Europarådets kommitté mot tortyr (CPT) är en kommitté inom Europarådet som verkar förebyggande till skydd för frihetsberövade personer och som regelbundet genomför besök i medlemsländerna. I början 2021 besökte kommittén den svenska kriminalvården och fokuserade då på att inspektera tre häkten, i Helsingborg, Trelleborg och Ystad. Särskilt ville man se närmare på hur enheterna hanterade restriktioner för de häktade.

Häktet i Helsingborg, som öppnats 2019, har 120 platser och hade vid kommitténs besök 114 intagna, varav 19 kvinnor. Nästan alla hade restriktioner. Medelvistelsetiden i häktet var ca 3 månader, men flera hade varit där längre tid, upp till 7 månader. En intagen hade varit där nästan två år.

Trelleborgshäktet var vid besöket fullbelagt med 33 intagna. Alla hade restriktioner utom sex personer. Medelvistelsetiden var ca 3 månader, men en intagen hade varit där i mer än 9 månader.

Ystadhäktet har 34 platser, men hade vid besöket 38 intagna. Inga av dem hade restriktioner. Medelvistelsetiden var ca 6 månader, men ibland hade vistelsen uppgått till ett år.

Om överbeläggning

Kommittén noterar att överbeläggningen vid Ystadhäktet inte var unikt för den svenska kriminalvården. Justitieminister Morgan Johansson har hänvisat detta till regeringens vilja att slå ned på vålds- och gängbrottslighet. Åklagarna i landet har genom ett principställningstagande uppmanats att begära av domstolarna att häkta de som misstänks eller åtalats för våldsbrott, särskilt när det innefattar vapen.

Samtidigt hänvisar justitieministern till att flera svenska myndigheter planerar att minska vistelsetiderna i häkte genom att bl.a. tillåta att bevismaterial som tagits fram under polisutredningen presenteras vid domstolsförhandlingen, något som inte varit tillåtet tidigare. Den svenska riksdagen har också i april 2021 beslutat att sätta en tidsgräns för häktesvistelsen till 9 månader, med möjlighet i särskilda fall till förlängning.

Kommittén rekommenderar att fortsatta ansträngningar görs av de svenska myndigheterna att bekämpa överbeläggningen genom att bl.a. ta fram alternativ till häkte som t ex elektronisk övervakning i hemmet, rapportskyldighet och reseförbud. Man vill också bli informerad om de svenska myndigheternas åtgärder.

Om restriktioner i häkte

Hela det svenska synsättet på restriktioner i häkte måste ändras i grunden

Kommittén underströk i sin rapport från ett besök i Sverige 2015 att hela det svenska synsättet på restriktioner i häkte måste ändras i grunden. Det har inte ändrats 2021, speciellt vad gäller häktet I Helsingborg. De svenska myndigheterna har berättat för kommittén om planerade lagändringar för att åtgärda detta.

Generellt påkallar kommittén igen att beslutsamma steg tas för att säkerställa att restriktioner för häktade endast påförs undantagsvis och som är betingade av de faktiska omständigheterna i ett visst fall och inte utsträcks i tid längre än vad som är absolut nödvändigt. Vidare ska de specifika skälen för att restriktioner påförts alltid dokumenteras skriftligen och vara möjliga att överklaga.

Om misshandel

Kommittén mottog praktiskt taget inga aktuella och/eller tillförlitliga beskyllningar om avsiktlig fysisk misshandel av intagna utförd av personal vid de tre häktena. De flesta intagna talade positivt personalen, det fanns en avspänd stämning och personalen uppfattades som professionell och välutbildad. Vid Helsingborg häktet hade dock överdrivet våld används vid två tillfällen, enligt de intagna, och ett otrevligt språk hade använts en gång.

Kommittén rekommenderar ledningen för Helsingborghäktet att tydligt informera personalen att den inte tolererar övervåld eller ett icke respektfullt språk gentemot de intagna.

Kommittén fick intrycket att det inte var vanligt med våld mellan intagna, att personalen visste att förebygga det och kunde hantera det om det inträffade.

Om materiella villkor

De materiella förhållandena var i allmänhet bra vid tre häktena. Cellerna var välutrustade med tillgång till ljus och god ventilation Över huvud taget var de intagnas tvätt-, dusch- och bostadsutrymmen i gott skick.

