Utredningen om ungdomsfängelser är klar, utredaren positiv. Kriminalvården föreslås bli huvudman, inte Statens Institutionsstyrelse (SiS).
Sten Levander, Kriminologiska institutionen, Malmö universitet välkomnar återinförandet av påföljden ungdomsfängelse i kriminalvårdens regi.
Kriminalvården befinner sig i kris – politikerna blev ”hårda mot brott” vilket ledde till en kraftig ökning av antalet fängelsedömda. De glömde att bygga fler fängelseplatser. Under strafftiden är det trångt och konfliktfyllt. Och dyrt – svensk kriminalvård heter vård – dygnskostnaden är upp mot 4 000 kronor per intagen. Utomlands är det straff och kostar en fjärdedel. Givetvis sneglar Tidö-partierna på möjligheten att hyra institutionsplatser utomlands.
SIS kris är värre – de har ett omöjligt uppdrag så som detta definierats av politikerna. Förklaringen finns i historien som vi vägrar att lära oss av.
Lite historia
Sverige har en unik straffrättstradition sedan sent 1800-tal – vedergällningsmotivet (återställa universell harmoni) ersattes av en samhällsskydds- och behandlingsinriktning på individnivå. Denna organiserades statligt 1924 (Barnavårdslagen), i form av ansvar för ungdomsvårdsskolor (UVS) och Ungdomsfängelser (UF). Mentalsjukhuset var också statliga och fick ökat ansvar för behandling av lagöverträdare genom svårbegripliga omtolkningar av uppsåt och sinnessjukdom. När WWII slutade 1945 hade vi en gigantisk och differentierad behandlingsapparat för lagöverträdare, unga som gamla, friska som sjuka. Även inom fängelsesystemet fanns rena psykiatriska slutenvårdsenheter. Men brottsligheten började öka och behandlingen fungerade sämre.
1950 hotade den dåvarande justitieministern att avgå om inte ungdomsfängelset Roxtuna byggdes. Det byggdes och blev en resursstark ungdomspsykiatrisk slutenvårdsenhet. Institutionschefen var en högt kompetent barn/ungdomspsykiater. Jag besökte Roxtuna 1962 inom ramen för ett forskningsprojekt rörande psykopati och centralstimulantiabehandling (CS). Psykologen hette Tranströmer (NL). Ingen dålig medarbetare. Men behandlingsutfallet var dåligt. Varför?
Motboken slopades 1955. 1956 rapporterades det första missbruksfallet i svensk ungdomsvård. CS-tabletter från WWII läckte till marknaden – inom en konstnärsgrupp i Stockholm ”uppfann” man en metod att injicera krossade tabletter. Inom tio år var metoden vanlig i kriminella grupper. CS-behandling fungerar utmärkt för klienter inom UVS och UF, den förbjöds under tidigt 60-tal.
På nationell nivå fastslog regeringen att orsakerna till brott var social ojämlikhet. Individbehandling var kontraproduktiv med hänvisning till stämplingsteorin. Pekas man ut som brottsling blir man brottsling. Från mitten av 1960-talet reducerade man resurserna för högspecialiserade UF-enheter, det var ”orättvist” att de fick mer. Genom åtgärderna blev habiliteringsresultaten så dåliga att man kunde lägga ner UF 1979 och UVS 1982.
Vad vet jag om detta? Efter Roxtunaprojektet forskade jag på ytterligare UF-grupper och blev 1972 ledamot av Ungdomsfängelsenämnden. Vi ansvarade för beslut om permission, långtidspermission, vård utom anstalt och utskrivning. Jag läste all dokumentation för upp mot 400 intagna under åren fram till nedläggning. Vi tog emot kriminella ungdomar från 15 och kunde följa dem upp mot 25. Samtidigt var jag psykiater på Lövsta skolhem som var motsvarigheten till Roxtuna på UVS-sidan. Vi tog in från 12 och kunde behålla till 20. Huvudmannen för UF var Kriminalvårdsstyrelsen. Medicinalstyrelsen (efter 1968 Socialstyrelsen) var huvudman för UVS. Mentalsjukhuset blev landstingsdrivna. Staten ville inte ha sådana vårduppdrag.
