minska brottsligheten. Men ideologin bygger på att de dömda förändras så att de inte begår brott. Då gäller det att kriminalvården arbetar på sätt som verkligen förändrar de dömda.

Det vi vet är att de flesta dömda intagna har en psykisk ohälsa som försvårar eller omöjliggör deras förändring till laglydiga medborgare. Kriminalvården arbetar med att medicinera de intagna för att dämpa deras ångest. Men det krävs något mer.

Dehdari visar i sin bok att man måste arbeta med det han kallar individuell formulering. Det innebär att man ser klienternas aktuella problem i ljuset av deras totala livssituation. Där ingår ekonomiska och sociala villkor, arbete, fritid och relationer. Det går inte att enbart fokusera på den intagnes psykiska ohälsa och behandla den med medicin.

Kriminalvårdens personal måste samverka med den regionala sjukvården. Det låter kanske självklart, men det kräver att man ökar kriminalvårdarnas tid för samtal och att kriminalvård och sjukvård gör verksamhetsplaner tillsammans på ett helt annat sätt än i dag.

De intagna är i de allra flesta fall inte sjuka i huvudet, men de behandlas så.

Frågan är nu: Är de intagna i anstalt sjuka i huvudet? Beror deras ohälsa på biologiska, psykologiska eller sociala faktorer? Dehdari tar ställning och säger att även om en människa måste förstås ur både biologisk, psykologisk och social aspekt, ges den biologiska aspekten ofta tolkningsföreträde. De intagna är i de allra flesta fall inte sjuka i huvudet, men de behandlas så.

När man ser på kriminalvårdens framtid när det gäller behandling framgår det att utrymmet för en individuell formulering är så litet att kriminalvården bara hjälpligt kan förbättra klientens livssituation. Risken finns att kriminalvårdens personal inte får tillräcklig tid för djupare samtal med klienten och att man övermedicinerar i ett försök att möta klienternas problemsituation.

Behroz Dehdaris bok är mycket välskriven och bör vara självklar i utbildningen av all personal som arbetar inom vårdsektorn. Den klargör allt som rör diagnoser, hypoteser inom psykiatrin och samhällets syn på psykiskt lidande. Och den gör klart att klienter i vården inte ska medicineras till förändring utan att man beaktar deras sociala situation. Då handlar det om att utveckla kriminalvårdens samarbete med socialtjänsten och det civila samhället.

Thomas Ekbom

Chefredaktör