De häktade hade rätt till en timmes utomhus träning varje dag. Vid häktet I Helsingborg var träningsutrymmet placerat på taket och hade väggar mm som hindrade utblick.

Kommittén rekommenderar de svenska myndigheterna att se till att träningsutrymmena utomhus i alla häkten får en utformning som är mindre förtryckande, t ex genom att de häktade kan se ut och att häktena i mesta möjliga mån byggs på bottenvåningar.

Dagordningen för häktade med restriktioner är fortfarande mycket torftig, enligt kommittén. Frånsett den dagliga träningsmöjligheten utomhus så har de häktade tillgång till ett gym under upp till en timme tre gånger i veckan. Det finns knappast någon annan aktivitet utanför cellen ännu.

Kommittén upprepar sitt påpekande att svenska myndigheter radikalt måste förbättra möjligheterna för häktade att deltaga i aktiviteter. Målet ska vara att alla häktade som inte har restriktioner kan tillbringa 8 timmar per dag utanför cellen i meningsfulla och varierade aktiviteter av olika slag; arbete, företrädesvis arbetsträning, utbildning, sport, rekreation.

Om sjukvård

I Sverige har fängelser och häkten inte egen sjukvårdspersonal. Ansvaret för sjukvård åt de intagna ligger hos den allmänna sjukvården och bedrivs decentraliserat på regional nivå. Varje kriminalvårdsregion och anstalt har överenskommelser med regional och lokal sjukvård.

Kommittén rekommenderar att åtgärder vidtas för att förbättra de intagnas tillgång till läkare (både allmänläkare och specialister). Det ska finnas en läkare med det speciella ansvaret för sjukvården vid varje anstalt/häkte.

Kommittén upprepar sina tidigare rekommendationer att det alltid ska finnas – inklusive nattetid – särskild utbildad personal som kan utföra hjärt-/lungräddning och hantera automatisk defibrillatorutrustning. Företrädesvis bör sådan personal ha sjuksköterskeutbildning.

Kommittén noterade också som tidigare att de häktade var tvungna att göra en skriftlig förfrågan hos anstaltsvårdarna (och förklara skälen för förfrågan) för att få träffa en professionell sjukvårdare. Läkemedel utdelades av vanliga vårdare. Båda dessa rutiner strider mot principen om medicinsk sekretess och har kritiserats många tidigare gånger. Kommittén rekommenderar att dessa rutiner avslutas en gång för alla.

Kommittén uppmanar på nytt de svenska myndigheterna att vidta effektiva åtgärder för att säkra att en ordentlig medicinsk undersökning av intagna genomförs vid ankomsten till häktena inom 24 timmar. Denna undersökning ska omfatta screening för smittsamma sjukdomar såsom tuberkulos, och, frivilligt, HIV och hepatit.

Kommittén uppmanar igen de svenska myndigheterna att genomföra relevanta lagändringar och se över de nuvarande rutinerna för att säkerställa att alla skador av misshandel som intagna har anmält eller, om de inte har anmälts och skador indikerar misshandel, dokumenteras och omedelbart och systematiskt apporteras till berörd myndighet (dvs åklagare), oberoende av vad den intagne tycker. Resultatet av den följande undersökningen ska göras tillgänglig för den intagne och den intagnes advokat. Sjukvårdspersonalen ska informera den intagne om det faktum att skriva en sådan rapport faller inom ramen för ett system som ska förhindra misshandel och att automatisk rapportering efter anmälan inte ersätter en vanlig anmälan.

Kommittén vill också påtala att dokumentationen ska innehålla:

En redovisning av de uttalanden som den person gjort som är aktuell för den medicinska undersökningen (inklusive personens hälsostatus och eventuella påståenden om misshandel eller våld mellan intagna).
En fullständig redovisning av de medicinska resultaten av undersökningen.
Läkarens observationer i ljuset av ovanstående( inklusive en bedömning av skillnaden mellan påståenden och medicinska undersökningens.