Lite mer historia
I slutet av 1800-talet insåg man i USA att unga kriminella måste separeras från ”förhärdade vanekriminella”. Därvidlag är forskningen massiv. Sverige tog under tidigt 1990-tal initiativ till en internationell konvention: inga barn i fängelser. SIS hade ännu inte infört påföljden Sluten ungdomsvård. Därmed fanns inga kraftfulla kontrollmöjligheter för lagöverträdare under 18. Revisionen av Brottsbalken kom 1989 och straffrättsprincipen ersatte behandlingstanken. Redan 1973 eliminerade Kriminalvårdslagen (KVAL) kriminalvårdens behandlingsambitioner och de egna psykiatriska vårdenheterna lades ner. Från samma tid reducerades den psykiatriska slutenvården till att bli den klart lägsta i Europa/Nordamerika/Australien. Den kompetens som ”vi gamla” skaffade oss inom tunga behandlingsinstitutioner är borta. Polisfackets huvudskyddsombud larmar om vad de möter därute. Var finns psykiatrin?
Vilka pratar vi om?
På UVS vårdades två kategorier av klienter: ”rena miljöfall” och ”eget dys-socialt beteende”. Bland de c:a tusen svåra UVS-och UF-pojkar vars livshistoria jag känt väl är det i stort sett inget rent miljö-fall. Kombinationen var desto vanligare. Jag och en kollega har följt 80 Lövstapojkar från 1970-talet till 2015. Hälften har dött före 55, få ”naturliga” dödsorsaker (olyckor, självmord och mord). Tolv gånger för många har blivit schizofrena. Brottsligheten mellan 15 och 30 är massiv men tydligt uppdelad i vålds- och annan brottslighet. Man är inlåst under 8 av dessa 15 år. Samhällskostnaden är astronomisk – storleksordningen 25 millioner per person. Ett knappt tiotal fick ”normala” liv, de var invandrarpojkar som vi tog emot tidigt och som fick lång vårdtid. Vi behöver terapeutisk fusionskraft men får bara använda pennknivar.
Aktörerna måste komma överens om orsaksfaktorerna, på individ- såväl som samhällsnivå och deras samspel
Ska miljöfall behandlas tillsammans med beteendefallen? Ska beteendefallen differentieras? SIS har samma uppdrag som UVS men skiljer inte tillräckligt på grupperna. Miljö-fallen hanteras bäst på kommun-nivå med Socialtjänsten som huvudman och arbetet bör organiseras enligt en multiprofessionell folkhälsomodell (massor av forskning finns). Då måste aktörerna komma överens om orsaksfaktorerna, på individ- såväl som samhällsnivå och deras samspel. Det går inte i dag.
Beteendefallen är från puberteten och minst 15 år framåt inte behandlingsbara (”nothing works” är slutsatsen i den internationella forskningslitteraturen). För dem behöver vi skapa en kunskapsbaserad åtgärdskedja som startar vid 12 och med en statlig huvudman. UVS och UF var överlappande komponenter i denna kedja men hade olika huvudmän. SIS saknar kompetens och forskningsuppdatering för detta uppdrag att döma av behandlingsprogram och de forskningsansvarigas vetenskapliga kompetens. Det är som med BRÅ: forskningschefen för det brottsförebyggande arbetet är inte ens disputerad. Kriminalvårdens brister är mindre iögonenfallande och de tar säkerhet på allvar.
En ny straffmyndighetsålder
För 2400 år sedan såväl som för 150 år sedan var pojkarna 15 vid pubertetsstart och det bestämde straffmyndighetsåldern. I dag är denna ålder 12. Då blir barn ungdomar. Där startar ungdomsfängelset, om det är absolut nödvändigt.