Dokumentationen ska också innehålla resultatet av andra undersökningar, detaljerade slutsatser från specialiserade konsultationer och en redovisning av behandlingar för skador och andra åtgärder kring dessa

En redovisning av medicinska underskningar med anledning av traumatiska skador ska göras I särskild ordning och bevaras I den intagnes sjukjournal. Dessutom bör alla skador fotograferas i detalj och fotografierna bör samlas i den intagnes sjukjournal, tillsammans med kroppsdiagrammet som inkluderar traumatiska skador. Detta ska göras utöver registrering i ett specialtraumaregister.

Psykiatrisk vård och psykologiskt stöd var problemområden, vilket bekräftades av anstaltsledningar och personal. Detta var särskilt bekymmersamt eftersom flera intagna hade mentala hälsoproblem och detta i en situation där restriktionerna påverkade de häktades hälsa.

Kommittén rekommenderar att de svenska myndigheterna vidtar åtgärder för att förbättra de häktades tillgång till psykiatrisk vård och psykologsamtal. Särskilt bör regelbundna besök av en psykiatriker och tillgång till psykolog arrangeras vid häktena i Trelleborg och Ystad. Liknande åtgärder bör vidtas vid om möjligt alla fängelser och häkten i Sverige.

Kommittén återupprepar sin ståndpunkt att hanteringen av fångar med missbruksproblem måste bestå av en rad olika åtgärder – få bort drogerna i anstalterna, arbeta med att identifiera och motivera missbrukare, förse dem med olika behandlingsalternativ, se till att det finns lämpliga vårdinsatser, utveckla standards, uppföljning och forskning om droger och erbjuda personalen träning och vidareutbildning, kopplat till en ordentlig nationell policy i syfte att förebygga droganvändning. Denna policy ska också lyfta fram riskerna för HIV och hepatit B/C infektioner genom drogmissbruk och ange olika skyddsåtgärder.

De program som ska användas måste genomföras av kriminalvårdspersonalen i nära samarbete med sjukvårdspersonal och annan psykosocialt utbildad personal.

Kommittén upprepar sina rekommendationer att de svenska myndigheterna utvecklar och implementerar en omfattande policy för att tillhandahålla stöd till intagna med missbruksproblem (som en del av en bredare nationell strategi), ett stöd som också inkluderar skadereduktion (harm reduktion).

Alla försök måste göras för att minimera att de intagna generas

Kommittén rekommenderar att den nuvarande ordningen för urinprov ses över, om möjligt I alla anstalter I Sverige. Det måste finnas andra legitima sätt att bekämpa droganvändning i anstalt så att de genomförs på ett för intagna värdigt sätt. Alla försök måste göras för att minimera att de intagna generas. De intagna ska normalt inte behöva klä av sig helt nakna vid en urinprovstagning. Avklädningen skulle kunna genomföras genom att den intagne tar av sig överdelen av sina kläder först och klär på sig innan han klär av sig underdelen.

Kommittén kräver att svenska myndigheter, i sitt svar på denna rapport, skickar en detaljerad aktivitetsplan till kommittén, i vilken plan framgår preciserade uppdrag, ansvarig personal, tidsfrister och finansiering vad avser att skaffa fram adekvat sjukvård i anstalt. Detta kommer att kräva ett ordentligt samarbete mellan justitie- och socialdepartementet, både på strategisk och operativ nivå och det krävs att särskilda protokoll för sjukvården etableras, både vad gäller primär- och specialistvård, i syfte att möta de intagnas särskilda behov av sjukvård.

Om isolering

Isolering används inte som bestraffning i den svenska kriminalvården. I stället kan intagna som utgör en fara för sig själva eller andra placeras i en observationscell efter beslut av anstaltschefen eller tjänstgörande chef för en obestämd tid.

Förhållandena i de besökta observationscellerna bedömdes lämpliga. Med det sagt, refererar kommittén till det som sagts tidigare vad gäller själva observationscellskonceptet och deras användning. Enligt kommittén ska en placering I ett isoleringsrum, föranlett av en intagen uppträtt upprört eller aggressivt, vara under möjligast kortaste tid, dvs i timmar och inte dagar. Om den intagne inte lugnat ned sig ska han bedömas få en medicinsk bedömning för att se om han eller hon ska överföras till en sjukvårdsenhet. Generellt bör gälla att varje placering i isolering ska vara tidsbegränsad, i högst 14 dagar.