En majoritet har en misslyckad skolutbildning bakom sig
Vad ska åtgärdskedjan åstadkomma? Samhällsskydd genom beteendekontroll och inlåsning om det inte räcker. Individskydd mot dem själva innan de mognat färdigt. En majoritet har en misslyckad skolutbildning bakom sig – de ska kunna reparera detta upp till sin fulla kognitiva förmåga. I detta ingår utveckling av självkontroll. Svag självkontroll är en viktig orsaksfaktor bakom kriminalitet – moralstyrning är den andra. Sådan påverkan utformas enligt psykologins inlärningslagar. De fungerar.
I en färsk undersökning av unga fängelseintagna i Skåne var det 3% som inte hade någon psykiatrisk diagnos. Fem barnpsykiatriska diagnoser är starkt kopplade med kriminalitet: Trotssyndrom/uppförandestörning, Post-traumatisk stress-sjukdom, ADHD, Autismspektrumstörning och Missbruk. För tre av dessa fungerar behandling. Därför hade Roxtuna och Lövsta psykiatrer som chefer. Så, inom åtgärdskedjan ska man kunna utreda och behandla brottsrelevanta psykiatriska störningar. Det kan inte SIS vet jag efter kontroll mot behandlingsrekommendationerna. Detta är ett nationellt problem – Socialstyrelsen har förbjudit användning av ”det bästa läkemedlet” och rekommenderar ett overksamt läkemedel enligt den största genomgången av problemområdet i världens högst rankade psykiatriska forskningstidskrift (Lancet Psychiatry, 2017).
Eftervård är helt nödvändig för den aktuella ungdomsgruppen. UVS och UF hade det, och specifikt rätt att snabbt återta klienter vid villkorsbrott. Det har inte SiS. Kriminalvården har det men borde få vidgade befogenheter att ingripa snabbt vid villkorsbrott.
Vad ska vi göra förebyggande, före 12?
1. Vi ska satsa på en fungerande välfärd men inte av brottspreventiva skäl. Det finns andra goda skäl.
2. Sekundärprevention (folkhälsomodell) riktade mot resurssvaga områden och grupper inom dessa. Detta ger enligt forskningen tydliga vinster i form av lägre kriminalitet och högre livskvalitet. Man tjänar 7 kronor på brottsreduktion för varje krona man satsar på sådana grupper/familjer.
3. Riktade åtgärder mot de problempojkar som kan identifieras med stor säkerhet vid 4-års-kontrollen. Forskningen visar att sådana folkhälso-orienterade program, multi-professionella och breda interventioner med familjen i fokus, starkt reducerar den framtida kriminaliteten för de individer som ingår i programmen. Man får tiofalt tillbaka.
Varför diskuteras inte detta och varför gör vi det inte?
Slutsats
Ungdomsfängelse är en nödvändig komponent i nuvarande läge. Kriminalvårdens kompetensprofil för uppdraget, utmejslad under minst 300 år i Sverige, är betydligt bättre än den som det politiserade SiS (30 år) står för.
Sten Levander
Sten presenterar sig själv som metallarbetare efter skolslut, maskinteknik på KTH, läkare/psykiater (allmän- och rättspsykiatri), prof.em. i dessa discipliner, psykolog, psykoterapeut (psykodynamisk). Klassisk gitarrist (kan spela Recuerdos och Leyenda , egen inspelning, samt Entertainer och Maple). Körde under många år Nordens snabbaste fabriksbyggda motorcykel som han renoverade från scratch (Vincent White Shadow 1954, Lightning-kammar, racerförgasare).
Publicerat upp mot 250 originalartiklar i internationella forskningstidskrifter, citerats av andra forskare i sådana publikationer drygt 6 000 gånger, handlett elva doktorander till examen, skrivit läroböcker och debattartiklar.
Kommentarer är stängda.