Kommittén upprepar sin rekommendation att de svenska myndigheterna vidtar åtgärder, om så behövs genom lagstiftning, att se över sjukvårdspersonalens roll i samband med intagnas placering i observationscell. Man vill åter understryka att bältesläggning inte ska användas i icke-medicinska situationer.

Kommittén återupprepar också sina anmärkningar som gjordes i paragraf 91 kommitténs rapport från besöket i Sverige 2015, där det sägs bl.a. följande:

“ Kommittén erkänner till fullo att det kan vara nödvändigt, vid sällsynta situationer, att använda mekaniska sätt att använda tvång i fängelser. Enligt kommittén bör dock synen på bältesläggning ta hänsyn till bl.a. följande princip:

Bältesläggning bör, när det gäller dess lämpliga användning, endast användas som sista åtgärd för att förhindra risken att individen eller andra skadas och endast när alla andra rimliga alternativ skulle misslyckas att hantera denna risk. Det bör aldrig användas som bestraffning eller för att ersätta brist på utbildad personal; det bör inte användas i en icke medicinsk situationt när en sjukhusvistelse borde innebära en lämpligare”.

Om besök mm

De intagna som inte har restriktioner hade goda möjligheter att mottaga besök, ringa telefonsamtal och brevväxla. Som ett sätt att kompensera för att besök inte tillåtits under pandemin hade intagna med små barn erbjudits möten via videosamtal. CPT välkomnar detta initiative och föreslår att de svenska myndigheterna utvecklar denna möjlighet till att avse alla intagna, särskilt de vars familjer och vänner bor långt bort och permantar denna möjlighet.

Vidare upprepar kommittén sin stående rekommendation att svenska myndigheter tillskapar klara lagliga förutsättningar för anstaltsbesök som säkerställer att alla intagna , oberoende rättslig status och kategori, får rätt till åtminstone en timmes besökstid varje vecka.

På grund av den pågående pandemin har den svenska kriminalvården beslutat att använda besöksutrymmen där besökare och intagna separeras fysiskt, i allmänhet med plexiglas. Kommittén erkänner att detta har varit nödvändigt men hoppas att dentidigare öppna ordningen före pandemin, utan separering, återinförs och att separerade besök blir undantag och bara används när det krävs av särskilda säkerhetsskäl.

Kommittén återupprepar sin rekommendation att svenska myndigheter söker hittasätt att intagna har tillgång till telefon utan oproportionerliga restriktioner och förseningar.

Framför allt noterade delegationen att systemen för klagomål till extern instans var välkända och begripliga för alla intagna i de besökta anstalterna. Och att informationen om klagomålshantering och de intagnas rättigheter och ordningsbestämmelser fanns tillgängliga på många språk.

I motsats till detta tycktes de besökta anstalterna sakna en formell inre rutin för hantering av klagomål.

Enligt kommittén ska alla skriftliga klagomål registreras centralt i anstalten innan de skickas vidare till en särskild enhet för bedömning. Vid alla tillfällen ska alla interna klagomål hanteras utan dröjsmål och intagna ska informeras inom tydligt fastställda tider hur deras ärenden har beaktats avvisats. Interna klagomål ska samlas in i låsta postboxar som ska finnas placerade på varje avdelning inom anstalten/häktet innan de vidarebefordras till den som ska ta ställning till klagomålet. Statistik ska upprättas för att indikera för ledningen vilken avdelning inom anstalten/häktet som berörs av klagomålen.

Redaktionen för Tidskrift för kriminalvård gör följande kommentar:

För det första anser vi att det är bra att det finns ett system som på ett professionellt sätt granskar kriminalvården. Tanken är inte att peka ut synder utan att föreslå förbättringar som står i linje med goda humanistiska värderingar.

Vi noterar särskilt den återkommande kritiken av restriktioner i häkte, vilka står ut i en europeisk jämförelse. Vi undrar om ansvariga myndigheter har tagit del av den omfattande forskningen kring skador av isolering i fängelser och häkten.

Vi vill också understryka kritiken mot hur den svenska kriminalvården hanterar sjukvård.

Över huvud underskattas de intagnas ofta akuta behov av vård och tillsyn.

Vi vill också instämma i kommitténs syn på kriminalvårdens rutiner för hantering av klagomål. Ett system med låsta postboxar och statistik av klagomålen verkar mycket rimligt.